Eira har alltid något på gång med sina händer. Just nu jobbar hon med sin egen balklänning. I juni går hon ut nian och i höst vill hon helst börja på ett waldorfgymnasium, där hon får möjlighet att studera både språk, naturämnen och lära sig mer om hantverk. Lillebror Valdar spelar tre instrument, piano, trummor och fiol - plus fotboll. Trots att han bara går i femman är han även med och driver ett politiskt parti, fredsdemokraterna.

När jag sitter och pratar med dem på Kafé Sjöstugan, ett ekologiskt café i Solnastadsdelen Bergshamra som deras mamma Annika Malmsten driver, framstår de som så underbart kreativa och aktiva - och därtill charmigt sociala - att jag kan känna avundsjukan komma krypande inom mig. Hur har mamma Annika lyckats driva upp sådana livfulla plantor? Säkert har hantverkspedagogen och den egna företagaren Malmsten drillat dem hårt!

Men ganska snart framtonar en annan bild. Valdar ser ut som en liten hårdrockare med sitt långa hår, och visst, han gillar hårdrock, men också punk och världsmusik, och det var inte förtjusningen i hårdrocksgenren som fick honom att börja spela trummor.

– Jag fick inspiration när jag såg Melodifestivalen, berättar han.

Piano började han spela när han såg andra barn sitta och klinka. Det såg kul ut, tyckte han. Och fiollektioner kände han sig manad till därför att hela hans skolklass spelar fiol. Han vill kunna hänga med bättre i klassorkestern. Ingen har föreslagit för honom att göra det ena eller det andra, än mindre uppmanat honom.

På ett liknande sätt förhåller det sig med Eira. Familjens hem är belamrat med färger man kan måla med, tyger, papprullar, utklämda kaviartuber och tomma konservburkar som man kan göra grejer av. Allt finns att tillgå. Eira satte helt enkelt igång, av sig själv.

Storebror och äldste sonen Joar har ett driv och ett munläder som inte går av för hackor. Visserligen vet han inte exakt vad han ska göra nu när han gått ut gymnasiet, men han har jobbat ett år och det självförtroende han utstrålar och de många möjligheter han ser gör att man ändå känner sig tryggt förvissad om att det kommer att gå bra för honom. Han ger en ledtråd till hur syskonskaran fått en sådan dynamisk kraft.

– Mina föräldrar har varken pushat, peppat eller pressat mig. De har stött mig i det jag gjort, skjutsat mig till handbollsträningar och tittat på mina matcher och så, men de har aldrig kommenterat om det gått bra eller dåligt för mig. I skolan la jag bara krut på det som intresserade mig och det har de aldrig sagt något om. Jag har fått stor frihet.

När Joar var liten fick han förtroendet att använda täljknivar och elda, och stort utrymme att utveckla sin fantasi.

– Jag gillade att bygga upp landskap, skapa grejer som jag sett i de vuxnas värld och leka realistiska lekar. I övrigt har det varit sport för min del. Det är ett intresse jag delar med pappa.

Alla tre barnen går eller har gått i waldorfskola. Så gjorde även Annika Malmsten under sin barn- och ungdomstid. Annikas äldre syster Gudrid är Waldorfpedagog och Annika är tydligt präglad av denna pedagogik, som lägger stor vikt vid att ge individen frihet att utvecklas i sin egen takt och i sin egen riktning (se faktaruta).

– Man måste låta barn få vara barn. Jag har alltid passat mig för att gå in och styra och ställa i barnens liv. I dag är det på modet att ”stimulera” barnen så mycket som möjligt, så att de ska ”utvecklas” maximalt, men jag tror att man då riskerar att överstimulera dem och dirigera dem så att de tappar gnistan, säger Annika Malmsten.

När barnen är små behöver man inte göra mycket alls, menar hon. Varken babyrytmik eller babysim är nödvändigt. Vad Annika och hennes man gjort är att anpassa sina arbetstider för att kunna vara så mycket som möjligt med barnen och ha tid att låta dem delta i de vuxnas hushållsbestyr. Vuxnas närvaro, att de finns tillgängliga, samtidigt som de sysslar med sitt, är mycket viktigt. Barnen har fått utrymme att gå och skrota för sig själva. Inget av dem har börjat på förskolan före tre års ålder.

– Det är klart att vi varit privilegierade som fått bo i hus med stor vildvuxen trädgård och tillgång till härlig natur. Jag och min man har haft jobb som gett oss möjlighet att disponera vår tid. Men det har också varit frågan om val. Jag har jobbat deltid, vilket inneburit att vi inte haft så gott om pengar.

Men har du inte gjort något särskilt för att stimulera dina barns utveckling?

– Inte direkt. Eftersom de har gått på Waldorfskolor har de fått mycket stimulans genom att där varvas teoretiska ämnen med praktiska och konstnärliga. Mycket rörelse ingår också. Det tycker jag har räckt. Barn orkar inte ta in för mycket intryck. De måste få tid att smälta dem också.

Något som Annika Malmsten och sambon aktivt gjort är faktiskt att förhindra att barnen fått för många - och särskilt då negativa - intryck på en gång. I skarp motsats till den frihet Annika gett sina barn har hon samtidigt varit en sträng morsa. Tv-tittande var förbjudet före tre års ålder, och även efter det har tv-tittandet varit begränsat till ett fåtal program, filmer och tv-serier. Liknande regler har hon satt för användandet av dator.

Valdar kan bråka om att han vill tillbringa mer tid framför datorn, men vare sig Eira eller Joar säger sig ha lidit av restriktionerna. Joar tycker det bara att det varit bra.

– Jag fick massor av tid att utveckla mina egna fantasier och föreställningar, att hitta det som var jag och mitt.