När den första sommaren kom efter separationen var Patrik ganska oförberedd.
- Nu när jag inte har någon sambo att göra upp semesterplanerna med så diskuterar jag med min dotter. Jag är mer vilsen när hon inte är med.
Den som säger så heter Patrik Ståhl och lever ensam sedan fem år tillbaka. Han är en av alla dem som brutit upp från ett förhållande där det finns barn med i bilden. Dottern Olivia var drygt tre när han och sambon beslöt sig att gå skilda vägar. Att börja om igen själv påverkar alla våra vanor - så även semestern. Att stanna kvar i det gamla kan vara både en trygghet och ett hinder.
Patriks tid som far i ett samboförhållande blev ganska kort.
- Separationen började egentligen med att jag vidareutbildade mig på en annan ort i Sverige och bara kom hem under helgerna. Vi levde så ett helt år och märkte att vi faktiskt inte saknade varandra speciellt mycket.
Då hade Olivia hunnit bli två år och dåvarande sambon Sofia levde själv med henne under veckorna. Och det var barnet som Patrik saknade - inte förhållandet. Åtminstone inte påtagligt. Så trots att det inte fanns
någon direkt orsak beslöt sig Patrik och Sofia kort efter att han flyttat hem igen för att gå skilda vägar. Det var hon som tog beslutet.
- Fast vi var överens. På det sättet var det en bra separation, även om det förstås sades en del hårda ord i och med att vi gjorde slut.
Patrik funderade inte just då på vad uppbrottet skulle innebära för hans vanor. När första sommaren kom var han faktiskt ganska oförberedd. Därför blev det så att den forna familjen bestämde sig för att vara tillsammans över midsommar. Han minns väl hur det var.
- Vi åkte iväg som vi brukade till mina föräldrars hus i Småland. Väl där gjorde vi allt som vi brukade: Klädde midsommarstången, gjorde mat och umgicks med min släkt. Vi till och med sov ihop av utrymmesbrist.
Det var förstås en konstig känsla. Efter helgen åkte Sofia hem och Patrik och Olivia stannade kvar ett par veckor. Inte heller det blev som förut. Ensamt ansvar är annorlunda och den lunk som Patrik förut kommit in i ville inte infinna sig.
- Vi hade uppenbarligen
utpräglade vanor trots att vi inte hann leva ihop så många år.
Sofia och Patrik träffades på jobbet. Då arbetade båda på krogen och de spanande in varandra ganska omedelbart efter att Sofia fått anställning på det ställe där Patrik jobbade. De flyttade ihop i princip omgående. Ett och ett halvt år senare föddes Olivia.
- Därför blev vårt liv ganska snabbt vardag även om vi förstås var förälskade som alla andra. Barn kräver ju rutiner på ett annat sätt.
Det var också där semestern kom med in i bilden. Den firade de redan från start som en traditionell kärnfamilj, på Patriks föräldrars släktgård i Småland.
- Där har jag själv tillbringat min barndoms somrar. För mig är det tryggheten på jorden. Där kan jag varva ned och inte göra någonting. Och dit vill jag återkomma varje sommar även om jag självklart vill göra annat också. För en sida av mig är äventyrlig, jag hör till dem som varit ute och luffat i världen.
Under samtalets gång märks det att Patrik gillar smålandssomrarna, att de har ett speciellt
värde för honom. Han beskriver lyriskt den gamla potatisåkern som nu är trädgård, fruktträden och snickarglädjen. Alltihop bevarat i en gammal stil.
För den lilla familjen blev det dessutom extra vilsamt när andra vuxna kunde ge dem en hjälpande hand med dottern som då var baby. Därför blev det så att de spenderade de flesta ledigheter där. Olivia fick tillfälle att vara med farmor, farfar och faster. I Stockholm - där de bodde resten av året - fanns det sällan tid att umgås på samma vis och exsambon hade hela sin familj i Karlstad.
- Sofia gillade att vara där lika mycket som jag. Hon tyckte om lugnet på landet och kom bra överens med mina föräldrar och min syster.
