Hemma hos familjen Aspåker Salomonsson står ett par skidor i farstun och fler i hallen. Man får genast intrycket av att komma till en aktiv och friluftsinriktad familj. Och visst är det så. Fast på olika plan. Mamma Inger är en riktig utemänniska som älskar att paddla, åka skidor och gå långa promenader. Pappa Björn orienterar och håller sig i form med löpturer. En och annan runda på skidor får det gärna också bli. Storebror Måns, 12 år, spelar innebandy flera gånger i veckan, men är inte förtjust i uteliv. Helst vill han vara i fred och ta det lugnt när han inte tränar och tävlar med innebandylaget. Möjligen kan han tänka sig lite äventyrlig mountainbike-åkning när vädret tillåter. Lillebror Hannes, 9 år, klättrar. Det är hans grej.
- Det är tråkigt att åka skidor, konstaterar Måns.
Grabbarna var inte ens sugna på att åka utför under sportlovet.
- Jag föreslog att vi skulle åka till Flottsbro. Vädret var jättefint. Gud, vad härligt! säger Inger.
- Flottsbro, usch! säger Måns.
- Jag som gillar att vara ute blir lite frustrerad av att inte få med mig någon, men visst måste de få göra sina egna grejer.
Det är ingen tvekan om att det är två aktiva grabbar de har, Inger och Björn, men de flesta aktiviteterna sker inomhus.
Inger önskar att hela familjen skulle kunna ge sig ut tillsammans. Det händer att hon får lite kvävningskänslor av bristen på frisk luft och vida vyer när alla fyra familjemedlemmar sitter framför varsin datorskärm timme efter timme, dag efter dag.
- Då kan jag ruttna! Vi måste skaffa oss ett liv. Inte bara sitta on line, off life, säger hon.
- Ja, men är det värre än att man läser en bok lika länge? frågar Björn.
- Ja, det känns som om datorerna slukar mer, säger Inger.

Hon konstaterar att man som förälder ofta jämför med sin egen barndom och vill att barnen ska få uppleva det som man själv tyckte mest om. För hennes del handlade det mycket om att vara ute och leka. Inger bodde i en lägenhet i Kristinehamn tills hon var sex år gammal. Mest minns hon lekarna utomhus på den stora gröna gräsmattan mellan husen.
- Jag kommer ihåg hur vi sprang runt där ute och sedan kanske in till någon. Det var alltid barn ute och man kunde hur lätt som helst gå ut utan att någon sade till eller gick med. Jag har inget minne av att min mamma lekte med mig.
När hon var 6 år flyttade familjen till ett radhus. Där fanns det också många barn i närheten som ofta var ute och lekte tillsammans.
- Vi lekte halli-hallå, cyklade och spelade tennis mot en vägg. De starkaste minnena kommer från när vi lekte häst i skogen intill.

För pappa Björn är det inte utomhustillvaron som har gett de starkaste minnena av barndomens lekar. Han växte upp i villa i Huddinge. Många klasskompisar bodde i husen runtomkring. Han minns mest att de gick till varandra och lekte inomhus. Att spela spel var en storfavorit, särskilt strategispel. Björn läste och ritade mycket också, sysselsatte sig själv.
Äventyr utomhus utspelade sig mest på villatomterna såvitt han kan komma ihåg. Själv var Björn, och är fortfarande, orienterare och fick en regelbunden dos av turer i skogen på det sättet. Han var med i en klubb och tävlade i orientering.
– Spelandet är det jag minns mest. Vi spelade Risk, schack och kort om pengar, säger Björn och understryker att det handlade om mycket små summor.
– Jag kommer inte ihåg att vi höll på med organiserad idrott alls, säger Inger. Fotbollen förvisso, den var organiserad, men ingenting annat. Man gjorde inte det på 1970-talet. I alla fall inte i landsorten. Ingen var med i någon tennisklubb eller så. Kanske kom det där fortare till Stockholm.

Tror ni att den organiserade idrotten tar över den spontana leken?
– Lars-Magnus Engström på Idrottshögskolan har ju gjort studier som visar just det, säger Björn. Och eftersom lagidrotter är de mest populära säger det sig självt att det krävs mycket tidsplanering.
Björn jämför sina söners barndom med sin egen och konstaterar att en del av det spelande som förgyllde hans barndom krävde att några kompisar träffades. I dag kan man gå hem ensam och hitta spelpartner på nätet. I dag är det andra spel och lekar som får barnen att mötas.
– Rollspel där 5–10 barn eller flera är med är visserligen populära, berättar Inger.
Än så länge är deras grabbar lite för små för att ge sig i väg till stora lajv där man klär ut sig i ”historiska kläder” och spelar rollspel, men de anar att det kan komma om några år. Då är stora gäng ute i skogen en hel helg i sträck och leker/lajvar. Måns har redan gjort en egen ringbrynja.
– Det här intresset har gjort att grabbar syr och gör svärd i latex. Det tycker jag är kul. Barnen gör många andra saker i dag, det får man inte glömma när man jämför med hur man själv hade det, säger Inger.

