Peppa eller pressa – alla artiklar

Tjat, tjat, tjat. Om att hänga upp sina kläder, hålla ordning i rummet, sitta kvar vid matbordet och vara hyfsat trevlig mot både syskon och föräldrar. Tjat, tjat, tjat. Om att göra läxorna, ge tid för både krångliga mattetal och tråkiga glosor, om att inte ge upp direkt när något känns motigt.

Som förälder kan man känna sig hopplöst trist när man vill mildra vardagskaoset och hjälpa sitt barn att klara skolan lite bättre. Det är väl rimliga krav? Man vill få till stånd en positiv förändring, men vet inte hur.

I den situationen kan det kännas lockande med ett belöningssystem. Ett sådant kan till exempel innebära att barnet får en stjärna för varje gång kläderna hamnar på rätt ställe eller när barnet stannar vid matbordet för att äta middagen eller för att läxan blir gjord i tid. När ett överenskommet antal stjärnor är ihopsamlade blir belöningen att göra något roligt eller att få en leksak.

Tydliga belöningssystem har utarbetats av psykologer för barn med koncentrationssvårigheter. Tanken är att de ska kompensera för en del av barnets bristande motivation.

– Det är väl det som är problemet. Man har tagit ett belöningssystem som är tänkt för barn med neuropsykiatriska diagnoser och använder det för alla barn, säger Petra Krantz Lindgren.

Hon är på sätt och vis part i målet eftersom hon själv driver föräldrakurser med ett alternativt synsätt som huvudsakligen bygger på att stärka barnets självkänsla. Hon är beteendevetare (och har disputerat i politisk psykologi) och är gruppledare i Active Parentings program.

I den nannyvåg som flutit in genom tv-program de senaste åren har belöningssystem blivit allt mer populära.

– Jag förstår det, för belöningssystem fungerar. Man får lydiga barn. Men frågan är: Är det lydnad vi vill ha? Eller vill vi ha självständigt tänkande demokratiska medborgare?

Petra Krantz Lindgren ser belöningar som en yttre styrning, vilken riskerar att störa byggandet av självkänsla och goda värderingar.

Genom belöningssystemen får man fram rätt beteende, men av fel skäl.

– Jag vill att både föräldrar och barn ska tänka: Jag är en värdefull människa som har rätt att be om respekt för mina behov.

Då ska man inte köpa respekt för sina behov med guldstjärnor. Även små barn kan förstå förälderns behov av ordning, lugn och ro eller önskan om hjälp med olika saker.

Trots att Petra Krantz Lindgren jobbar med de här frågorna har det hänt att hon fått följande kommentar av sin son när han får beröm för att han klär på sig själv: Får jag tio kronor nu?

Att få betalt för allt möjligt blir allt vanligare för barn. Monetarisering av barndomen, kallar forskarna detta fenomen. I stället för att ta en konflikt eller ändra sitt eget beteende så köper föräldrarna sig fria från tjatet och barnen belönas med pengar.

– Belöningssystem bygger på en önskan om en quick fix, tror jag. Vi har så bråttom och vill se snabba resultat utan att få problem på vägen.

En annan risk med belöningar är att om de uteblir kan barnet känna det som en bestraffning. Petra Krantz Lindgren berättar om pojken som gav sitt äpple till en kompis på rasten. Han kände att han hade gjort en god gärning och förväntade sig en glaskula i lärarens burk (där hon samlade kulor för bra beteende i skolan). Men han fick ingen. När han kom hem till sina föräldrar storgrät han på grund av den uteblivna belöningen.

– Hade inte glaskulesystemet funnits hade han nöjt sig med den goda känslan av att göra gott.

Petra Krantz Lindgren menar att den enda vägen framåt är att tänka långsiktigt och kanske förändra sitt eget beteende först. Det gäller att bygga en bra relation med följande ingredienser som stärker självkänslan:

Respekt, intresse, uppskattning, tilltro och uppriktighet.

Fokusera på det som fungerar bra och stärk det – i läxläsningen, vid middagsbordet, i städningen av rummet.

