Varannan fredag i tio år packade Malin sin väska för att åka till pappa. Men det var utan någon större glädje. För det mesta hade hon hellre stannat hemma hos mamma. Visst ville hon träffa pappa, men varken Malin eller hennes storasyster tyckte om pappas nya fru och hennes tre barn.
Malin är i dag 22 år. Hennes föräldrar skilde sig när hon var två-tre år och hon kommer inte ihåg mycket från skilsmässan.
- Jag har ett minne när mamma grät och min syster och jag tröstade henne. Också minns jag första gången vi skulle träffa pappas nya familj, det var lite läskigt.
Då, för 19 år sedan, hade Malins pappa träffat en ny kvinna, Elisabeth. Pappan flyttade ganska omgående ihop med Elisabeth och hennes tre barn i Södertälje, medan flickorna bodde kvar i förorten norr om Stockholm. Föräldrarna kom överens om att Malin, som då var tre år, och Johanna, som var sju år, skulle bo hos pappa varannan helg. Elisabeths barn bodde också hos henne varannan helg och de bestämde att de skulle ha alla fem barnen samma helg.
- Det var både bra och dåligt. Jag gillade inte barnen så där jättemycket, men det var väl bra att vi fick lära känna dem och leka med dem.
Malins pappa blev lite som en pappa för de andra barnen också, den yngsta till och med kallade honom pappa. Det tyckte inte Malin om.

Vi träffas på ett café i Stockholm. Malin kommer direkt från en föreläsning på universitetet. Hon har en vänlig och lite försiktig framtoning. När Malin ska berätta om Elisabeth, som hon verkligen inte tyckte om, tar hon inte till några drastiska formuleringar utan skakar bara lite på huvudet.
- Hon var så olik mamma, hon tjatade på att vi skulle gå ut och leka. Vi skulle hjälpa till och städa och när gräsmattan skulle räfsas skickade hon ut alla barnen att hjälpa till - det var inte precis vår idealbild av vad man gör på helgen.
Malin och hennes syster tyckte att det var jobbigt att varannan helg behöva säga nej till kompisar. De fick i och för sig ta med kompisar till pappa, men det gjorde de sällan eftersom de inte gillade Elisabeth
och barnen.
- Jag tyckte att hon var dum och elak. Min storasyster tyckte inte alls om henne, hon såg henne som någon som tagit pappa. Det smittade väl av sig på mig.
De kände sig aldrig riktigt hemma hos pappa och Elisabeth.
- Jag kände alltid att Elisabeth tyckte mer om sina egna barn än oss. Det är ju självklart, men det är inte så roligt att känna det.
Elisabeth sade vid något tillfälle att hon inte ville vara som en extra mamma eftersom flickorna redan hade en mamma.
- Det tycker jag är lite fel. Det skulle varit bra om hon hade visat att hon tyckte om oss och varit lite en extramamma varannan helg.

Malins mamma hittade på mycket med barnen, gick på Skansen och på teater eller träffade släkten. Hon var arg på att deras pappa gjorde så lite med flickorna. Pappa å sin sida tyckte att mamma var en riktig hönsmamma, alldeles för ängslig. Mamma skjutsade dem överallt och hjälpte dem att ringa viktiga samtal, medan pappa tyckte att de skulle lära sig att ta vara på sig själva.
- Det var väldigt olika att vara hos mamma och hos pappa.
Varannan lördag tog pappa med sig flickorna och Elisabeths barn och gick och simmade. Allra bäst var när de vid sällsynta tillfällen fick vara ensamma med pappa.
- Då kunde vi hyra film tillsammans. Att bara var med pappa, det kändes mysigt, säger Malin.

Pratade ni med pappa om att ni ville göra mer saker med bara honom?
- Nej, aldrig. Pappa och Elisabeth hade så mycket projekt hela tiden, det fanns liksom inte tid.
Elisabeth och pappa renoverade ett hus. Sedan köpte de en tomt och byggde ett nytt hus. Mycket av helgerna gick åt till snickrande och målande.
Malin tog heller aldrig upp med pappa att hon tyckte illa om Elisabeth.
- Jag har aldrig tyckt om att bråka. Johanna har grälat mer och tydligt visat tydligt vad hon tycker.
Såvitt Malin vet träffade hennes mamma aldrig någon ny man de här åren.
- Det har jag alltid tyckt var väldigt skönt, att det inte kommit nya hela tiden. Hemma har jag hela tiden kunnat vara hemma, säger Malin med eftertryck.
Det var förstås inte
helt konfliktfritt hemma hos mamma heller. De kunde gräla ibland, men det var tryggt. Där kunde hon vara sig själv och där fanns kompisarna.
Även om hon aldrig kände sig riktigt hemma hos pappa är hon glad att hon träffat honom regelbundet under uppväxten. Malin har en kompis som längtade så mycket efter mamma när hon var hos pappa att hon till slut slapp åka dit. Men det ledde till att hon tappade kontakten med honom mer och mer.
Så här i efterhand tror Malin att det hade varit bättre om pappa och mamma hade bott nära varandra så att hon kunde ha bott varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma, i alla fall när hon var mindre.
- Då hade jag kanske lärt känna båda lite bättre.

