Alby, Fisksätra, Biskopsgården och Husby. De platser vi besökt i artikelserien Min förort, min hembygd, vibrerar av ungt engagemang – ibland mot tröga odds. Trots kämpaglöden finns en frustration över att mötesplatserna är få och att det är svårt att göra sig hörd. Samtidigt fokuserar regeringens ungdomspolitik på bland annat just möjligheten till inflytande.

Hur går det ihop?

– Det är sant att ungdomsgårdarna blir allt färre. Samtidigt har flera kommuner prioriterat gigantiska idrottshallar där det också finns möjlighet att träffas. Det är väl bra om det finns båda delar även om man kan tänka sig att det finns större möjlighet att vara med och forma verksamheten i mindre lokaler. Jag skulle önska att kommunerna sökte de pengar som finns för att starta verksamheter. Samtidigt har de ju det långsiktiga ansvaret finansiellt och med tanke på det ekonomiska läget kanske de inte vågar utan väljer att prioritera andra saker, säger Nyamko Sabuni.

En rapport från Ungdomsstyrelsen om ungdomars inflytande varnar för att segregationen gör att unga från olika bakgrunder har allt färre platser att träffas på. I flera av storstädernas utsatta områden finns ”en känsla av att vara instängda i sina egna områden” utan kontakt med det omgivande samhället. Det kan i sin tur påverka ”beteenden och attityder som har betydelse för demokratin”. Är inte det djupt oroande?

– Jag tror det är helt sant. Där unga överlåts att ta hand om sig själva och sin egen fritid utan att samhället finns där och erbjuder alternativ, blir det bus och brottslighet. Därför är det viktigt att kommunerna förstår att det långsiktigt kostar mer för dem och för staten än om man satsar på att ha mötesplatser för unga. Återigen – besluten och prioriteringarna måste vara där de hör hemma men självklart är det olyckligt om kommunerna väljer att lägga ned ungdomsgårdar. Det kommer till sist ändå att bli en kostnad för unga som halkar snett alldeles i onödan.

Flera av ungdomarna vi mött upplever att de inte blir lyssnade på. Har unga något inflytande?

– Det är klart att de ska ha en reell möjlighet att påverka men unga måste också på något vis lära sig att politik handlar om att välja. Det kan finnas tusen idéer men man kan inte satsa på allting och de måste ju gå ihop med de ideologiska övertygelser som finns i en kommun.

Men om man ser att vårdcentralen och fritidsgården läggs ned och sedan får höra att politik handlar om att välja – då känner man väl knappast att någon lyssnar?

– Jag menar bara att man som politiker visst kan lyssna ibland men därmed är det inte säkert att det blir som ungdomarna vill. Inflytande handlar om att någon har lyssnat och någon har svarat, så det är viktigt att kommunerna svarar även om de inte håller med.

Mycket handlar om vad kommunerna kan göra, men vad kan regeringen göra direkt för unga?

– Mitt ansvar är att via Ungdomsstyrelsen hjälpa till med dialogen mellan unga, politiker och tjänstemän. Det fungerar rätt bra även om det inte gör det överallt. Regeringen kan också avsätta pengar, till exempel till engagemangsguider för befintliga organisationer. Guiderna söker upp personer som normalt inte engagerar sig. Ett annat sätt är att trigga kommunerna att tävla mot varandra om att bli årets ungdomskommun som ska utmärka sig för att de erbjuder ungdomar bra fritidsaktiviteter, kultur och möjlighet till inflytande.

Fotnot: Vid en närmare kontroll visar det sig att årets ungdomskommun inte utses längre. Sista kommun som förärades utmärkelsen var Borås 2010. Sedan dess uppmärksammas istället enskilda initiativ för ungdomar i reportage på Ungdomsstyrelsens hemsida, under rubriken ”Hållplats Sverige”.