– Förresten, apropå att hålla ordning. Hur många prylar ska barnen klara av att plocka undan egentligen? Och vem har burit hem alla grejer för att barnen ska sysselsätta sig själva, säger hon med en blinkning.

När anser du att peppandet går över i press?

– När man gör barnets framgång till sin egen.

Som förälder är det viktigt att man gör klart för sig vilka motiv man har. Att peppa och stötta sitt barn är viktigt, icke minst genom att förklara att man inte kan klara allting här i livet. Att lära barn hur man hanterar motgångar är mycket viktigare än att försöka peppa dem till framgång, menar Petra Krantz Lindgren.

Belöning startmotor för motivationen

Alla mår bra av beröm, men ­belöningen ska inte vara pengar eller saker – det räcker med att man gör någonting roligt tillsammans. Det anser psykologen ­Maria Elmfeldt Öhrskog.


Ett belöningssystem kan vara det som vänder tjat till flyt, anser Maria Elmfeldt Öhrskog. Hon är leg psykolog och arbetar med KBT-inriktning vid Inside team i Stockholm. Tillsammans med Helen Adolfson har hon skrivit boken KBT och barn där råd om hur man ska använda belöningssystem ingår. Dock ligger fokus i boken på barn med neuro­psykiatriska diagnoser. De kan ha ett extra stort behov av ett konkret system för yttre motivation.

– För dem kan belöningssystem vara ett sätt att få motivationen att vakna till, att locka dem att göra sådant de tycker är tråkigt, säger Maria Elmfeldt Öhrskog.

Men belöningssystem fungerar för de flesta barn. Hon understryker dock att det alltid är viktigast att förstärka bra beteende och ignorera dåligt. Ska man använda belöningar måste man veta vad man gör och det är viktigt att fokusera på ett problem i taget.

– Om man är fast i ett evinnerligt tjatande som blir destruktivt för både en själv och barnet kan man använda ett belöningssystem.

Det behöver inte vara något som sitter på väggen.

– Det kan handla om att konsek­vent berömma när barnet tar egna initiativ att sätta igång med läxläsning eller när alla papper har kommit med hem från skolan. Alla mår bra av beröm, både den som ger och den som får.

Målet måste ha en rimlig nivå. Det gäller att definiera vad man vill komma åt och sedan komma överens om spelreglerna med barnet. Syftet ska inte vara att ställa ännu fler krav eller att barnet ska bli bäst på något.

– De får inte känna sig pressade. Att jobba med tydliga belöningar kan vara mer komplicerat än man tror.

Är inte risken att barnet drivs av en yttre belöning i stället för en inre styrning att göra rätt?

– Nej, det tycker jag inte. För när man börjar göra bra saker så känns det bra. Sen rullar det på. Går det bra i skolan är det belönande i sig och kan upplevas starkare än belöningen från föräl­dern.

I vilket fall som helst ska man vara försiktig med att blanda in pengar och saker, anser Maria Elmfeldt Öhrskog. Bra belöningar är att göra roliga saker tillsammans.

Hon har själv ett tydligt belöningssystem som hon gjort ihop med sina tre tonårssöner.

– Till och från har det varit ett enormt tjafsande vid middagsbordet hos oss. Vi var tvungna att göra något åt problemet och pratade ihop oss om hur vi vill ha det.

Nu får alla, vuxna och tonåringar, en stjärna för varje middag med trevlig stämning utan föräldratjat och tonårstjafs. Målet är att gå ut och äta, för det uppskattar alla.

– Ibland påminner de och peppar varandra innan de sätter sig. De gillar det här.

Syftet bör alltid vara att väcka den egna viljan att göra bra.

Vilken är skillnaden mellan att peppa och att pressa barn, enligt dig?

– Det är en svår balansgång. ­Ibland pressar vi utan att vilja det.

Maria Elmfeldt Öhrskog tror att skolans krav har tagit sig in i hemmiljön på ett nytt sätt i dag, vilket gör att föräldrar kanske pressar sina barn med skolarbetet, fast de bara vill peppa.

– Det är en utmaning att släppa på kontrollen ibland. Fast den kommer ju faktiskt från att vi älskar våra barn.