Pappafika hemma hos Micke Fischer i Bromma. Johan Möllborg är pappaledig med Clara som är 15 månader gammal. Micke är hemma med Hanna som nyss fyllt ett år. Micke och hans fru Sofie var först ut med att skaffa barn. Nu är det rena rama babyboomen i kretsen kring det gamla tennisgänget från Vänersborg.
Det är babyboom i bekantskapskretsen som har sitt ursprung i den gamla tennisklubben i Vänersborg. Grabbarna som känt varandra sedan mitten av 1970-talet bor numera i Stockholm och gruppen på fyra har utökats till 10-12 par. Tre av dem har samlats hemma hos Micke Fischer i Bromma den här måndagseftermiddagen för att prata om hur det är att vara pappa i stan och huruvida polarna kan påverka fertiliteten i ett gäng.
De här killarna kör fortfarande racketsporter ihop, även om det numera mest blir badminton - och inte lika ofta som förr. Alla har flyttat till Stockholmstrakten (ingen är infödd nollåtta), de har hunnit bli 36 år gamla, har skaffat bostad, fast jobb och fast flickvän eller fru. Micke Fischer och Johan Möllborg har nyligen börjat varsin halvårslång pappaledighet. Torbjörn Broman har just haft sina tio lediga dagar efter sonen Axels födelse.
Hanna och Clara mumsar på varsin croissant, åtminstone en liten stund, medan vi vuxna försöker dricka kaffe och prata samtidigt. Det är ingen lätt match
med två ettåringar i sällskapet. Innan man vet ordet av står det en liten tjej och försöker få Briovagnen över tröskeln. När det inte går krävs det pappa-assistans. Meningarna förblir ofta halva tills pappan ifråga kommer tillbaka och tar upp tråden igen. Det är inte många minuter alla tre sitter ned samtidigt. Bara Torbjörn som har sin två veckor gamla Axel hemma hos mamma Anna har möjlighet att leverera fullständiga meningar.
- Det är inte bara gänget som påverkar att man skaffar barn, utan många faktorer. Men visst spelar det roll vad kompisarna gör. Det sätter ju åtminstone fart på diskussionen, säger Micke Fischer.
Micke och hans fru Sofie var först ut med att bilda familj. Frågan är om Theas ankomst var den utlösande faktorn för resten av killarna att börja bilda familj?
- Visst var Thea mysig, söt och go. Ingen blev avskräckt, men tiden var inte mogen då, säger Johan.
Det är ett synnerligen homogent gäng. De är ungefär lika gamla, har flickvänner eller fruar sen i stort sett lika många år tillbaka. Två av kvinnorna kommer till och med från samma lilla ort utanför Västervik. Papporna är överens om att den viktigaste faktorn för att det blev barn just nu är att de testat att parförhållandena och var mogna för nästa steg.
- Ja, visst är det lite sent att bli pappa vid nästan 37, men vi var inte redo förrän nu, säger Torbjörn som blev pappa för två veckor sen.
Johan håller med. Dock hann han lite före med Clara som är 15 månader gammal.
- Att det dröjde så länge berodde på att ett tidigare förhållande sprack och att jag ville leva tillsammans med min nya flickvän ett tag innan vi skaffade barn.
Johan tycker mycket om livet med barn och hade egentligen tänkt sig att han skulle vilja ha 3-4 stycken, men han konstaterar att när man börjar så pass sent kanske det får räcka med två.
I ett så här homogent kompisgäng kan man tänka sig att det finns en norm. Vilken är den?
- Normen är två barn, säger Micke som redan fyllt sin kvot med de två döttrarna. Fast han ber att få tillägga att ”osvuret är bäst”.
Han tyckte inte att det var lätt när Hanna, deras andra tjej, kom. Två små barn och två föräldrar mitt i karriären, långt till mor- och farföräldrar plus hus att renovera tar på krafterna.
- Fast jag måste säga att vi är lyckligt lottade, säger Micke. Det funkade genast när vi försökte skaffa barn.
- Det är ju inte bara att bestämma ”nu ska vi ha barn”. Risken är att man får vänta ett tag innan det blir, säger Johan.
