Bra och dåliga relationer upptar många sjuåringars tankar. Skolarbetet kommer i andra hand när eleverna själva får berätta om sina ”arbetsdagar”.
När doktoranden Lottie Lofors-Nyblom gjorde sina första forskningsintervjuer med sju barn i Dalarna som just börjat ettan, blev hon förvånad över att ingen pratade om vad de hade gjort på lektionerna. De timslånga samtalen hon hade med barnen, vid flera tillfällen, kom allra mest att handla om vem de hade ”varit med”.
Barnen fick svara på öppna frågor av typen: ”Berätta vad du gjorde i går” eller ”Vad tänkte du på när du åkte till skolan i morse?”.
Lottie Lofors-Nyblom är doktorand i pedagogik vid Högskolan i Dalarna och har arbetat som lågstadielärare i många år. Syftet med hennes kommande avhandling är bland annat att ta reda på hur barnen ser på sin elevtillvaro och vad de anser vara betydelsefullt under skoldagarna.

Vid ett av de tillfällen då Lottie Lofors-Nyblom intervjuade barnen hade de haft en ganska speciell skoldag. Barnen hade varit på utflykt
tillsammans med en äldre dam från det samhälle de bor i. Tillsammans med henne hade alla tillverkat barkbåtar ute i naturen och ätit medhavd matsäck. Till slut hade de haft ett ”barkbåtsrace”.
- Det här kommer de att berätta om när jag frågar dem om vad de gjorde dagen innan, tänkte jag. Men inte en enda av dem nämnde det spontant. Intervjusvaren handlade om att 'jag var tillsammans med den' eller 'jag fick inte vara med dem', säger Lottie Lofors-Nyblom.

Så här i början av ettan är sjuåringarna upptagna av relationer. Lottie Lofors-Nyblom kommer att följa upp relationsintresset de närmaste åren.
- Vi lägger större vikt vid det sociala i dag. Vi tvingas exponera oss inför varandra i olika situationer. Det finns både för- och nackdelar med det.
Att innesluta och utesluta är en mänsklig mekanism. Den finns både bland barn och vuxna.
- Ibland har vi vuxna svårt att hantera det här när vi ser hur barnen utesluter varandra. Vi blir helt ställda och säger till dem att alla ska få vara med. Det låter bra för
oss vuxna, men det kanske inte är det för barnen.
På förskolan där det finns fler vuxna per barn är möjligheten större att övervaka vem som leker med vem. I skolan är möjligheterna att utesluta varandra större.
- Somliga menar att uteslutning är roten till mobbning. Vi behöver ta reda på mer om hur barnen ser på detta. Det är viktig kunskap för oss vuxna, icke minst för framtidens lärare.
Att bli bekräftad i kamratgruppen är viktigt för självkänslan, den egna identiteten och därmed för förmågan att ta till sig undervisningen.
Lottie Lofors-Nyblom säger att hon länge tänkt att miljön för barn är mindre tuff i dag än när hon var barn, men att hon har börjat tveka.
- Skolan är en tuff miljö. Det är livsviktigt att vara någon, att ingå i rätt sammanhang.
Fritis är ytterligare en miljö där barnen har möjlighet att hitta en annan position. Den som kanske inte är så bra på att lära sig läsa kanske kan hävda sig genom att vara bra på något annat på fritis.