Självklart hann de med en sväng även till Sofias hemtrakter på sin ledighet men i övrigt var det Småland som gällde.
Så kom uppbrottet. Som så många andra betonar Patrik att högtider och ledigheter är det svåra. Då saknar många det gamla som mest. Aldrig känns väl kärnfamiljen så perfekt som då!
I Patriks fall handlar det om förmågan att
knyta kontakter. Trots att han är en social person har han svårt för att söka kontakt. Vardagen känns tryggare, då tuggar allt på i sina gamla hjulspår.
Han tror att exsambon har varit bättre på det och att det kan ha att göra dels med hennes ålder - hon är sju år yngre än Patrik och var bara tjugotvå när dottern föddes - och dels för att hon är kvinna. Inte för att han på något sätt tror på en genetisk skillnad mellan kvinnor och män i det avseendet, det handlar snarare om att vi blir uppfostrade till att ta på oss olika roller. Nästan alla kvinnor är bättre på att upprätthålla sociala nätverk. Patrik menar också att man har lättare att anpassa sig till förändringar om man är ung.
- För mig har i stället Olivia fått fylla den roll som en sambo annars skulle ha när det gäller vad vi ska göra. Jag tycker det är jätteskönt att hon är lite äldre så att vi kan bolla vart vi ska åka på våra ledigheter även om det självklart är jag som bestämmer i slutändan.
En annan bidragande orsak till att Patrik hängt
kvar i gamla mönster har att göra med att Sofia var den som anpassade sig till hans familj. Hon upptogs i hans släkt och kände sig hemma där. Än i dag - det har hunnit gå fem år sedan skilsmässan - har hon kontakt med både Patriks syster och mamma.
Men även om far och dotter fortfarande åker till Småland varje sommar förändras så sakteliga även deras ledighet. Dottern vill inte vara på landet hela sommaren utan vill leka med kompisar och så är ju Olivia halva tiden hos mamma - Patrik och exsambon delar precis lika på vårdnaden - och då måste ju Patrik hitta på annat.
- Första sommaren hade jag svårt för det. Det blev några dagar här och några dagar där under den tid då jag var ledig. Allt var konstigt och ovant. Fortfarande har jag svårt för att planera resor utan Olivia.
När han tänker efter så känner han att det nog har rätt mycket med hans egen uppväxt att göra. Då var det alltid landet som gällde och så brukade de åka upp till Lycksele, där en av hans pappas kompisar hade en stuga. På vägen dit
gjorde de avstickare till för dem okända delar av Sverige.
Tillsammans med Sofia har han inte gjort en enda utlandsresa.
- Det har kanske att göra med att vi hade en baby under våra gemensamma år och då blev det lite krångligt att vara ute och flänga i världen.
Men en helt ny aktivitet har faktiskt tillkommit. Och det är vintersemester. Patrik spar numera alltid lite ledighet till den kalla årstiden eftersom både han och dottern gillar att åka skidor.
- Här tycker jag också att man måste nämna den ekonomiska biten. Utförsåkning är dyrt. Pengarna räcker inte till allt man vill göra även om jag inte klagar på min lön.
Men att nätverka och på det sättet träffa andra att tillbringa sommaren med är ett okänt begrepp för Patrik. Det vet han däremot att Sofia gör. Hans bekantskapskrets har snarare minskat sedan separationen. Det är inte helt självklart att bli inbjuden till middagar och fester som singel. Det bygger ofta på en familjegemenskap.
Sammanfattningsvis: Är du nöjd med din semester som den är?
Både
och, tycker Patrik. Han har en självklar tillhörighet i och med sin egen släkt och det gemensamma lantstället. Men inser att det vore bra för både honom och dottern att oftare göra saker ihop med andra.
- Jag har ett grabbgäng som jag åker och fiskar med. Fast det är utan barn, förstås.
Fördelen med att vara ensamförälder är att Olivia får ett extra långt sommarlov. Både han och exsambon tar ledigt fyra veckor var och dottern är halva tiden med vardera föräldern.
- Det är det inte alla som kan unna sina barn!
