– Det är inte lätt att vara ung i dag. Jag märker av en utbredd fixering vid perfektion hos ungdomarna. De ska vara så fullkomliga. Ungdomar har svårt att fördra den mänskliga svagheten, säger psykologen Allan Comstedt, som träffar många nedstämda studenter.
Antalet självmord och självmordsförsök ökar bland ungdomar och unga vuxna, samtidigt som de minskar i alla andra ålderskategorier. Vad är anledningen till denna oroande utveckling?
Allan Comstedt är psykolog vid den studentpsykiatriska mottagningen på länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Enligt honom är svaret allt annat än överskådligt och lätthanterligt.
– Jag möter de här ungdomarna varje dag och ser tydligt hur både det yttre och det inre trycket blivit allt hårdare. Pressen ökar på alla sätt och nivåer. Det är en försämring som skett under de senaste fem åren. Ja, det är helt enkelt inte lätt att vara ung i dag, konstaterar han.
Enligt Allan Comstedt är det alltså ungdomarnas allmänna tillstånd och sätt att relatera till omvärlden som utgör grundproblematiken. Självmorden som sådana är en definitiv och otroligt tragisk följdverkan av någonting långt mycket mer omfattande. Där är det kraven som är den bakomliggande faktorn. Folk klarar helt enkelt inte av att leva upp till sin egen standard och den psykiska ohälsa som detta medför tar sig nu allt mer självdestruktiva uttryck. Därav ökningen.
– Jag märker av en utbredd fixering vid perfektion hos ungdomarna. Man ska i allt och alltid vara fullkomlig. Och det omfattar varje del av livet: Skola, relationer, arbete, familj och framtid. De har svårt att fördra den mänskliga svagheten, säger Allan Comstedt.
– De vill ha mer av allt i sig själva; är inte nöjda med någonting. Allt kan vara bättre. De utvecklar ingen självkänsla – förmågan att se både sina plus och sina minus och ändå ge sig själv godkänt.
Enligt Allan Comstedt är det flera saker som spelar in. Självförakt, oro inför framtiden, hopplöshet och inte minst en känsla av att vara fastlåst i sitt leverne och känsloliv.
– De kan inte se hur det någonsin skulle kunna ljusna, det finns inga alternativ eller vägar ut. Och där, i botten av den känslan, kan självmordet, eller i alla fall tanken på det, vara någonting närmast tröstande.
Men det finns ett visst hopp om framtiden. För även om mycket ser mörkt ut så vet vi ändå en hel del om självmord. Både vad gäller orsakerna och preventionsmetoderna.
Där handlar det bland annat om att begränsa tillvägagångssätten för den som funderar på att ta sitt liv. Minska antalet tabletter som en patient får med sig hem per gång. Bygga högre räcken kring platser varifrån folk skulle kunna hoppa. Förbättra kommunikationen mellan Banverket och allmänheten för att hinna stoppa tågen i tid om någon tar sig ut på spåret. Dra ned på antalet skjutvapen i omlopp. Få föräldrarna att låsa sina medicinskåp.
Konkreta, praktiska, enkla och oftast ganska billiga ingrepp. Och det kan vara det mest banala och oväntade. I Asien har man till exempel begränsat råttgiftsförsäljningen, och nått synbara resultat.
Uppföljning av suicidförsök är också en självklar metod som visat sig fungera. Ett telefonsamtal i veckan tiden efter sjukdomsvistelsen och skillnaden blir mätbar. Någonting som varken är dyrt eller allt för svårt att administrera.
Och det finns fler sätt. På individnivå kan alla göra en skillnad. Allan Comstedt:
– På det personliga planet finns det ett verkligt botemedel: Relationer. Relationsbrist är som jag ser det en av huvudorsakerna till att situationen ser ut som den gör. Har man minst en verkligt nära relation med en annan person så fungerar det ofta som en försäkring.
– Det är så många som är så ensamma. Ungdomarna är helt utlämnade till sitt eget sökande
efter mening i tillvaron och där är det allt fler som går vilse. Det viktigaste är således att de som mår så här får en förtroendefull gemenskap med någon. En vuxen person som man kan lita på och prata med utan att bli ifrågasatt. Någon som visar empati, som lyssnar och som håller om.
