När mannen som hon hade avfärdat efter en enda träff klättrade upp till hennes franska balkong klockan tre på natten – då förstod Mija Sölving vilka risker hon tagit genom internet: Hon hade satt ut sin bild på en dejtingsajt. Sen hade hon, över en öl, lämnat ut sitt telefonnumer till en person som hon bara mejlat och ringt.

Det tog henne månader och byte av bostadsort innan hon blev av med förföljaren. Förra veckan, på besök i Stockholm för en presskonferens, var första gången på fyra år som hon vågade sova borta.

Sedan 2008 föreläser 25-åriga Mija för högstadie- och gymnasieelever om vad de egentligen håller på med när de lägger ut foton, startar konton och registrerar sig på forum och hemsidor. Särskilt vill hon tala om den lilla rutan som man måste bocka i för att komma vidare. ”Vet ni vad den ikryssningen handlar om?” brukar Mija fråga. I tystnaden som uppstår får hon svara själv: ”Jo, att man ingått ett juridiskt bindande avtal med sajten”.

– Man frånsäger sig rätten till sina bilder, rätten att ställa någon till svars och riskerar att ens uppgifter används på sätt man absolut inte vill, säger Mija Sölving.

För nästan alla ungdomar sker alltmer av det sociala livet i dag på internet. Men, konstaterar Mija, där finns också hot som vuxna inte alltid inser att de bör tänka på. När Medierådet i mars kartlade 17 av de hundra mest populära mötesplatserna hittade de sju som inte brydde sig om eventuella anmälningar, alltså rapporter om att vuxna söker kontakt med minderåriga över sajten, trakasserier eller uttryck för rasism. I det avseendet är You­tube och Facebook i samma sällskap som Apberget, Fjortis och Snyggast.

På skolorna pratar Mija Sölving dels om nät- och sms-mobbning, dels hur man identifierar bra respektive riskfyllda hemsidor. De är oftast okej bara man tydligt kan se vad hemsidan handlar om, där det finns en ”Om oss”-ruta och där upphovsmannens namn framgår i sidfoten. Man ska också lätt kunna förstå hur man anmäler brott och hur man avaktiverar kontot.

– Syns inte den här informationen är det misstänkt, säger Mija.

Och eftersom betaltjänster ofta finns till enbart för att profitera, att få in pengar, är det viktigt att granska exakt vad det är som behöver kosta något. Kolla tilläggstjänster, eller om det ska till en sms-kod för att dra pengar. Det betyder inte att sidan är hemsk, bara att det är precis så här man måste tänka.

När tjejer i tonåren frågar henne ”vilken bild ska jag lägga ut, då?” blir Mija Sölving inte nådig när det gäller en av de populära bildsajterna: Snyggast.se där man ska betygsätta unga människors utseende. Medierådet kallar den för ”en av de sämsta på nätet”. Där saknas kontaktuppgifter, information till föräldrar och hur man avslutar sitt konto, det är svårt att anmäla kränkningar och säkerhetsfunktionerna är bristande. Snyggast.se är den enda som Mija öppet varnar för.

– Låt ingen besöka den sajten. Det är inte precis jämnåriga klasskompisar som går in och tittar där.

Och sedan var det hur man själv agerar på nätet och med mobilen. Mija brukar göra ett test i klassrummet och fråga hur många som kallat andra för fula saker över sms eller MSN. Nästan alla har händerna i luften. När hon undrar hur många som sagt samma sak direkt till någon blir det ofta väldigt tyst, berättar hon. Som om det lägger sig en dimma av skuld i rummet. De som behöver prata kommer fram efteråt, och då är hon noga med att uppmana dem som mår sämst att gå till kuratorn.

– Mobbningen har flyttat från skolgården till nätet, där det kan gå så långt som till trakasserier över sms och datorn. När unga har hotat med att döda någon över MSN, kan det ha avfärdas av de vuxna med ”de menade inte något dumt” eller ”det är inte så farligt över internet”. Men trakasserierna kan fortsätta på skolan. Det är inte okej att kräkas upp vad som helst, så jag tycker det är viktigt att våga anmäla.

Ett exempel på nätmobbning som Mija Sölving har fått tillåtelse att berätta om anonymt handlar om en överviktig flicka i högstadiet som klasskamraterna fotade med mobilkamera i omklädningsrummet. Bilderna spreds på nolltid över MSN och blev ett Youtube-klipp med den norska sången ”Se, så tjock jag blivit” med påföljande anonyma, elaka kommentarer.

För Mija Sövling är det viktigt att medvetandegöra för unga människor både vad andra gör på nätet och vem man själv är i det digitala rummet. ”När du säger det här, hur tror du att det uppfattas? Vad vill du ha sagt?” Genom internet har vi fått en ny kommunikationsform som vi ännu inte lärt oss att hantera, menar hon.

– Den är relativt ny som social arena, så vi behöver lära oss normer för hur vi ska uppföra oss också där. Vi spottar inte på varandra annars i samhället, men på internet – vad gäller där? Det märks eller syns inte på nätet när vi bryter någon regel, det känns inte som om någon reagerar, menar Mija.

– Vi kanske behöver mer skrivna än oskrivna lagar här, till exempel att vi inte snackar skit eller sätter tarvliga bildtexter? Öga mot öga ser man att den andra tar illa vid sig, så jag tycker det ska vara en tumregel att aldrig säga något bakom skärmen som man inte kan stå för när man pratar direkt med någon.

För Mija är det skillnad på vad som sägs i realtid, här och nu, jämfört med det som sker på nätet. Förutom känslan av anonymitet som påverkar vad vi vågar säga, ligger allt kvar, dokumenterat. ”Där pratar väggarna långt efter att man lämnat rummet”, säger hon. Som när hon trodde att hon tagit bort bilden hon lagt ut på internet – men hittade den ändå. Om man sedan råkar illa ut för att man inte tänkt på vad som kan hända med uppgifterna man försett nätet med – då är det lätt att anklaga sig själv, vet hon.

– Mig kostade det energi, rädsla, självanklagelser. Tänk att jag inte hade kollat vad jag kunde anmäla. Det är så komplicerat skrivet! Vet en 11-åring vad ”prejudikat” är? Precis som att sexualundervisning måste ingå i skolan, tycker jag lärarna ska utbildas i att ge eleverna internetkunskap.