- När man är ung är det ju ingenting man tänker på. Medvetenheten kommer på senare år. Förr tänkte man att ”det där bestämmer man själv”, säger Torbjörn.
Det föds barn i de flesta av de 10-12 paren i kretsen nu.
- Jag tänkte nog först att jag skulle få barn vid 25. Sen tänkte jag 30. Efter resor, jobb och förhållanden hann jag bli 35, säger Johan.
- 27 sa jag när jag var 18-19, säger Torbjörn med ett skratt och minns att han tyckte att vid 27 var man ju i det närmaste lastgammal då i slutet på tonåren.
Ingen av dem vill vara en alltför gammal farsa. De måste ju orka spela tennis med barnen vad det lider.
De långa middagarna som brukar samla det här gänget har tunnat ut det senaste året. Även om det har spikats datum har de skjutits upp på grund av sjuka barn.
- Man får planera mer för att umgås. Samtidigt är det enklare nu när alla har barn, förklarar Johan.
Torbjörn berömmer kompisarna för att de har varit bra på att snacka om annat än barn. Sånt hör inte hemma i grabbarnas omklädningsrum utan sker i respektive par, konstaterar de.
Pappaledighet då. Ett hett ämne i dessa tider. Hur tänker ni kring den?
- Jag har det inte riktigt klart ännu, men det blir nog två månader nästa vår. Eller kanske ett par dagar i veckan, säger Torbjörn.
Han tycker att det är viktigt att han får vara pappaledig med ensamt ansvar för Axel.
- Jag inbillar mig att det ger mera närhet när man tar det fulla ansvaret. Man får en inblick i hur mamman har haft det. Hur det dagliga går till. Det har jag förstått på de här grabbarna. Man ska strukturera dagen, se till att både man själv och barnet får mat i sig.
För Johan har det alltid känts som en självklarhet att vara pappaledig när han får barn och han har inte haft svårt att komma överens med sin flickvän Ingrid.
- Men visst finns det kvinnor som vill lägga beslag på hela föräldraledigheten. Det har man ju hört, säger Johan.
I den här bekantskapskretsen är alla pappalediga, men ingen delar exakt lika på dagarna.
- Det är flera parametrar som styr det där. Hur det fungerar jobbmässigt och förstås traditionella könsroller. Ekonomin betydde minst för oss, säger Micke.
Han säger att kulturen på arbetsplatsen betyder oerhört mycket. På Microsoft där han jobbar fyller företaget på lönen så att man får ut 80 procent av sin lön när man är föräldraledig i upp till ett halvår. När detta infördes för en tid sedan innebar det en stor förändring bland papporna. Från att i stort sett ingen varit pappaledig någon längre tid var plötsligt så gott som alla hemma i sex månader.
- Mycket beror också på vem du har som chef. Det kan vara ett riktigt bad career movement att vara pappaledig. Åtminstone om du har en chef från något annat land.
Micke understryker att han var hemma i 4,5 månader även med Thea fast han inte fick extra ersättning från företaget då.
- Pappaledighet känns om ett bra tillfälle att etablera något man får bra utdelning för. Jag tror att det är jättenyttigt för förhållandet också. Det är helt klart häftigt att få ta ansvar helt och hållet, säger Johan.
- Ja, och man inser hur ”kul” det är när partnern ringer hem och säger att 'jag kommer hem lite sent i dag', säger Micke som tillägger att hans fru, som är vd, faktiskt brukar komma hem vid 17-18-tiden.
- På helgen vill man gärna ha ett brejk, göra något off barn för att ladda upp igen. Gärna en hockeymatch, säger Micke.
Ingen av dem tror på utökad kvotering av föräldraledigheten. De tror snarare på fortsatt debatt, mera information och exemplets makt.
Alla tre är inflyttade till Stockholm. Ibland funderar de på om livet vore enklare i en småstad. Fast hemstaden Vänersborg känns inte aktuell. Göteborg är enda alternativet. Men nu bor ju många av polarna här och det sociala nätverket är viktigt.
