Agnes Björk, 16 år, Alexandra Lyssarides, 18 år, och Tobias Dahlberg, 18 år, går på Brännkyrka gymnasium i Stockholm och har tillsammans lång erfarenhet av egna föräldrar, styvföräldrar och kompisars föräldrar. Vi bad dem dela med sig av sina bästa knep för att hantera föräldrar i den jobbiga medelåldern.

Medelålders föräldrar har ibland svårt att förstå att deras barn börjar bli stora och har ett eget liv. Hur förklarar man på ett hänsynsfullt sätt att man inte vill följa med till landet i helgen?

Agnes: Mamma brukar säga ”Följ med till landet, så gör vi något jättekul” Problemet är att vi inte gör något jätteroligt utan kanske spelar sällskapsspel. Men man får kompromissa och göra något tillsammans så att det blir bättre, ibland bakar vi eller syr. Man kan ta med en kompis. Jag har skilda föräldrar och ibland kan jag säga att jag sover hos pappa i stället för att följa med till landet den här veckan och sedan kan jag vara hos mamma och hennes man nästa vecka i stället.

Alexandra: Det brukar handla om att föräldrarna inte vill lämna barnen ensamma i huset för då blir det fest. Jag har en kompis som alltid har åkt till sitt lantställe, men i somras skaffade hon ett jobb. Då kunde föräldrarna inte tvinga henne att följa med och då gjorde hon ändå något bra. Det är en idé. Om man samtidigt gör något bra har föräldrarna lättare att låta en vara hemma.

Ibland är medelålders föräldrar ledsna för att deras kroppar inte är lika vackra som när de var unga. En del blir tjocka medan andra börja tokträna. Ska man som tonåring bry sig om sina föräldrars hälsovanor?

Alexandra: Om de tycker att de börjar bli lite tjocka, kan man i stället ge en komplimang. ”Vilka fina ben du har mamma”. De har ändå lärt oss att vi är bra som vi är och då är det självklart att man ska ge tillbaka.

Agnes: Om föräldern klagar ”Jag börjar bli så tjock” kan man föreslå att vi gör något kul tillsammans, börjar jogga eller gå på gym.

Många föräldrar vill hänga med i den tekniska utvecklingen. Hur hjälper man dem med dator och mobil utan att såra dem?

Agnes: Man blir lite irriterad ibland på hur långsamt de skriver på datorn eller varför mamma inte skriver mellanrum när hon ska sms:a. När hon skriver punkt blir det ”Puss” direkt. Då blir man jätteirriterad. Jag har också förklarat för mamma att hon faktiskt kan stänga av knappljudet på mobiltelefonen så att det inte låter när man skriver sms. Det är det värsta som finns! Pip-pip-pip-pip.

Tobias: Det är så hemskt!

Alexandra: Min mamma fick en mp3-spelare av mig i födelsedagspresent och jag har hjälpt henne att lägga in nya låtar, men hon tycker inte att det är så roligt att använda datorn.

Agnes: Jag tror att många föräldrar förknippar datorer med jobb, de vill inte sitta framför den hemma. Men samtidigt har min pappa börjat med Facebook, det tycker de är jätteroligt. De känner sig lite nya.

Tobias: Jag tror att farsor gärna tar på sig rollen som den tekniske, det är lite stereotypen av pappan.

Hormonerna är i olag hos den medelålders föräldern. Mammor går in i klimakteriet och pappors testosteronhalter sjunker. Hur handskas man med sura och retliga föräldrar?

Tobias: När någon har varit sur i en vecka kan jag säga ”Nu är du faktiskt sur över ingenting, lillebrorsan håller gaffeln fel. Kom igen.” Man kan fråga vad det är som gör dem sura.

Agnes: Om någon är jättebitter och blir arg över minsta lilla sak så får man säga ”Lägg av, det behöver inte gå ut över oss barn”.

Föräldrar har ibland svårt att förstå att deras tonåringar måste få pröva sina vingar. Hur får man dem att låta barnen åka på Hultsfredsfestivalen?

Tobias: Min polare fick åka när han var 15, men jag har inte fått åka förrän nu när jag är myndig.

Agnes: Jag fick åka förra året när jag var 15. Då var jag både på Arvikafestivalen och Emma­bodafestivalen. Mitt favoritband Depeche Mode skulle spela och alla mina vänner skulle dit. Jag bara sa ”Jag måste åka mamma”. Det fick jag, båda mina föräldrar är musikintresserade. Mamma ville först att jag bara skulle köpa endagsbiljett och sova på hotell, men jag sa ”Nej, mamma, jag tänker inte göra så”. Det är en del våldtäkter, men man är inte så dum som de tror ibland.

