Lite lek i Kina

I Kina är det inte konstigt att ställa höga krav på barnet. Konkurrensen att komma in på bra skolor eller dagis är hård. Utbildningen startar ofta redan före födseln genom taijiao, det kan ungefär översättas med ”fosterskolning”. Taijiao kan vara att mamman lyssnar på avslappnande musik som sägs vara bra för hjärnans utveckling samtidigt som hon äter mängder av vitaminer och näringsämnen. När bebisen är född sätter man den snabbt i kontakt med pedagogiska leksaker för engelska och matematik. En kulturell talang är också viktig för att komma in på bra skolor. Vid treårsåldern kan det vara dags för pianoundervisning, balett eller fiol.

Att skaffa barn har blivit en stor börda för medelklasskineser. Ettbarnspolitiken gör att man bara får en chans på sig och samhällets ideal är att prestera. De flesta tycker att barnen borde få leka åtminstone på helgerna. Men de vågar inte låta barnet slippa extraundervisning av rädsla för att det ska halka efter. Det är också vanligt med internatskolor. Uppfostran kan tyckas hård men resulterar ofta i högpresterande individer som inte är rädda att ta för sig. Sen är det en smakfråga vad man tycker om det.

Detta gäller mest för den växande medelklassen. Arbetarklass-och landsbygdsbarn har ofta mindre krav på sig från hemmet.

Ola Wong

Shanghai

Sållning vid 12

Schweiziska barn är väluppfostrade. Redan i tre-fyraårsåldern lär de sig att säga ”Bonjour”, ”Au revoir” och ”Merci” i landets fransktalande del och motsvarande på tyska och italienska i de andra delarna. Stor vikt fästs vid just detta under uppfostran: barn ska vara artiga och hjälpsamma men framförallt väl integrerade i det lokala samhället. De ska bete och klä sig ungefär som alla andra i grannskapet och inte sticka ut för mycket.

I Schweiz fortsätter bara 20 procent till universitet och redan i 12-årsåldern sållas elever ut som kommer att gå vidare. Det gör att trycket är hårt under just denna tid, många föräldrar sitter och hjälper sina barn med läxor nätterna igenom.

De som går vidare på den lägre nivån skaffar dock oftast bra yrkesutbildningar, som gör att de kan leva gott hela livet. Barn i Schweiz förväntas också hålla på med aktiviteter som musik, dans, judo, fotboll och tennis. Men framförallt antas schweiziska barn vara bra på en sak: skidåkning.

Gunilla von Hall

Gènéve



Rätt mix viktig

Ämnet ”pushing your children” förekommer flitigt på amerikanska föräldrasajter. I medelklassfamiljer i USA är trycket hårt: rätta skolan, rätta colleget, rätta mixen av bra betyg och lämpliga fritidsaktiviteter.

Ytterligheterna finns dels i New York där nyfödda ställs i kö till de kindergarten som anses vara första steget till elituniversitet, dels på åskådarläktarna vid idrottsplanerna i skolor över hela landet där det hänt att föräldrar avstängts för att de blivit för aggressiva.

Psykologer råder mammor och pappor att fråga sig: Pressar jag på för att jag vill att dottern/sonen ska lyckas? Försöker jag gottgöra mina egna misslyckanden? Och, spelar det någon roll om några år vad vi gör just nu?

På senare år har det dessutom ofta intrumfats att det krävs minst en collegeexamen för att få ett bra välbetalt jobb och med tanke på att högre utbildning kan gå på tiotusentals kronor – eller ännu mer – ökar det pressen både på föräldrar och tonåringar.

Karin Henriksson

Washington

Mer press än pepp

I Ryssland råder i hög grad en machokultur, vilket innebär att det både i skolan, inom idrotten och i hemmen mer handlar om att pressa än att peppa. Lärare och tränare är auktoriteter som ofta utnyttjar sin maktposition. De höga kraven gör att utslagningen är stor, men det är ett pris som ryssarna tycks vara beredda att betala. I hemmen är det sällan någon som reagerar om ett olydigt barn agas.

Sovjetunionens upplösning 1991 och statens problem att betala ut löner innebar en kris både i grundskolan och på universitetsnivå. Många lärare gick över till bättre betalda tjänster på de privatskolor som snabbt växte fram under 1990-talet.

Men den ryska skolan har fortfarande ett gott rykte. Kraven i undervisningen är betydligt tuffare än i Sverige och det börjar långt ned i åldrarna. Det är vanligt att 10-11-åringar, förutom långa skoldagar, måste ägna ett par timmar om dagen till läxläsning hemma. Många föräldrar betalar också extra för att få privat undervisning i hemmet, framför allt för att förbättra barnens engelska.

Jan Blomgren

Långa skoldagar

– Många föräldrar betalar mycket för att ge barnen extraundervisning så att de ska få högre betyg. Det är rena industrin i Frankrike, säger Cécile Maillard.

Hon är journalist och mamma till två barn, en son som är 14 år och en dotter som är 9.

– Mina barn får ingen extra­undervisning. Jag säger till dem att de ska läsa för sin egen skull, för att det är roligt att kunna saker och ting. De ska inte plugga enbart för betygens skull.

I de större städerna och i medel­klassen är trenden att barnen åtminstone ska spela ett instrument och utöva någon sport. Franska barn har förhållandevis långa skoldagar till ungefär 16.30-17 fyra dagar i veckan. På onsdagar är de lediga. Just därför ägnar många barn onsdagarna åt sport- och kulturaktiviteter.

En av dem är Marianne Rangström, 11 år, som i år går i en fransk skola i Paris.

– Det kanske är lite mer krav i den franska skolan, säger hon.

I klassen vet alla rangordningen på prestationerna.

– Och det kan ju inte vara roligt att komma sist, säger Marianne ödmjukt, trots att hon är en av de bästa i klassen.

Maria Carling