Din son på fyra år önskar sig en klänning. Han vill inte ha en utklädningsklänning att leka i hemma utan en klänning att ha på sig på kalas och på förskolan. Vad gör du? På en föräldrasajt där frågan livligt diskuterats utkristalliserar sig tre olika reaktioner bland de över 700 inläggen:

1. Klart killen ska ha en klänning!

2. Försök hitta en tuff ”kill”-klänning med bilmönster på eller en lite längre t-shirt.

3. Sätt ner foten och säg ”Nej!” Det är lika bra att lära sig på en gång att pojkar är pojkar och de har inte klänning.

Vad är det med klänningen som gör den så laddad – på en pojke?

– Här hos oss i Sverige är det inte vanligt att pojkar har klänning. Men för 100 år sedan var alla barn, både pojkar och flickor, klädda i klänningsliknande koltar och de hade längre hår. Men i dag är vi noga med att dela upp barn tidigt och göra dem till ”pojkar” respektive ”flickor”, säger Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstads universitet.

Det är det västerländska modet som säger att män inte bär klänning. Även om vi i dag även får in influenser från andra delar av världen. Här i Sverige bär en del män kaftan, andra sveper en sarong om höfterna på sommaren, manliga hantverkare kan jobba i kilt och präster har sedan länge hållit gudstjänst klädd i fotsid röklin eller alba. Tiderna kanske förändras? Ingen reagerar längre på en flicka i byxor.

– Flickor är friare och uppmuntras att röra sig mellan det som kodats som manligt och det som kodats som kvinnligt. Pojkar har inte samma möjligheter, de är hårdare reglerade, säger Marie Nordberg.

Varför?

– Vi har en stereotyp föreställning som kopplar ihop femininitet och homosexualitet. När pojkar vill ha klänning aktualiseras det här. Vi tror att barnets sätt att klä sig, och dess intressen, förutsäger hur de kommer att bli som vuxna. Men det är sällan vi oroar oss för en flicka som klär sig i killkläder – ingen säger att hon kommer att bli lesbisk. Oron visar också hur stark normen om hetero­sexualitet fortfarande är i vårt samhälle, säger Marie Nordberg.

Och, påpekar Kristina Henkel, som är jämställdhetskonsult i skola och förskola, alla homosexuella män har inte på sig klänning och det har inte alla heterosexuella kvinnor heller.

– Man blir varken bög som kille eller straight som kvinna av klänningen, säger hon.

Att pröva olika könsroller i leken är något som alla barn gör, både pojkar och flickor.

– Barn älskar att klä ut sig i klänning och kjol i glittrande tyger och pröva rollen som kvinna och flicka. De tycker att det är kul och fascinerande. Men de pojkar som i vardagen väljer att klä sig i kjolar och klänningar blir mer avvikande än de flickor som bär pojkkläder och barnen lär sig snabbt vad som ger status, säger Marie Nordberg.

– En pojkflicka är oftast något positivt, men ordet ”flickpojke” finns inte ens. I stället säger man att han är lite känslig, vek, fjollig, bögig – något som anses negativt. Så fort en pojke inte lever upp till stereotypen tappar han i status och makt, säger Kristina Henkel.

Samtidigt, förklarar Marie Nordberg, om någon med hög status har annorlunda kläder öppnar det möjligheter för de andra barnen. Då ses det avvikande som något tufft och annorlunda på ett positivt sätt.

– Kläder är kul. Förr var kläder väldigt dyrt och man hade endast några plagg. I dag kan man prova, kombinera och klä sig på många olika sätt. Men vi lägger in så många betydelser i kläder. De laddas med sexualitet och med att vara manliga eller kvinnliga. Men saker kan laddas om. I dag är rosa inte bara skirt och romantiskt utan färgen har kodats om och marknadsförs som den tuffa färgen för män som vågar. Färgen har maskuliniserats och lösgjorts från det feminina.

Kristina Henkel berättar om en förskola där de sydde upp danskjolar i tyll till alla barn.

– En kjol är något väldigt lekfullt. Den kan fyllas med luft och står ut när man snurrar. Barnen ville ha dem på sig hela tiden, även när de lekte andra lekar. Plaggets innebörd blev avdramatiserat och lustfyllt, säger Kris­tina Henkel och påpekar att barn är så öppna som vi vuxna tillåter dem att vara.

Och de flesta föräldrar accepterar nog att mindre pojkar har klänning på sig ibland.

– Då ses det som något tillfälligt, gulligt och sött. Men i skol­åldern ses det mer som ett problem. De som inte vill att pojkar ska använda klänning till vardags är främst oroliga för att de ska bli retade eller råka illa ut, säger Marie Nordberg.

Men det går inte att vaccinera sitt barn mot att bli retat, menar Kristina Henkel.

– Vad är det för saker som barnen blir retade för i dag? Det kan vara glasögonen, fräknarna, fel märke på jeansen, ja, vad som helst. I stället för att ta bort symtomet kan vi lära våra barn att säga ifrån och stärka deras självkänsla.

De barn som är trygga och säkra i sig själv kan göra fria val. Egentligen handlar det inte om att få ha på sig vad man vill, utan om att lära barnet att de är värda något oavsett vad de har på sig, menar Kristina Henkel, som tycker att det lätt kan blir ytligt när diskussionen handlar om kläder.

Varför kan en pojke i klänning provocera?

– Normer blir synliga först när man bryter mot dem och det gör oss obekväma och rädda. Därför rättar vi en pojke i klänning på olika sätt. Det kan vara subtilt, att vi osynliggör och inte ens kommenterar det. Någon kanske förlöjligar ”har du klätt ut dig?”, någon annan säger ”killar kan inte ha klänning” eller till och med ”kom hit jävla bög så ska jag slå ned dig”. De blir så provocerade att de känner att de måste ta till våld. Våra försök att rätta till manlighet handlar mycket om att använda våld och det säger något om våra rädslor, säger Kristina Henkel.

Jämställdhet handlar om mångfald, menar hon, och det finns hundra andra sätt att vara på än stereo­typen för pojke eller flicka, även om det inte är något fel på att vara en ”killkille” eller en ”tjejtjej”.

I dag har en del pojkar långt hår, nagellack eller hål i båda öronen. Kommer även klänning på pojkar att bli vanligare?

– Nej, det är fortfarande för feminint märkt, menar Marie Nordberg.

Det tror inte Kristina Henkel:

– Vad vi tycker är kvinnligt och manligt är föränderligt. Vi kommer nog att skratta åt det i framtiden, att man i vår tid tyckte män i klänning var suspekt.

Vad skulle du säga till en förälder som har en son som vill klä sig i klänning?

– Här är ett barn som vågar bryta mot normerna, som tycker om och ser fördelar med den här typen av kläder. Bekymra dig inte så mycket utan stöd ditt barn, säger Marie Nordberg.

– Tänk: ”Yes! Mitt barn är så tryggt att han vågar gå utanför normen, det måste vara en jättekreativ person”, säger Kristina Henkel.