Det händer att föräldrar slirar på sanningen när de ska berätta om sin ungdom. De tenderar att överdriva sina prestationer i skolan och att helt förtiga den där gången de körde moped fulla. Hur får man föräldrar att berätta ärligt om när de var unga?

Alexandra: Det är då man går till mormor, farfar och föräldrarnas syskon – där finns sanningen. Min pappa nöp sin lillasyster med en tång när han var liten.

Tobias: Man kan få reda på att de kastade smällare i brevlådor. När min pappa var tio år klättrade han på utsidan mellan vardagsrumsfönster och köksfönster, tio våningar upp på huset, så att grannarna ringde på polisen.

Agnes: Även om det är viktigt att man vet att föräldern är förälder och jag är barnet, så är det bra att ha en kompisrelation ibland, kunna skratta och öppna sig för varandra. Det kan vara trevligt att få reda en del om sina föräldrar så att man vet att de är människor, de också.

En del föräldrar avfärdar tonåringens förslag med ”Nej, det är ingen bra idé”. Hur förklarar man för föräldrar att de måste förklara sina beslut?

Alexandra: Mina föräldrar har ibland sagt ”Glöm det, det får du inte göra”, men så lätt släpper jag inte det. Då följer jag efter dem och argumenterar tills de börjar diskutera. Då kan man i alla fall få igenom en kompromiss.

Agnes: Man kan också köra den här: ”Om jag hjälper till hemma jättemycket och om jag ger dig massage varje kväll”. Smörar man brutalt kanske man inte behöver följa med till landet.

Tobias: När jag tjatade om att få en gitarr gjorde jag så att varje dag jag kom hem så fixade jag det som behövdes utan att de behövde tjata på mig, då blev de så mycket medgörligare.

Föräldrar vill ibland veta allt om sina tonåringar, precis som de visste allt om dem när de var småbarn. Hur sätter man gränser för sina föräldrar?

Alexandra: När min mamma frågar mig om jag har varit någonstans säger jag bara ”Nej, jag tänker inte säga det”. Nu är jag så gammal att hon inte behöver veta allting. Jag brukar mer skämta runt och retas lite med henne.

Tobias: Mina föräldrar har inte frågat ”var har du varit och vad har du gjort?”. Bara jag kommer hem, mår bra och inte är bakfull så är det lugnt. Jag har alltid varit väldigt ärlig med destination och vad som händer, det kan bero på det.

Alexandra: Om jag säger till mamma att jag har varit hos..., och så är det ett killnamn, då säger hon ”Åh, är det din nya boyfriend?” Det är så himla hemskt!

Tobias: Bara för att man umgås med en tjej så börjar de säga ”Oh, när du ska du träffa henne igen?” Är man kompis med en tjej så betyder det att man är ihop. De är lite fördomsfulla av sig. Föräldrar i den åldern har lite svårt att förstå att man kan vara nära vän med någon av motsatt kön.

Medelålders föräldrar kan bli lite ledsna när tonåringen inte vill äta fredagsmiddag med dem. Hur kan man visa att man älskar sina föräldrar även om man inte jämt vill umgås med dem?

Alexandra: Om min mamma lagat extra god mat skulle jag få dåligt samvete om jag inte kom hem, så viktigt är det inte att vara med kompisarna hela tiden. Jag äter nästan alltid hemma med mina föräldrar.

Tobias: Ibland kan man känna att man tagit litet för mycket distans. Om det dyker upp en schysst middag på fredagskvällen och de hyr film, då förstår man.

Alexandra: När man var liten ritade man en teckning åt dem, men nu känner jag att jag får anstränga mig lite. Titta bara på alla grejer som de har köpt till mig.

Även föräldrar uppför sig mycket bättre om de får beröm när de gör något bra i stället för kritik när de gör något dumt. Har ni exempel på hur man förstärker goda beteenden?

Tobias: För min del kommer det naturligt, om de lagat gott käk eller städat.

Alexandra: Jag är ofta väldigt lat när jag kommer hem från skolan. Om jag inte jobbar så lägger jag mig framför tv:n. Då ropar jag på mamma och ber henne göra en macka till mig. Det är ju väldigt bortskämt att ligga där och ropa på macka, då måste jag verkligen visa att jag är tacksam.