Om man ska förstå barn med neuropsykiatriska funktionshinder måste man förstå hur diagnosen sätts. För att få till exempel diagnosen adhd så ska det ha minst sex av nio angivna symtom på uppmärksamhetsstörning och minst sex av nio symtom på hyperaktivitet/impulsivitet.

– Men hur stor är skillnaden för den som ligger en poäng under för att få diagnos? Det här visar att det inte är distinkta sjukdomsgrupper utan ett spektrum av olika funktionsnedsättningar där man bestämt att här går gränsen mellan det som är normalt och avvikande, säger Hans Forssberg, professor i neurovetenskap och ordförande i styrgruppen för KIND, ett nyinrättat kunskapscentrum för adhd och autismspektrumstörningar på Karolinska institutet.

Många barn kan ha samma svårigheter som barn med adhd-diagnos, men utan att nå upp till alla diagnoskriterierna. De behöver också stöd för sina skolsvårigheter.

Diagnosen tar inte hänsyn till att symtombilden förändras över tid. Förskolebarn och yngre barn kan vara överaktiva och ha svårt att kontrollera impulser. De problemen minskar eller blir mindre synliga när barnet blir äldre och många uppfyller då inte längre diagnoskriterierna för adhd. Problem med bristande arbetsminne och uppmärksamhetssvårigheter kvarstår däremot ofta hos äldre barn. Det här gör att behandlingsmetoder behöver anpassas efter barnets ålder.

Adhd kan uppkomma av flera orsaker. Man räknar med att adhd och autism till 70-80 procent är ärftligt, att liknande svårigheter i hög utsträckning finns hos föräldrar eller i släkten. Nyligen presenterades forskning där man funnit avvikande gener hos barn med adhd. Under det senaste decenniet har man funnit flera genvariationer som ökar risken för att utveckla adhd-symtom. Den nyligen rapporterade genvariationen fanns vid kromosom 16, som tidigare har kopplats samman med bland annat autism.

Det finns en överlappning mellan olika neuropsykiatriska funktionshinder. Personer med adhd kan ha drag av autism och på samma sätt kan personer med autism ha drag av adhd.

Även yttre faktorer som komplikationer vid förlossning, att vara för tidigt född, att mamma rökte under graviditeten ökar risken för adhd-symtom.

– Adhd är egentligen inte ett tillstånd utan symtomen kan se olika ut hos olika personer. I dag har vi ingen möjlighet att tala om den exakta orsaken till att ett enskilt barn får en diagnos, men en viktig forskningslinje är att koppla ihop symtom med genetik och yttre faktorer för att i framtiden kunna individualisera behandlingen. Det är säkert så att om barn har olika orsaker till sina problem så behöver de olika behandling, säger Hans Forssberg.

Vid adhd har ungefär 80 procent av barnen nedsatt arbetsminne, den del av minnet som bearbetar det som händer just nu. Arbetsminnet används till exempel när ett barn lyssnar på läraren och antecknar samtidigt.

När barn medicineras med centralstimulerande medicin ökar arbetsminnesförmågan. Lite paradoxalt blir barn som har adhd lugnare av centralstimulerande medel. Det beror bland annat på att medicinen stimulerar hämmande processer i hjärnan.

– Men läkemedel botar inte, symtomen kvarstår när medicinen tas bort. Därför är det viktigt att para det med andra behandlingar för att få långsiktiga effekter, säger Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska institutet och föreståndare för KIND.

Dataspel som tränar arbetsminnet har visat sig förbättra arbetsminneskapaciteten. Beteendebaserad föräldraträning och kognitiv beteendeterapi, kbt, där barnen får lära sig att till exempel behärska raseriutbrott, hjälper barnen att få bättre impulskontroll.

– Hur tidigt man kan börja med kbt beror på barnens intellektuella förmågor och vilken motivation som finns. Det kan gå med barn som är 8-9 år, men fungerar bättre när de blir lite äldre, säger Sven Bölte.

Neurofeedback är en behandlingsmetod som blir allt mer vanlig i USA. Principen bakom neurofeedback är att man följer hjärnvågorna med EEG och barnen tränas till att aktivera hjärnan på ett sätt som ger de hjärnvågor där de slappnar av och har bättre självkontroll. För barn kan träningen utformas som ett dataspel där det gäller att hålla ett flygplan på rätt nivå och där de får poäng när de gör rätt.

– Ju fler poäng de får, desto mer vill de vara i det tillståndet. Det fungerar bra, men det är ganska jobbigt. Ungefär 50 sessioner på en halvtimme, en timme ger bra effekt. Man kan inte använda det i klassrummet, men effekten kan följa med in i klassrummet, säger Sven Bölte.

Något som är viktigt när man arbetar med de här barnen är att identifiera vad som förändrar beteenden. Barn med autism är till exempel mindre mottagliga för socialt beröm som ”vad duktig du är”. Då är en bättre belöning i början att de får ägna en stund åt ett specialintresse, till exempel dataspel, för att senare använda socialt beröm.

Även sådana saker som klassrummets utformning kan ha stor betydelse för barnens inlärning. Sven Bölte tar ett exempel från England där man arbetat med bra pedagogiska koncept för barn med autism. De har sin egen lilla arbetshörna i klassrummet, där de kan gå in och sätta sig när det blir för jobbigt att vara med de andra. Barnet har arbetshörnan för sig själv och inga andra får gå in där.

– På det viset kan de vara i klassrummet, men har sin säkerhet, säger Sven Bölte.