– Vi har det som ingen annan har: en kulturell och historisk koppling till folket i förorten. Pantrarna är förorten, förorten är Pantrarna.

Det säger Alejandro Martinez, 23 år, när vi som de sista dröjer oss kvar vid fotbollsplanen San Siro i Biskopsgården på Hisingen i Göteborg. Grillen har slocknat, korvarna och juicen som var till försäljning är slut och medan dimman lägger sig över området hjälps alla åt att packa ihop. Alejandro är en av dem ur föreningen Pantrarna som varit med och anordnat fotbollsturneringen Gethoa Cup. I pauserna mellan matcherna har en lånad lastbil fungerat som scen med hiphop- och poesiuppträdanden.

För att skapa evenemanget gick Pantrarna runt på torgen och bad ungdomar skriva listor på vad de skulle vilja hitta på. Högst upp hamnade ett läger och en fotbollsturnering.

– Vi sa ”ok, men då får ni vara med och hjälpa till”. Så hade vi ett möte och delade ut uppgifter, säger Majsa Allelin, 23 år, och menar att de enkla metoderna visar på vikten av lokal förankring.

– Det är då man kan se de direkta och verkliga behoven.

Hela föreningen startade i samma anda. I början av februari förra året satt några vänner och fikade i bibliotekscaféet i Biskopsgården. Stämningen var stökig, ungdomar skrek och kastade schackpjäser och vid biblioteket fanns till och med en ordningsvakt. Bibliotekarien förklarade att ungdomarna börjat hänga där sedan fritidsgården stängt. När gruppen gick till stadsdelsnämnden fick de veta att lokal var betald för två år men att kommunen inte tyckte sig ha råd med personal. För att driva verksamheten krävdes en förening.

– När vi funderade över målet för föreningen var vi överens om att det inte räckte med en fritidsgård. Om ungdomarna satte sin fot utanför den skulle de möta samma samhälle som hade gjort dem frustrerade, berättar Murat Solmaz, 26 år.

Inspirationen kom från folkrörelserna i Nordafrika men också från de amerikanska Svarta pantrarna och deras strategi att kombinera sociala aktiviteter med kunskap och politiskt medvetandegörande. Den första maj i år bjöds Bobby Seale, en av grundarna av 60-talets Svarta pantrar, till Göteborg.

– Han var inte förvånad över att se en förening vid namn Pantrarna bildas i Sverige 40 år senare utan menade att grunden fortfarande är de sociala orättvisorna, säger Murat.

Efter flera demonstrationer och möten med stadsdelsnämnden togs den 14 juni förra året beslut om en fritidsgård med fyra anställda och en budget på över tre miljoner årligen. Verksamheten öppnar nästa år. Det ger Pantrarna möjlighet att anordna föreläsningar, studiecirklar och framförallt läxhjälp. I skolorna i Biskopsgården är andelen som går ut med godkända betyg 40 procent, i en av dem så låg som 22 procent bland pojkar. Några spårvagnsstationer bort i Torslanda är genomsnittssiffran 89 procent.

– Jag tror på att sporra ungdomarna att plugga vidare, säger Shafie Nurani som är utbildningsansvarig inom Pantrarna. Samtidigt måste politikerna satsa på skolgången här i förorten.

Murat Solmaz paroll är att uppmuntra ungdomar i förorten att ha större drömmar än att bli Volvo­arbetare. Efter att själv ha blivit uppsagd från biltillverkaren studerar han liksom Shafie Nurani offentlig förvaltning. Flera andra äldre panterungdomar läser också på universitetet.

– Visst har det hjälpt att känna till det politiska systemet. Men medvetenheten är viktigast, säger Shafie Nurani.

– Samtidigt finns en psykologisk spärr – många ungdomar tror inte att de kan befinna sig i akademisalar, säger Murat. Jag säger åt dem att gå och se vad en föreläsning är. De tror att universiteten är värsta grejen.

En som planerar att studera vidare är Bassam Zeidan, som vid 15 års ålder blev Pantrarnas revisor. Han säger att hans livssyn, levnadssätt och språk har förändrats av att vara med i föreningen. Nu är hans motto ”the sky is the limit”.

– Förut såg jag allt på ett negativt sätt: fuck systemet det kommer aldrig att bli nån förändring. Nu ser jag mål jag strävar efter som jag vet att jag eller vi kommer att uppnå. Det är vad jag säger till de yngre: Det finns ingen som kan trycka ned dig bara du organiserar dig och har vilja att gå in helhjärtat.

Bassam tror inte att han kommer att bli politiker, men däremot fortsätta fungera som mellanhand mellan politiker och ungdomar. Han har redan bestämt sig för att plugga offentlig förvaltning.

– Sen kommer jag att vara med i Pantrarna och leva på samma sätt. Bo kvar. Jag ser förorten som ett positivt och tryggt ställe. Alla är från olika länder och det får dig att vara öppen för att tänka på olika sätt. Men det ska vara jämlikhet, inte att man åker in till stan och att folk ser ned på en: ”kolla han kommer från ytterområdena”. Det ska vara ”Välkommen” vart man än går. Det är så samhället ska se ut.

Jag hade aldrig talat inför folk. Men plötsligt kände jag att jag kan säga vad jag vill.

Homa Badpa.

Föreningens sekreterare Homa Badpa, 19 år, gick till ”Bli Panter”-dagen efter att ha blivit inspirerad av en kompis. Sedan dess har hon bara missat två av 16 möten.

– Jag känner att jag har ändrats som person. Innan var jag lite tillbakadragen och kunde inte prata med vem som helst. Jag hade aldrig talat inför folk. Men plötsligt kände jag att jag kan säga vad jag vill.

Homa berättar att hon tidigare mest umgicks med ungdomar från innerstaden, men att hon valt att ”komma tillbaka” och söka upp barndomsvännerna.

– Tidigare försökte jag göra de här små detaljerna för att passa in och vara som de andra.

Pantrarnas budskap har ett starkt fokus på förorten som gemenskap och identifikation. Finns det då inte en risk att de själva bidrar till ett ”vi mot dem”?

– Tvärtom består problemen om man inte pratar om att det finns rika och fattiga, säger Murat Solmaz. Hur ska vi kunna förändra om vi säger att vi har det lika?

Bassam Zeidan säger att det krävs ett starkt psyke för att hänga med folk från rikare områden eftersom man ofta inte har råd att göra samma saker. Tidigare kunde man också från folk i det egna området få höra att man ”höll på att bli svensk” eller ”snobb”.

– Som invandrare i förorten är du antingen assimilerad, alltså försvenskad, eller så är du blatte, säger Alejandro Martinez. Vi vill visa att man kan vara syntesen av det, något bättre. Pantrarna håller på att skapa en alternativ kritik och det är därför vi har vuxit så starkt.