Det regnar kalla höstdroppar från himlen när jag cyklar mot fritidsgården i Alby. Fingrarna fryser till is. Jag tänker på 16-åriga Nura Ribacs kommentar om orten: ”Det kan vara minus tjugo men folket gör att det ändå alltid är varmt”. Just denna kväll har ruskvädret tömt gatorna men på konstgräsplanen tränar ett av Albylagen och till hallen strömmar de ungdomar som en gång i veckan samlas för ”drive in fotboll”.

Mina händer värms upp så snart jag kommer innanför dörrarna till Kvarnhagsskolan som på kvällstid fungerar som fritidsgård. Här samlas ungdomar i åldrarna 12-16 år för att spela biljard, titta på storbilds-tv eller bara hänga och snacka. Nura Ribac och hennes kompis Melis Ayhan, 18, är här för ett möte och 19-åriga Fares Hamed ska hålla en av sina dj-workshopar. Han har själv gått högstadiet i de här lokalerna och är välkänd för de flesta.

– Sedan jag var med i ungdomsrådet i sexan har jag varit engagerad i att ordna aktiviteter här i Alby. Jag har alltid arbetat för att framhäva min egen och andras röster.

Ett sätt är webbsidan Albys Röster. Nabila Abdul Fattah, 31 år och socialpedagog vid fritidsgården, berättar att idén kom upp under ett medborgarmöte som en möjlighet att visa på allt som händer i Alby. Webbsidan startades av medieföreningen Fanzingo som stödde tanken och 19-åriga Lejla Bibezic från Alby är sedan förra året redaktör.

– Jag läste att det handlade om att ungdomar skulle ta makten i egna händer och det passade mig perfekt, säger Lejla och berättar att hon sedan tidigare bloggar om vad som händer i Alby för en lokaltidning.

Lejla Bibezic drog med sig Fares Hamed, Nura Ribac och Melis Ayhan till Albys Rösters redaktion som förutom hemsidan även gör ett radioprogram. Varje vecka bjuds personer från Albyområdet in och i den första sändningen var Nabila gäst. Nura Ribac fungerade som samtalsledare och efteråt gick hon direkt ned till fritidsgården.

– Alla hade lyssnat på programmet! De satt ute och radion stod på högsta volym. Det gjorde mig verkligen peppad att fortsätta.

Vem som helst kan komma till Albys Röster med sådant de vill lägga upp och sprida. Det kan vara musik, poesi eller någon artikel. Webbsidan är också en plattform för kontakt mellan unga och Botkyrkas beslutsfattare.

Det går så snabbt när de dömer en att det är helt sjukt. Det är då man fattar vilken bild folk har av Alby.

Fares Hamed på Albys röster.

– Vi försöker få ut att det är ungdomarna själva som är sidan, säger Fares Hamed. Och att resultat inte kommer direkt utan att vägen kan vara målet.

Fares drivs själv av alla ungdomar med starka röster och åsikter som han omges av.

– De är verkligen entreprenörer och deras tankar får mig att bli stolt över Alby. Jag kan sitta med ett leende när jag hör några niondeklassare diskutera. Men sen tänker jag på hur snabbt de här ungdomarna, idéerna och diskussionerna blir dömda utanför Alby.

Fares beskriver liksom många andra hur själva namnet Alby tycks bära med sig hela spektrumet av fördomar kopplat till förortsmiljöer. Ofta är det när ortens unga börjar gymnasiet som de kommer i kontakt med de här reaktionerna.

– Man säger ”Hej jag heter Fares och bor i Alby” och det känns som om... ordet Alby bara droppar ned och blir tyngre och tyngre. Som en atmosfär man direkt känner. Det går så snabbt när de dömer en att det är helt sjukt. Det är då man fattar vilken bild folk har av Alby.

Själv brukar Fares tänka att det är en annan ort de pratar om. Ibland driver han med fördomarna och säger att hans mamma bär pistol när hon går och handlar. Men han har märkt att många kompisar försöker undvika frågan om var de bor eller säger att de bara sover i Alby. Inte sällan är det tryggare att söka sig till personer med ett ”osvenskt” utseende i den nya skolan. Allt handlar om rädslan att bli dömd, säger Fares.

