– Nu vill jag ha kvalitetstid med pappa och lära känna honom ännu bättre, säger Maria Tranefeldt som ofta går långa promenader tillsammans med sin pappa Bror Tranefeldt när hon är hemma i Åmål och hälsar på.
KARLSTAD - Egentligen är min lillasyster Sophia ännu mer ovanlig. Pappa var 59 år när hon föddes, säger Maria Tranefeldt när vi ses på ett café i Karlstad för att prata om hur det var att växa upp med en gammal pappa.
När Maria föddes var hennes pappa Bror ”bara” 56 år. I dag är hon 26 år och han är 82 år. De två systrarna, Maria och Sophia, är resultatet av deras pappas andra äktenskap. De har tre äldre halvsystrar mellan 43 och 58 år, från pappans tidigare äktenskap. De har också en äldre halvsyster, Nathalie, 37 år, från mammans tidigare förhållande.
- Sophia och Nathalie är mer tydligt mina systrar eftersom vi har växt upp tillsammans. Först nu känns det som om de andra tre är mina systrar, säger Maria.
Hon har pratat med sina äldre systrar om deras gemensamma pappa. Hon tror att han var en annan sorts pappa då. Strängare och mer upptagen av jobb och resor.
- Men det finns också egenskaper som vi alla känner igen. Hans temperament till exempel och att vi kan samma melodier.
Hemma spelades allt från Taube och revymusik till gamla schlager och jazz. Marias pappa spelade ofta gitarr och sjöng tillsammans med sina döttrar.
- Det är genom pappa som jag fann och utvecklade mitt musikintresse, säger Maria Tranefeldt, som har utbildat sig till musikalartist på Dansforum och musikalprogrammet på Teaterhögskolan i Göteborg.
Hon hostar och låter hes. Om fem dagar är det premiär på West Side Story i Karlstad där hon spelar Estella, medlem i ett av de två stridande gängen. Nu äter hon cortison för att förkylning och astma ska hållas stången.
Marias föräldrar träffades i Åmål. Hennes mamma ringde till polisen för att hon hade problem med en fönstertittare och det var Marias pappa som kom för att undersöka saken.
- Det är 25 år mellan dem. Det måste ju ha varit märkligt för omgivningen att pappa gifte sig med en kvinna som var ett år yngre än hans äldsta dotter. Men folk har vant sig med tiden. Alla har ju sett att det har hållit, säger Maria.
Hon vet inte när hon först blev medveten om att hennes pappa var äldre. På dagis kanske. De andra ungarna trodde inte på henne när hon sa hur gammal hennes pappa var. När Maria skulle fylla tio pensionerades hennes pappa. Han var hemma när hon kom hem från skolan och skötte mycket i hushållet.
- Han låg och vilade när jag kom hem och jag sprang alltid upp till honom och berättade hur det hade varit i skolan. Han var bra på att lyssna och trösta när jag var ledsen, säger Maria som tycker att hon känner sin pappa på ett annat sätt än sin mamma som kom hem först på kvällen.
Maria fick ofta försvara sin pappa i skolan. Han stack av, var annorlunda klädd och mycket äldre än de andra föräldrarna.
- Jag berättade för pappa att de andra barnen retades. Han tyckte att det var fruktansvärt. Men jag skämdes aldrig för pappa. Han lade sig inte i. Jag var nog mer nervös för att mamma skulle göra något pinsamt.
Det var först i tonåren som generationsskillnaden mellan Maria Tranefeldt och hennes pappa blev tydlig.
- Då var det starka känslor i omlopp. Mina pappa är en varm och omtänksam människa, men han är temperamentsfull, stolt och väldigt envis. Jag är lik honom och vi bråkade mycket om åsikter. Vi kunde tjafsa om hur man skulle diska. Han sa alltid att jag skulle ta lärdom av honom för att han var äldre och visste hur man gjorde.
- Det måste ha varit jättejobbigt för pappa när jag var tonåring. Han var runt 70 år då. Jag minns att jag alltid ville möblera om mitt rum, vilket inte var populärt eftersom han blev tvungen att hjälpa mig att flytta alla hyllor och lampor då. Jag brukade låsa in mig och möblera om. Pappa var alltid rasande när jag kom ut igen.
På senare år har Maria och hennes pappa haft en lugnare, mer mogen, relation.
- Nu vill jag ha kvalitetstid med pappa. Att vi ska ha det bra när vi träffas, ha det mysigt ihop och lära känna varandra ännu bättre. Vi hörs ofta på telefon, flera gånger i veckan. Jag har accepterat att vi inte är överens om allting, men jag vill hinna förstå pappa innan han dör.
Maria har alltid varit rädd för att hennes pappa ska dö. En gång när Maria gick i lågstadiet fick hennes pappa lung- och hjärtsäcksinflammation. Rädslan hon kände då - att pappa kan dö - sitter fortfarande i. Hon minns också när hon fick höra att medellivsåldern för män var 75 år.
- Jag blev livrädd. Det var en sådan definitiv tidsgräns.
När hon var liten kunde rädslan för att hennes pappa skulle dö hålla henne vaken om nätterna. Fortfarande kan hon drömma att han faktiskt dör. Hon försöker acceptera att han redan har haft ett helt liv, men det är svårt. Hon känner inte alls samma oro över sin mamma.
- För mig har pappa alltid varit något skört, något som har gjort ont.
Och samtidigt har hon alltid känt en särskild stolthet över att hennes pappa är äldre.
- Det har varit speciellt och unikt. Egentligen går det inte ihop för mig att han är så gammal. Han verkar mycket yngre eftersom han är så frisk och aktiv.
Hennes pappa ger sig fortfarande ut och springer en mil, går långa promenader med hunden och ska köra Öppet spår i Vasaloppet i vår. Han har tidigare
tävlat inom både längdskidor och orientering. Men Maria märker att hennes pappa håller på att åldras.
- Han har börjat visa mer mjuka sidor. Han har tidigare visat ilska och glädje, men nu visar han även när han blir rörd. Jag blir väldigt gripen av det.
Hon tycker att det känns skönt att jobba i Karlstad kommande halvår, att veta att det bara är en timme hem till pappa i Åmål. På senare tid har hon börjat fundera över hur hennes pappas uppväxt, ett fattigt arbetarliv på landet, har präglat honom - och henne.
- Den ekonomiska tryggheten har alltid varit viktig för pappa. Han tycker att man ska ha en buffert att ta av så att man inte hamnar i ekonomisk kris. Han har alltid oroat sig för mig och min syster men han är lugnare nu när jag har jobb och pojkvän och min syster har gift sig.
- Jag har fått mina rötter ifrån pappa, genom det svenska musikarvet och det hårda arbetarlivet. Jag har fått en historia genom honom. Det är något som jag kommer att föra vidare till mina framtida barn.
Tanken på att pappa kanske inte kommer att finnas där när hon själv får barn är tung.
- När jag var liten bestämde jag att jag skulle få barn år 2000, när jag var 22, för då skulle pappa hinna träffa dem. Men så blev det inte. Jag vet nu att jag inte kan planera mitt liv efter pappas ålder, men det ligger och gnager, det gör det.
