Ansvarstagande, ”mammig” och lite dominant. 22-åriga Angelica Löfberg känner väl igen sig
i beskrivningarna av en typisk storasyster. Samtidigt som hon styrde över sin fyra år yngre bror i hemmet, försökte hon skydda honom mot en hotfull omvärld.
– Jag var första barnet i familjen och första barnbarnet i släkten, så jag blev riktigt bortskämd. Som storasyster var jag också ganska dominant, medan min lillebror blev snäll och lite kuvad. Han gjorde precis som jag sa och jag fick alltid som jag ville.
– Samtidigt har jag varit lite överbeskyddande. Jag var själv väldigt strulig som tonåring och ville inte att han skulle göra samma misstag. Eftersom vår mamma jobbade väldigt mycket när vi var små, försökte jag även finnas till hands för honom när hon var för stressad. Ibland var det nästan som att ha ett eget barn.

Som storasyster har Angelica också gått före och banat väg för sin yngre bror. Föräldrarna var betydligt strängare mot henne och efter att hon tagit de stora dusterna, om exempelvis utetider, fick han vid samma ålder vara ute mycket längre på kvällarna. Utan att ens behöva argumentera för saken.
– Trots det har jag aldrig varit så där klassiskt avundsjuk på min lillebror. Vi har jättebra kontakt. Han är gudfar till min dotter och vi pratar nästan varje dag. Att vi kommer så bra överens tror jag delvis beror på åldersskillnaden. Vi har levt i ganska skilda världar och därför sluppit konkurrera. Jag har liksom alltid varit storasyster och han har alltid varit lillebror, säger hon.

37-åriga Åsa Andersson är istället yngst av fyra syskon. Hon har en äldre syster och två äldre bröder. Själv bor hon i Bryssel, men håller regelbunden kontakt med syskonen via telefon och mejl. Och så fort hon kommer till Sverige ser hon till att träffa dem.
– Min mamma dog i cancer för sju år sedan och i samband med det kände jag verkligen att det var skönt att ha syskon. Vi kom varandra väldigt nära och min storasyster har sedan dess fungerat lite som en kvinnlig förebild för mig, säger Åsa Andersson.

Sin placering i syskonskaran är hon nöjd med. Särskilt uppskattar Åsa lillasysterns frihet.
– Ja, jag är lyckligt lottad. Jag har aldrig haft några krav på mig eller känt att jag behövt prestera något. Vad jag än gjort har jag istället fått höra hur duktig jag är som klarat av saker trots att jag varit så liten.
– Nackdelen med att vara yngst är väl att jag alltid var omgiven av syskon och sällan fick pröva på att vara ensam. Som yngst har jag inte heller varit så bra på att ge svar på tal. Mina äldre syskon har ju alltid varit verbalt överlägsna mig – vilket gjort mig väldigt frustrerad ibland!