Det är bara några plusgrader ute och den sneda höstsolen strilar in mellan tallarna kring Gruvrisskolan i Falun. Efter ett snabbt upprop i klassrummet har spanskläraren Carla Dahlberg tagit med sina åttondeklassare till talldungen precis utanför klassrumsfönstret. Här ska eleverna ha en grammatiklektion om adjektiv och verb.

– Uno, dos, tres, räknar Carla Dahlberg när hon delar in klassen i mindre grupper.

Varje grupp får varsin tygpåse med en tom äggkartong och en liten lapp med instruktioner i.

– Det jag kommer att titta på under den här lektionen är hur ni samarbetar i grupperna. Kör ni fast så försök att hitta egna lösningar – den första utvägen är inte ”Carla”. Ok? Är det något ord ni inte kan på spanska, så skriv ner det på svenska så tar vi med det in i klassrummet och slår upp det, säger Carla.

Grupperna sprider ut sig mellan träden och öppnar påsarna. De har fått tre uppdrag – att hitta saker till fyra redan bestämda motsatsord, komma på fem verb som man kan göra och avsluta tre meningar som börjar med ”Jag ser”, ”Jag hör” och ”Jag känner”. Allt på spanska.

Cajsa, Joel, Alex och Josefin ska hitta något som är ”negro” och något som är ”blanco”.

– Den här stenen är väl svart, säger Cajsa och lägger den i ett av facken i den tomma äggkartongen.

Det vita får bli ett avrivet hörn av en papperslapp som ligger och skräpar. Nu gäller det att hitta en fyrkant och en cirkel.

Vad tycker ni om att vara ute på lektionen?

– Det är roligare ute – och annorlunda, eftersom vi är inne på alla andra lektioner, säger Cajsa.

– Vi leker lekar ute och en gång gick vi jättelångt och det var också kul. Eftersom det är roligare så lär vi oss mer, säger Jenny som jobbar i en annan grupp med Saga, Jonathan och Emma.

– Det är roligt att göra praktiska saker i stället för att sitta i skolbänken, säger Jonathan som också tycker om att ha lektion inne och lära sig ur boken.

– Dessutom får man röra på sig och då är det lättare att koncentrera sig. Och så kommer man ihåg det man lär sig ute bättre, säger Saga som fått cykla hem på rasten för att byta ut sina högklackade skor inför utomhuslektionen.

Att det är kallt ute tycker hon inte gör något, och något negativt med att vara utomhus på lektionen kommer hon inte på. Ingen annan heller när jag frågar runt – det skulle vara kylan då, just i dag, säger några av eleverna. Jag räknar till två mössor och tre vinterjackor omkring mig. Resten av eleverna har tunna jackor – eller ingen alls.

– Eleverna klär sig dåligt. Fryser de så får de lära sig att klä på sig mer nästa gång. Men vi är inte ute så mycket när det är kallt utan främst på våren och försommaren, säger Carla.

Den här terminen har hon bara varit ute två gånger med sina åttor och inte alls med sina nya sjuor. ”Jag fastnade i ekorrhjulet” förklarar hon.

– Jag vill gå ut mer. Egentligen är det inte svårt, men jag kan inte förlita mig på mina kunskaper i mitt ämne på samma sätt som inomhus. Som lärare planerar jag alltid mina lektioner, men för att vara ute krävs ett annat arbetssätt där jag är mer förberedd och vet exakt vad som komma skall, säger Carla som upplever att de flesta av hennes elever, men inte alla, uppskattar att gå ut.

– Några få tycker att det är jobbigt. De kan bli oroliga för att det ska bli för ostrukturerat ute.

I den nya läroplanen, Lgr 11, står det att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever fysisk aktivitet och ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov. Det står också att eleverna ska pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Eleverna ska även utveckla sin förmåga att arbeta både självständigt och tillsammans med andra och skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer.

– Allt det här tycker jag passar in på utomhuspedagogiken, säger Carla Dahlberg.

Gruvrisskolan, som har 540 elever från förskoleklass till årskurs nio, har inte haft någon särskild satsning på utomhuspedagogik. Liksom på de flesta skolor i Sverige går man ändå ut ganska regelbundet med de yngsta årskurserna, men nästan aldrig med de äldre eleverna, förutom i idrott. Enligt åttondeklassarna är det egentligen bara i spanska som de haft undervisning utomhus.

– Vi var ute och gick i svenskan förut, men det har vi slutat med, säger Munin.

– Och vi har pluggat matte och NO ute någon gång, säger Jenny som tänker att det de gör med Carla i spanskan borde fungera både på engelskan och svenskan.

På rasterna väljer de oftast att stanna inne, något de har rätt till som högstadieelever.

– I snitt är jag inte ute någonting under en skoldag, förklarar Saga.

– Vi brukar gå till fritidsgården på rasten och spela pingis. Det är roligare där, för det finns inte så mycket att göra ute, säger Joel som dock gärna skulle vara utomhus på fler lektioner.

– Ja, men inte för ofta. Jag vill jobba i böckerna också. Inför prov och så, säger Munin.

Lektionen närmar sig sitt slut. Uppdragen är utförda och det är dags för redovisning. Carla Dahlberg samlar ihop klassen och ber dem ställa upp sig i en ”circulo”.

– ¿Cómo les fue? Hur gick det?

– Muy bien!

Hon låter varje grupp visa sina äggkartonger så att kompisarna kan gissa vad de har för motsatsord. Att en liten svamp var tänkt att symbolisera ordet ”feo”, ful, och en blomma ”bonito”, fin, var svårt att gissa, medan ”cuadrado”, ett blad som rivits till en fyrkant, och ”redondo” – ett runt asplöv – var lättare. Sedan får grupperna visa varandra sina verb med kroppen. Det hoppas, andas, cyklas och slåss. Carla ser till att alla prövar att säga de nya orden på spanska. Sist är det dags för eleverna att läsa upp sina spanska meningar för varandra. Vad de ser, hör och känner.

– Veo un árbol. Oigo el viento. ¡Me siento feliz! Jag ser ett träd. Jag hör vinden. Jag känner mig glad! säger någon.