Det som fångar Måns mest just nu är Warhammer, små tennfigurer som man målar, ställer upp och spelar med enligt vissa regler.
– Warhammergubbarna är visserligen dyra, men kreativ lek. De är inte alls färdiga när man köper dem och killarna träffas och målar tillsammans. Det är både socialt och kreativt, säger Inger.
En tjock bok om Warhammer ligger på bordet i killarnas rum. I många lekar krävs att barnen snabbt lär sig engelska. Det har Måns gjort och Hannes börjar stava sig igenom den tunga regelboken. Det går att tävla med Warhammergubbarna också. Vissa är särskilt duktiga på att måla dem, andra på att spela.
– Jag skulle vilja åka till England och tävla, säger Måns som tycker mest om att måla.
I en koffert ligger alla figurerna. En del har han ”konverterat”, det vill säga gjort själv.

Medan vi sitter och pratar ringer Inger till fritis för att höra om Hannes vill komma hem och vara med på bilden som SvD-fotografen kommit för att ta. Han hälsar att det vill han inte. Hannes är strängt upptagen med att spela poker med några kompisar.
I ett försök att samla familjen till ett äventyr i naturen berättar Inger, Björn och Måns att de gjorde ett försök att vandra en bit av Sörmlandsleden förra året.
– Det var värdelöst, minns Måns.
– Ja, vi skulle göra en avstickare och kom helt fel, säger Inger som en förklaring till varför det inte blev så lyckat.
Avstickaren blev en omväg som gjorde en skön tur till en tung och tråkig vandring.
Annars är familjen på sitt lantställe i Haninge på sommaren och på helger under vår och höst. Där blir det lite mera utelekar även om tv-spel följer med dit också. Men Måns och Hannes protesterar mot att vara på landet ibland eftersom det inte finns någon nätuppkoppling där.
– Vi fiskar, men det finns nästan ingen fisk och de man får upp är så här små, visar Måns och måttar knappa tio centimeter mellan pekfingrarna.
– Måns och Hannes är väldigt förtjusta i att göra ingenting, säger Inger.
– Mmm, det är skönt, säger Måns.
– När jag frågar om vi ska åka någonstans vill de helst softa eller göra ingenting. Kanske beror det på att de får så många intryck under veckorna, säger Inger.

En fröken på grabbarnas fritis förklarade barnens längtan efter att ta det lugnt med att de umgås med så många människor hela dagarna. De är ute och leker på raster och på fritis, ständigt i stora grupper. Att de vill gå hem utan kompisar tyckte hon inte var konstigt alls.
Hon menade att man ska lämna barnen i fred. Inger är ändå orolig för det här med datorernas oerhört starka dragningskraft.
– Visst satt man stilla mycket förr också, men nu händer det saker i hjärnan hela tiden. I dag har barnen aldrig tråkigt. Så fort det blir lite trist kan de gå ut på nätet och spela spel med någon.
Just nu är det mest on line-spel som gäller. Familjen har inga fasta gränser för hur länge killarna får sitta vid datorerna.
– Det är en humörsfråga, säger Inger. Jag ruttnar ibland …
Inger vill förmedla glädjen i att vara ute och röra sig. Samtidigt inser hon det viktiga i att respektera barnens egna intressen.
– Risken är att man klagar över vad barnen gör och alltså på vad de tycker om. Då klagar man ju också på dem som personer. ”Det du gör är inte ok”. Det är inte bra.
– Det hjälper inte att piska dem. Då blir man bara osams, säger Björn. Man får försöka var en förebild och ge barnen möjligheter.

Men om man har soffpotatisar till barn?
– Synd om dem! säger Björn och konstaterar att det är lättare att bli innesittare i dag när det finns mycket roligt att göra inomhus och trafiken hindrar barnen utomhus.
Inger säger att hon känner sig lite som en dålig förälder när hon själv sticker ut och lämnar barnen inomhus. Ska man verkligen göra det? frågar hon sig.
– Jaaa, det ska man! säger Måns.