– Bära, bääära, säger Tim Tribelhorn, 2,5 år, och sträcker upp armarna mot sin pappa Chris.

Ännu har han inte förstått att det är mamma Anna han ska säga sina svenska ord till och i stället använda de schweizer­tyska till sin pappa. Tim säger inte så många ord ännu, och de flesta han kan är på svenska. Men leka – spielen – säger han bara på schweizertyska – både hemma och på dagis.

– Han är sen att prata och pratar inte lika mycket som de jämnåriga i hans ålder, men han förstår allt vi säger till honom, säger Anna som tror att det delvis beror på Tims person och inte bara på att han hör flera språk hemma.

För både Chris och Anna var det självklart att de skulle prata sitt eget modersmål med Tim. Utöver svenskan och schweizertyskan hör Tim även engelska som är det språk Anna och Chris använder när de pratar med varandra. Deras relation inleddes på engelska när de träffades i USA och trots att de under sina tolv år tillsammans bott fem år i Schweiz och lika länge i Sverige, har det fortsatt så.

– Det är inte idealiskt att vi pratar engelska med varandra, men det är som det är, säger Chris.

De har ingen avsikt att Tim även ska lära sig engelska. De har mer sett det som ett slags bakgrundsbrus i hans värld. Tim blir högljudd ibland när föräldrarna pratar engelska så att han inte förstår, men han verkar ändå ha snappat upp lite av språket.

– Häromdagen läste jag en engelsk rimbok för Tim och när jag sa Where is the red balloon? så pekade han på den, säger Anna.

När Tim föddes blev Chris mer motiverad att lära sig svenska och i dag kan han så pass mycket att han förstår vad Anna säger till Tim. Även Anna förstår det mesta som Chris säger till sonen eftersom hon pratar tyska.

– Tim kommer helt klart att kunna svenska bäst, eftersom vi bor här, men jag vill att han ska kunna prata med sina släktingar i Schweiz, säger Chris.

.

.

Envishet betalar sig till sist

.

.

Var konsekvent och ge inte upp. Det är det viktigaste att tänka på för föräldrar som talar olika språk och önskar att barnen ska bli flerspråkiga, berättar Niclas Abrahamsson, docent och föreståndare för Centrum för tvåspråkighet vid Stockholms universitet.

Som förälder gäller det alltså att tala sitt modersmål hela tiden med sitt barn och helst inte prata svenska med det alls (om inte svenska är modersmålet). Det kräver en del när man lever i Sverige och omges av svenska.

– Barn upptäcker snabbt vilket språk som är mest gångbart, och det språket kommer de att använda, säger Niclas Abrahamsson.

Det är här rådet ge inte upp kommer in. Som förälder kan det kännas tröstlöst när barnet bara svarar på svenska och vägrar att prata förälderns språk. Men Niclas Abrahamsson säger att man ändå ska fortsätta att prata sitt modersmål.

– Men det är svårt eftersom man i första hand vill kommunicera med sina barn.

Barn kan gå igenom flera faser under uppväxten då det under långa perioder vägrar att prata något annat än svenska.

– Första gången infaller ofta i fyraårsåldern då barnet inser att föräldern förstår svenska. ­Senare, när de blir äldre kan de tycka att förälderns språk låter fånigt, eller så skäms de inför kompisarna. Men när barnet har blivit säkrare i sin identitet kan det snarare känna stolthet över språket, säger Niclas Abrahamsson och tröstar med att de flesta barn går tillbaka till att prata förälderns modersmål igen.

Men kan man lära sitt barn ett helt språk?

– Nej, en enda person kan inte representera ett helt språk. Och dessutom, ju äldre barnet blir, desto mindre umgås det med sina föräldrar och då minskar den språkliga frekvensen. Du kan inte räkna med att ditt barn uppnår samma nivå i språket du själv har, då har du för höga förväntningar. Där­emot är målet att barnet ska kunna umgås med sina släktingar helt möjligt, säger Niclas Abrahamsson.

I boken Så blir barn tvåspråkiga (Wahlström & Widstrand, 1988) skriver författaren Lenore Arnberg, doktor i pedagogik, om att man som förälder kan sätta upp ett mål för vilken nivå av språket man vill att barnet ska nå. Hon talar om passiv, aktiv och absolut tvåspråkighet och att de olika målen kräver olika insatser från föräldrarna.

Vill man att barnet ska uppnå en passiv språknivå, som betyder att barnet förstår men inte talar språket, räcker det att föräldern talar minoritetsspråket och uppmuntrar barnet att lyssna även om barnet inte vill tala.

Med en aktiv nivå menas att barnet både kan förstå och tala språket i någon mån. För att nå hit är det bra om barnet uppmuntras att använda språket, träffar andra som talar det, har tillgång till böcker, musik, film och spel på språket och helst ska dessutom båda föräldrarna tala språket hemma så att det blir ett familjespråk.

En absolut tvåspråkighet betyder att barnet är lika eller nästan lika skicklig som en infödd talare i båda språken. Då bör barnet utöver det som räknats upp ovan även få undervisning i att läsa och skriva språket, gärna gå i en tvåspråkig skola och ofta besöka landet där språket talas.

– För flerspråkiga barn kan man inte förvänta sig att barnet blir fullt kompetent på alla språk. Och hur man än gör lär sig barnet ändå svenska bäst eftersom det talas av majoritetssamhället, säger Niclas Abrahamsson.

Under barnets första tolv månader är hjärnan optimerad för att tillägna sig ljud. Efter det kan man inte lära in språk på samma sätt, även om barn upp till sex år fortfarande har en snabb språkinlärning.

– Vi kan mäta skillnader i laboratorium mellan en person som lärde sig ett språk i ettårsåldern och en person som lärde sig språket först i treårsåldern. Men det är inte hörbart för örat, så rent socialt har det ingen betydelse.

Barn som är under tio år brukar tappa delar av modersmålet, eller inte utveckla det fullt ut, om de exempelvis flyttar till ett annat land i den åldern.

– Det är egentligen först när man är vuxen som man har kvar sitt modersmål intakt även om man inte använder det. Det går ofta snabbt att reaktivera språket om man åker tillbaka till ursprungslandet.

Människan har ingen biologisk gräns för hur många språk hon kan utveckla. Det finns vuxna personer som har lärt sig 80 språk, berättar Niclas Abrahamsson. Och de barn som växer upp

i flerspråkiga familjer lär sig så många språk som får rum i familjen.

– Men de lär sig språken i samma utsträckning som de får input från dem. Det språk de hör mest, lär de sig bäst.

Att man som flerspråkig skulle bli mer flexibel som person eller ha lättare att lära sig andra språk finns det inga bevis för, säger Niclas Abrahamsson.

– Människan har olika fallenhet för att lära sig språk. Det är bara om man har hört språket som liten som man kan ha en fördel när man lär sig det som äldre. Man har däremot sett att flerspråkiga barn har större acceptans för till exempel tvetydigheter. De tycker inte att det är konstigt att ett ord har olika betydelser eller att ett fenomen kan benämnas med olika ord, så ur den aspekten är de mer flexibla.