Mats Gabrielsson är van att jobba lite som det faller sig och har ald- rig direkt längtat efter ett fast jobb. Han tycker att många karriärinriktade människor är stressade och verkar ha alldeles för lite kvalitetstid.
Mats Gabrielsson är 40 år fyllda och gift familjefar. En liten adopterad baby har just anlänt till honom och hans fru. Någon betald semester kommer han inte att ha i år, liksom förra året, och året innan det ... Ja, han har knappt aldrig haft det.
Ändå kvalar Mats inte in i den gruppen som LO pekat ut som de största förlorarna då det gäller rätten till semester (se artikel intill). Han är utanför ”systemet” – det system som innebär att alla rättigheter och förmåner är kopplade till en fast anställning. Delvis har han själv valt detta sätt att leva.
Mats ser lite trött ut. Det har blivit en del taxikörande det senaste halvåret. Att adoptera barn är långt ifrån gratis även om staten bidrar med pengar.
Han är van att jobba lite som det faller sig och har aldrig direkt längtat efter ett fast jobb. Han tycker många karriärinriktade människor är så stressade och verkar ha alldeles för lite kvalitetstid. Redan när Mats hade gått ut gymnasiet och fått jobb på en el- och telefirma förstod han att detta med kablar inte var något för honom. Ganska snart sade han upp sig och sedan dess har han hunnit pröva på många arbeten. Bland annat Securitasjobb på natten och som limousinchaufför. Vaktjobbet varade i ett år, sedan tröttnade han.
– Redan 1990 bestämde jag mig för att ta ”gult kort” (taxikörkort) – då kunde jag tjäna till brödfödan och jobba intensivt i perioder.
Så blev det också.
Under flera år arbetade han intensivt här hemma ena halvan av året för att kunna åka ut och resa resten av tiden. Han levde billigt i olika länder och upplevde andra kulturer. Efter det blev det universitetet ett tag – Mats har fyrtio poäng i socialantropologi – och så öppnade han en affär med elektronmusik.
– Det var kul men slitigt och det gick verkligen inte att ta semester. Någon måste ju alltid vara i butiken.
Därefter gick han en mediautbildning på en folkhögskola. Mats var också noga med att inte dra på sig höga kostnader – han tog inga lån och hade låg hyra. Han levde för dagen och njöt av detta, trots pressen att alltid skaffa fram pengar. Vissa år har han haft väldigt lite pengar att röra sig med trots inkomsterna från olika jobb, men inte lidit av det.
– Min bror, som bara är några år äldre än jag och som jag växt upp med, lever helt annorlunda. Han har valt fast jobb, karriär och hög lön.
Till slut bestämde sig Mats för att det var film han ville ägna sig åt och han läste en utbildning på Stockholms filmskola. Därefter skaffade han en timanställning på hemtjänsten.
– Jag behövde få både omväxling och en fast lön. När jag kör taxi vet jag aldrig hur mycket jag får eller ens om jag tjänar några pengar.
Detta beror på att taxibranschen oftast inte har några kollektivavtal, lönen är helt provisionsbaserad. Blir det många och bra körningar tjänar man bra och vice versa. Mats har möjligheten att bestämma sig samma dag och ringa in och se om det finns en bil ledig. Han har gillat – och gillar – den flexibiliteten.
Men behoven ändrar sig med livets gång. Nu finns det ett litet barn att ta hand om vilket kräver mer planering.
Ändå vill Mats försvara detta fria sätt att leva trots avsaknaden av betald semester. Han tycker fortfarande att folk i allmänhet är alldeles för fokuserade på hur man ska vara för att bli lycklig. Dit hör ett fast jobb. De känner inte efter och följer inte sin egen vilja utan gör det som de tror att man ska göra. Så går de runt och vantrivs och mår dåligt. För det är via jobbet som vi får en roll i samhället, blir någon. Många skulle förmodligen känna sig bättre om de vågade kasta sig ut i osäkerheten.
– Hur vi trivs på jobbet är på sätt och vis ett mått på befolkningens hälsa. Och den verkar det inte vara så mycket bevänt med.
En annan kanal till försörjning är via filmen och de stipendier Mats fått beviljade för att förverkliga sina idéer. Förra året till exempel. Då ägnande han sig åt en film om sufismen som förhoppningsvis blir klar i år. En annan film är under planering.
– Den ska handla om min dotter, när vi reste och hämtade henne. Jag filosoferar kring de känslor som uppstår när man hämtar ett barn från en annan kultur.
Ytterligare ett filmprojekt ska behandla just ämnet frihet. Vad det innebär att vara fri.
När är du ledig då?
– Ja, senast var det i april. Jag kunde inte boka in några jobb eftersom vi väntade på att få åka och hämta vårt barn. Fast under tiden satt jag hemma och pulade med mina filmer. Det blir lite ansträngt månaden efter bara. När inga pengar kommer in på kontot.
I höst väntar ännu ett nytt jobb, som yogalärare. Men den anställningen blir också timbaserad – och ger ingen semester.
– Jag måste bli bättre på att söka pengar, jag är för lat, säger Mats med ett skratt, men intygar samtidigt att det blivit svårare att få ansökningar beviljade.
Sponsring från SVT har blivit ovanligare och pengarna från till exempel Filminstitutet täcker inte en hel produktion.
Semesterersättningen på tolv procent, som står inskriven i semesterlagen märker Mats sällan så mycket av. På de flesta timanställningar läggs den ovanpå lönen och betalas ut samtidigt. De som lägger undan den summan på ett sparkonto är få.
– På taxi får vi faktiskt ”semesterlön” två gånger om året, vid jul och till sommaren. Men den baserar sig dock på hur mycket man jobbat och har man kört lite så är inte den att räkna med.
Årets sommar innehåller både jobb och ledighet om vartannat. Just nu är hustrun Karolina föräldraledig. Hon har dessutom en anställning i botten med – jo just det! – betald semester. Mats är flexibel och räknar med att ta klippjobben i den bärbara datorn med sig ut på landet. Då och då får han dra in till stan och jobba på hemtjänst. Just nu blir det mellan nio och tolv kvällspass i månaden. Han tycker inte att barn är något hinder för att leva som han gör men det kräver mer planering.
– Det är klart att det skulle vara skönt med en betald ledighet. Men inte till vilket pris som helst. Jag vill rå över min egen tid. Då får man försaka vissa förmåner.
