Jag har svårt att förstå att föräldrar tycks tro att det finns ett egenvärde i att en fem­åring ska gå på danslektioner.

Hanna Thermaenius, barnpsykolog.

Ett myller av träningsväskor och föräldrar kantar planen vid Stora Mossens idrottsplats i Bromma. Nora Oldmark, 8 år, väntar otåligt på att få springa in till sitt fotbollslag som tränar två gånger i veckan. En vit tröja med texten Stockholm top gymnastics vittnar om att hon även lägger tio timmar i veckan på förberedande elitgymnastik.

– Men snart ska jag kanske sluta med gympan och bara spela fotboll. Det är roligt eftersom det är en lagsport, man får röra sig och springa, det är kul, säger Nora.

Hennes pappa Erik Oldmark berättar att familjens tre barn uppmuntras att idrotta, men aktiviteterna får inte gå ut över skolarbetet.

– Därför är jag lite skeptisk till Noras gymnastik, jag är rädd att det är för mycket. Men barnen bestämmer själva och så länge de själva har kul tror jag inte att det blir för stressigt. Och det får aldrig bli ett tvång, säger han.

Familjen Oldmark har hittat ett fungerande samarbete med and­ra föräldrar och morföräldrar för att få de sportiga barnens fritidspussel att gå ihop.

– Det är en planeringssak som vi löser veckovis, säger Erik Oldmark.

Men för många andra familjer leder barnens välfyllda fritidskalendrar till bekymmer i vardagen. Hanna Thermaenius, leg barnpsykolog vid BUP i Stockholm, upplever att det i dag finns en aktivitetshets som pressar både barn och föräldrar.

– Aktiviteterna har ökat under de senaste åren och det går också ner i åldrarna. Vi märker att det orsakar bråk och konflikter hemma när familjer ska iväg till olika aktiviteter. Barnen får utbrott och familjerna har svårt att hinna med allt som ska göras, säger Hanna Thermaenius.

Hon menar att de yngre skolbarnen ofta får tillräcklig stimulans inom förskole- och fritidsverksamheten.

– Barnen pysslar, spelar fotboll och rör mycket på sig där. De ska helst inte ha fler aktiviteter i den här åldern. Jag har svårt att förstå att föräldrar tycks tro att det finns ett egenvärde i att en fem­åring ska gå på danslektioner. Det handlar snarare om föräldrarnas eget intresse och en statusmarkör, säger hon.

Även äldre barn kan ha svårt att hänga med i svängarna. Det märker organisationen Barnens rätt i samhället, Bris, där samtalen till jourtelefonen ökar i början av skolterminerna när idrotts- och kulturskolor startar. I samtalen beskriver barnen ofta trötthet, huvudvärk och ont i magen.

– När vi börjar leta lite grann efter vad barnen själva tror att huvudvärken kan bero på kan svaren vara ”jag orkar och vill egentligen inte gå på fotbollen, men jag vill inte göra mamma och pappa ledsna för de har ju betalat det här”. Det kan gälla vilken aktivitet som helst, säger Christina Ålander som arbetat för Bris i 40 år.

Bris handläggare har märkt en ökning av samtal även från mor- och farföräldrar som oroar sig för att barnbarnen kryssar mellan många aktiviteter.

– Det ringer även föräldrar som har dåligt samvete för att de inte orkar med alla aktiviteter. Många ensamstående känner att de inte räcker till.

Christina Ålander tror att rusningen till olika aktiviteter beror på att föräldrar sneglar mycket på vad andra familjer gör, och kanske glömmer bort vad barnen själva vill och orkar med.

– Många föräldrar är kloka, men är man stressad och ser att andra föräldrar gör saker är det lätt att falla in i det. Det är viktigt att våga vara sig själv och våga vara sin egen familj. Man kan vara en aktiv familj eller inte, och båda är okej.

Funderingar kring vad som är ”lagom” mycket sysselsättning för barnen bildar virvlande samtalstrådar på många familjesajter SvD tagit del av. Föräldrar slits mellan en rädsla för stress och en vilja att ge barnen en chans att pröva sig fram i djungeln av aktiviteter. Men när kantrar föräldrarnas välvilja och blir till stress och ont i magen för barnen?

Sven Bremberg, barnläkare och docent i socialmedicin, har för Folkhälsoinstitutets räkning sammanställt en rad studier om barns fritidsvanor. Han lyfter fram att strukturerade aktiviteter som musik, sång och idrott ofta har positiva hälsoeffekter.

Men kan det bli för mycket av det goda?

– Det är en fråga om vilket tempo barnen är vana vid, och även hur mycket föräldrarna orkar med att skjutsa. Ligger man på gränsen till sin egen förmåga så utvecklar man både sin för­måga och styrka. Blir det för mycket tror jag att barnen tröttnar. Men små barn kan ha svårt att själva styra det här och därför bör föräldrar vara lyhörda, säger han.

Barn- och ungdomsforskaren Mats Trondman vid Linnéuniversitetet i Växjö har närmat sig frågan om ”lagom mängd” genom att kartlägga vilka faktorer som styr om fritidsaktiviteter minskar eller ökar stress bland barn. I en studie, där barn mellan 13 och 20 år intervjuats om sina fritidsvanor, framgår att en viktig pusselbit rör själva utbudet av aktiviteter på en ort. Är utbudet för stort kan redan aktiva barn stressas av viljan att ta för sig ännu mer av lockande sporter, kultur och friluftsliv. En annan stressfaktor är mycket fritid och ett begränsat utbud.

– För att fritidsaktiviter ska motverka stress måste individen uppleva att man hittat en bra balans mellan den fria tiden och vad man gör med den. Man kan alltså inte generellt säga att fritidsaktiviteter är bra eller inte, det beror på om barnet upplever att det finns en balans, säger Mats Trondman.

Hur barnen själva ser på aktiviteten har också betydelse för hälsoeffekten. Barnet måste känna att ”det här är min aktivitet”. Den ska uppfattas som positiv, meningsfull och självvald.

– Ofta vill vi att fritidsaktiviteter ska leda till något, det vill säga vara bra för demokratin, för hälsan, för att få vänner och nätverk. Men här är min poäng att om man vill att fritidsaktiviteter ska ha positiva effekter är det viktigt att de här tre sakerna uppfylls, säger Mats Trondman.

Den vingliga vägen mellan stress och balans innebär därför en utmaning för föräldrar.

– De måste låta barnen upptäcka saker som de inte känner till, men ska det bli bra måste det ligga väldigt nära barnets egen upplevelse. För föräldrarna blir det här en svår balansgång.