Mamma fick ta vardag och läxläsning, men pappa såg oftast till att komma på kvartssamtal. Båda föräldrarna gick på avslutningar och hjälptes åt med studentfester. Och när flickorna behövde hjälp med datorn kom pappa åkande från Södertälje.
Det fanns också fördelar med att ha skilda föräldrar. På somrarna var systrarna fem
veckor med mamma och fem veckor med pappa.
- Jag har alltid haft någonstans att vara på sommarlovet och inte behövt gå på fritis, säger Malin.
Efter tio år började pappas och Elisabeths förhållande att knaka.
- Då var det jobbigt, de bråkade så mycket.
På kvällarna, när Malin och Johanna gått och lagt sig, hörde de grälen utan att riktigt förstå vad de handlade om.
När pappa berättade att de skulle skiljas blev Malin först glad, men det kändes också lite sorgligt eftersom hon känt den familjen i tio år.
Pappan hade träffat en ny kvinna och flyttade tillbaka till Stockholm. Maria, hans nya sambo, kom från Chile.
- Maria tyckte vi genast om, kanske för att vi hunnit bli lite äldre. Men också för att hon är omtänksam. Om vi hälsar på vill hon alltid att vi ska stanna på middag, förklarar Malin.
De fick ett eget rum i pappas och Marias nya lägenhet, men det blev inte så ofta använt.
Till saken hör att Maria hade en dotter som hennes exman tog med sig till Chile vid skilsmässan. Maria kunde bli ledsen när
flickorna hälsade på för då påmindes hon om sin dotter.
- Det gjorde att vi hälsade på allt mer sällan.
Sedan kom Marias dotter tillbaka till Sverige. Men flickorna slutade bo varannan helg hos pappa när Malin var 13 år och Johanna 17 år. De började bli större och deras egna liv med kompisar tog över. I stället hälsade de på någon gång i månaden och åt middag och kanske sov över.
Malin tycker att relationen mellan mamma och pappa blivit mycket bättre. I dag kan det hända att pappa, Maria och mamma äter middag tillsammans med flickorna på deras födelsedagar.
De har till och med diskuterat att fira jul tillsammans för första gången sedans skilsmässan.
Nu när Malin är 22 år har hon börjat se på sina styvmammor med lite andra ögon.
- Jag har skyllt mycket på pappas kvinnor, fast det egentligen varit pappas fel. Det är han som borde ha tagit initiativ och hittat på mer saker med oss.
Malin konstaterar att ”pappa är som han är”.
- Jag tror att pappa gör sitt bästa, det har jag insett på senare år. Han har
andra sätt att visa att han tycker om oss. I Södertälje kunde han bli sur och arg och skälla lite på de andra barnen, men han har aldrig blivit arg och sur på något som Johanna och jag har gjort.

Malin har alltid varit väldigt glad att pappa inte skaffade några egna nya barn. Även om pappa haft andra barn runt sig, så har Malin och Johanna alltid känt att de har en speciell plats.
- Jag tycker ändå att jag har haft en väldigt bra uppväxt. Det är väldigt skönt att jag inte minns hur det var när mamma och pappa bodde ihop, jag har inget att jämföra med. Det var svårare för min storasyster.
Maria bor fortfarande hos mamma, men planerar att flytta framöver. Hon har ingen pojkvän för närvarande.
- Jag vill ha en familj så småningom. Men jag har svårt att tro att jag ska träffa någon jag ska vara tillsammans med resten av livet. När jag tänker på livet så räknar jag med att jag skiljer mig. Jag hoppas att det inte blir så, men jag skulle inte se en skilsmässa som ett nederlag.
- Jag pratade med kompis vars
föräldrar fortfarande är gifta. Hon tror på det här att träffa någon och vara tillsammans hela livet.
Malin har aldrig känt sig annorlunda för att hon har skilda föräldrar. Men i bland kan hon möta fördomar hos kompisar.
- De kan säga ”det märks inte på dig att du har skilda föräldrar”, precis som om man skulle vara på ett visst sätt.

Fotnot: Personerna i artikeln heter i verkligheten något annat.