Socionom Kristina Persson har jobbat på Enter i fyra år och före det var det bland annat fältarbete som socialarbetare som gällde.

På Enter har hon under åren mött ett åttiotal unga som har brutit upp hemifrån eller blivit utkastade.

– Många historier påminner om varandra, men är ändå unika. Ibland är föräldrar psykiskt sjuka, ibland förekommer våld och missbruk i familjen. Man ska komma ihåg att många barn också fortsätter att leva under dessa förhållanden för att skydda syskon eller för att ta hand om föräldrarna. När man är liten förstår man först inte att ens hem inte är normalt och när man blir stor nog har man redan lärt sig att hantera situationerna, att överleva. De som rymmer vet också att risken finns att alla band till familjen, också de goda, bryts när man sticker.

Rädda Barnens rapport visar att barn utan syskon lämnar hemmet oftare än de som har syskon.

Stadsmissionens roll är att stödja. Ibland bjuder man på middag, ibland hjälper man med att ordna bostad, men framför allt lyssnar man för att kunna hjälpa ­vidare i den byråkratiska djungeln.

– När socialtjänsten kopplas in måste den göra en utredning av situationen. Då kan vi gå med för att stödja och förklara. Många unga vet inte vem man ska ta kontakt med. Systemet är svårt att förstå och råkar man dessutom vara inflyttad svensk med problem med språket är situationen nästan omöjlig. Man tvingas ju lita på vad myndig­heterna säger till en och kan inte stå på sig, säger Kristina Persson.

När hemmet inte längre går att bo i gäller det att lösa situationen.

– Unga har ofta mycket stolthet och kreativitet. Har man ingenstans att bo och inga pengar så ligger väl inte tanken på kriminalitet så lång borta. En del hamnar in i prostitution eller i något som är gränsfall: man ­erbjuder sex mot tak över huvudet.

Kristina Persson skulle helst se ett barnperspektiv på hela ­debatten.

– Vuxna kräver ofta att man ska vara motiverad och vilja bli hjälpt. Men de som inte har ett stödnätverk har svårt att få tag på hjälp. Till slut varken orkar, vill eller vågar de lyfta fram sina problem, säger hon och citerar en anonym polis som säger att alla känner till att Stockholm är fullt av gäng som driver runt, men att ingen tar tag i problemet.

– Barn rör sig i gäng för att inte vara ensamma. De ­målar graffiti och driver på stan, hamnar in i kriminalitet för att de undviker att vara i sina hem.