Pappor är högvilt i debatten just nu. Sedan LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i februari slog fast att även LO vill se att föräldraledigheten blir tredelad: 1/3 till mamma, 1/3 till pappa och att 1/3 kan fördelas fritt, vill allt fler få ut sina åsikter i hetluften. Förslaget presenterades förvisso redan förra året av Jämos Claes Borgström, mansforskaren Roger Klinth (som skrev avhandlingen Göra pappa med barn) och HTF-ordföranden Holger Eriksson. På Island finns systemet redan i praktiken.

Ett antal s-kvinnor och unga i socialdemokraterna, delar av miljö- och vänsterpartierna är positiva till förslaget. De borgerliga är tveksamma till tvång. Familjeminister Berit Andnor har just tillsatt en utredning i frågan. Därigenom får hon betänketid till september 2005.
Förmynderiet lever, morrar SvD:s PJ Anders Linder som inte vill att staten ska styra föräldrar medan DN:s ledarskribent Niklas Ekdal understryker att det inte kan vara av naturen givet att kvinnorna tar ut 83 procent av föräldraledigheten och därmed ses som riskfaktorer på arbetsmarknaden.

Pappaledigheten fyller 30 år i år. Redan 1974 bestämdes att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna - men att de kan ge varandra dagar. Ökningen av fädernas andel går i snigelfart, trots införande av en pappamånad år 1995 och ytterligare en i januari 2002. Så här långt har vi kommit: Papporna tar ut 17 procent av föräldraledigheten. Var fjärde man som har barn under 4 år tar inte ut en enda pappadag.
Fast vi får veta att barn till engagerade pappor mår bättre, enligt Folkhälsoinstitutet. Och att det är färre skilsmässor i familjer där männen varit pappalediga.
Justitieminister Bodström stannade hemma i april för att skynda på attitydförändringen - fast det formellt är omöjligt för ett statsråd att vara pappaledig.
Men folkopinionen vill inte ha någon ytterligare kvotering. Enligt en Riksförsäkringsverksrapport är de flesta föräldrar nöjda med hur det är i dag.
I en serie artiklar ska vi lyssna på ett antal pappor: först LO- killar på Scania, sen justitieminister Thomas Bodström, folkpartisten Jan Björklund och till sist en grupp nyblivna pappor.