Redan innan arbetet med Albys Röster hade Fares Hamed försökt få igång andra projekt för att öka ungas engagemang i Alby. Oftast utan kommunens inblandning eftersom han är mån om de yngres förtroende för honom. Fares vill inte förknippas med svikna löften från dem med makt att bestämma. Vid ett tillfälle gick han runt i Kvarnhagsskolan med områdets ungdomsutvecklare men försöken att uppmuntra till ett nytt ungdomsråd lyckades inte så bra. Ett par ungdomar kom, men Fares säger att ”det inte riktigt satte sig i huvudet på dem att de kunde påverka”.

Ett problem med många projekt i Alby är att initiativet ofta kommer utifrån och att koncepten redan är färdiga, menar Fares. Ofta har man försökt gissa sig till vad ungdomarna i Alby vill.

– Sedan kommunicerar man genom att sätta upp affischer och vill att unga ska komma och delta. Nej, det funkar bäst inifrån, när det är någon härifrån som de litar på och när projektet skapas gemensamt.

Efter intervjun letar jag och Fares efter Nura. Någon säger att hon är i matsalen bakom det lilla caféet där man säljer salta kameleonter och sura tungor. Vi går dit. Vid det enda bordet där stolarna tagits ned sitter Nura, Melis och Nabila.

– Kom! säger Nura. Vi håller på att ordna en kampanj för att få 6000 underskrifter mot beslutet att sälja 1300 lägenheter på Albyhöjden. Vi måste ändra på det!

Energin sprudlar runt bordet. Men rösterna måste komma från personer äldre än 18 år för att vara giltiga för kravet på en folkomröstning. Och får man rösta i kommunalval om man inte är svensk medborgare? Gruppen är lite osäker. Idéerna till att sprida kampanjen är i varje fall många. Dörrknackning, konserter och finansiering till affischer diskuteras.

– På Bauhaus är 95 procent av de anställda från området, säger Melis.

– Och moskén! Vi är där på fredag klockan 12, säger Nura. Det kommer att ge massor av underskrifter.

– Drive-in fotbollen! säger Fares. Och om man har en bra idé som påverkar ungdomar kan man söka pengar. Varför inte skapa en förening för Alby som agerar när folket inte är överens med politikerna och som ser till att det händer grejer?

– Ja, det ska inte bara vara när det är problem, säger Nura. Vi ska ha roligt! Om ungdomar vill något är det klart vi fixar det. Jag vill verkligen att de ska förstå att allt är möjligt. Allt. Även om du drömmer om ett slott. Det handlar om att visa den där vägen som finns.

När vi dröjer oss kvar berättar Nura och Melis att idén till initiativet ”Alby är inte till salu” uppkommit under det just avslutade mötet men att inspirationen väcktes några dagar tidigare när de tillsammans med Nabila såg pjäsen ”Medans vi faller” på Stadsteatern.

– Den handlade mycket om staten och en tjej som var inbjuden som gäst tog upp lägenhetsförsäljningen i Alby. På vägen hem i tunnelbanan började vi diskutera om vi inte kunde göra något åt det, säger Melis som själv bor i det berörda området.

Hon tror att det generellt är viktigt att ha en ”äldre ungdom” med för att få unga att organisera sig.

– Att Nabila började jobba här var ett stort steg. Hon har fått oss att tänka annorlunda. Många tror att det inte går att göra något. Vi vet att det är möjligt.

Förutom Albys Röster och det just startade ”Alby är inte till salu” leder Melis Ayhan och Nura Ribac flera andra projekt. Allt startade när de fick ansvar för att planera aktiviteter och hålla koll på fritidsgården.

– Jag var 13-14 år, berättar Nura. Man fick ordna loppis, trycka affischer och ge lappar till folk som bor här i Alby. Och då kände jag ”wow vi har makten!”. Det har påverkat mitt engagemang mycket.

Viktig är också mormor, Nuras stora förebild. Hennes livserfarenheter från Bosnien ger perspektiv.

– Hon har bokstavligen förlorat allt. Om en kvinna kan gå igenom så mycket och jag gråter för det lilla, vem är jag då? Det är mormor som har gjort att jag har den här drivkraften i mig. Hon har alltid sagt att jag kommer att bli något stort. Min pappa tror att jag kommer att bli politiker. ”Du är ju med i allt som händer i Alby” säger han.

Om Nuras mormor kommer att skriva under mot lägenhetsförsäljningen?

– Det är klart! Där har vi en säker röst.