Foto: Daniel Nilsson
Snålblåsten viner och kinderna hinner bli stela innan jag kommer innanför dörrarna hemma hos Ingvor Argus, som är klassföreståndare i en förskoleklass på Enskedefältets skola i södra Stockholm. Inne i det gula trähuset prunkar amaryllisarna på fönsterbrädan och från vardagsrummet bjuds man på en härlig utsikt över vattnet.
De vuxna barnen stökar i köket och kaffet är på väg. Vi kan börja. Ingvor har fått några dagars betänketid över huruvida vi har några curlingföräldrar även i Sverige. Jodå. Visst har hon i läraryrket mött föräldrar som varit beredda att sopa isen framför sina barn. Och de verkar bli allt fler.
- Helt klart är att alla föräldrar vill sina barns bästa. Och det ska de naturligtvis. Problemen kommer när de går över gränsen och inte inser att det i en klass finns 24 barn till som behöver hjälp och uppmärksamhet. En del mer än andra.
Sexårsverksamheten är ett uppsamlingsheat. Till den kommer barn från många olika håll. De har gått på Montessoridagis eller Ur och skur, kanske hos en
dagmamma, en miljöinriktad förskola eller ett föräldrakooperativ dominerat av musik. Några kommer direkt hemifrån.
Många av föräldrarna har haft mycket större inflytande i förskolan än vad de någonsin kommer att få i skolan. Om klassen rymmer 25 elever finns det 50 individer i bakgrunden som kan tänkas vilja vara med och tycka.
I dag finns det gott om friskolor. Och kommunala skolor jobbar på att skaffa sig olika slags profil. Många föräldrar har gjort ett aktivt val när de placerat sitt barn i en viss skola. De är engagerade och medvetna om valmöjligheterna. Eller ängsliga för att gräset är grönare i en annan skola
Vad är det då vi föräldrar oroar oss mest över?
- Många är oroliga för att vi inte ser och bekräftar deras barn. Det skrivs så mycket om att barngrupperna är så stora nuförtiden. Bara negativa aspekter kommer fram i medierna. Någon har sagt att brytpunkten går vid 18-20 barn, men jag tycker faktiskt att det fungerar bra med 25 också eftersom vi är flera vuxna som hjälps åt med barnen.
Ingvor Argus tycker att bilden som målas upp av skolan och fritids är alldeles för mörk. Att lugnt och fint slussa in barnen till skolans lärotimmar är en viktig uppgift. En sak att träna på är att komma ihåg att ta med sig rätt sak till rätt dag. Curlingföräldrar som har servicebarn har sig själva att skylla i hög grad.
- Föräldrar är ibland för duktiga. Det är inte alls omöjligt för en 6-åring att komma ihåg frukt och jympapåse själv. De ska inte behöva säga att mamma glömde, de kan ju komma ihåg själva. Hjälp gärna barnen - men inte för mycket!
Stressen i samhället känner småbarnsföräldrarna in i märgen. För att hinna med allt satsar de på att spara tid.
- Ska man spara tid så gäller det att förebygga att saker händer, säger Ingvor Argus.
Det är nu som curlingperspektivet blir riktigt tydligt.
- Jag tror att det är en kompensation för att man tycker att man inte ägnar tillräckligt med tid åt barnen. Då vill man hjälpa till lite extra. Kanske också för att döva sitt dåliga samvete eftersom man inte
har koll på vad de gör på dagarna.
Kanske har vi hårt arbetande föräldrar blivit mormorssnälla i förtid. Vi tillbringar så lite tid med våra barn att vi inte står ut med att tjata på dem när vi väl är tillsammans.
Ingvor diskuterade nutidens föräldrar med sina egna barn Johan, 24, Mattias, 22 och Jenny, 19.
- De sa: Alla vuxna är rädda. De är så medvetna om alla hemskheter och vill skydda sina barn från allt ont. Det är ett samhällsfenomen.
Risken är att man gör sina barn en björntjänst genom att vara så ängslig. När man inte ens låter dem röra sig fritt i sina egna kvarter, rustar man dem inte för livet.
- Föräldrar är rädda för att barnen ska slå sig, äta dåligt, inte få vara med och leka, att de blir retade eller mobbade. De är rädda för pedofiler och att de inte lär sig tillräckligt mycket eller tillräckligt snabbt.
Ett värstingexempel på den här ängsligheten och kontrollbehovet kommer från Danmark. I den danska skolan Dronning Olga i Köpenhamn sitter en kamera så att föräldrarna kan följa vad
som händer på dagisgården. Om de ser att deras barn råkar ut för något och ingen lärare tar hand om situationen så kan de ringa och säga till.
- Föräldrarna är också rädda för att deras tid går till spillo! Låt barnen vara barn, säger Ingvor Argus med eftertryck. De som är duktiga i svenska eller matematik har säkert luckor vad gäller andra saker. Alla är olika.
Många tycker inte ens att barnen kan vara ute på skolgården och leka själva. Det förstår inte Ingvor Argus.
- De ska inte behöva ha vuxna omkring sig hela tiden. Man måste släppa rädslorna. Olyckor händer, de går inte att stoppa. Tyvärr hänger det sällan på om det fanns någon vuxen alldeles i närheten eller inte.
Tillit ökar ansvarskänslan hos barnen. Här har man chansen att jobba fram ömsesidig respekt.
- Vuxna måste våga vara vuxna. Förhandlingsbarnen har vant sig vid att de vuxna följer minsta motståndets lag.
Vi vet inte hur barn tänker, skriver den danske psykologen Bent Hougaard. Även det ser Ingvor Argus som en brist på tid.
- Nej, om vi inte vet hur de tänker beror väl det på att vi inte har tid att ta reda på det. Min erfarenhet är att barn för det mesta har en bra förklaring på hur de tänker.
En del föräldrar går på kurs för att lära sig mer om föräldrarollen. Särskilt populära är de föredragshållare som pratar om hur man ska sätta gränser för barnen.
- Visst kan man bli lite klokare, men man får nog framför allt sträva på och bli klokare av egen erfarenhet. Det kommer med åren. Man gör så gott man kan. Man ska inte vara så rädd för att inte räcka till, att inte duga.
Det här handlar mycket om självkänslan och den jobbar Ingvor Argus en hel del med tillsammans med barnen i sina klasser. Hon berättar om en klass hon hade som var särskilt svår att få ihop som grupp.
- Ungarna var jättemysiga var och en för sig, men som grupp var de inte alltid så roliga. De förstod inte när man menade allvar. Då kallade jag till ett extra föräldramöte.
Hur reagerade föräldrarna då?
- Så bra att du säger till, sa de, och tillsammans kunde vi arbeta vidare på att få det bättre.
För att få en grupp att fungera, måste man börja med att stärka varje barns självkänsla.
- Man måste tycka om sig själv som man är. Villkorslöst. Denna känsla har man med sig hemifrån och man kan öka den till exempel genom att göra det man aldrig har klarat av förut. För låga krav sänker självkänslan.
- I varje klass finns det några som säger: ”jag är inte bra på nåt!” Och alltid några som är mycket frimodiga, kaxiga och ibland ganska odrägliga - de sistnämnda är alltid räddast. För oss i klasserna gäller det att tillsammans hitta det var och en är bra på och säga det ofta. Helst varje dag.
Apropå engagerade föräldrar som då och då kan vara nog så jobbiga för lärarna säger hon:
- Jag respekterar föräldrar som vill ha det bästa för sina barn. Ja, jag vill faktiskt gärna ge en eloge till alla jätteengagerade, kloka, medvetna föräldrar med krav. Krav kan man väl ha! Men man måste ge respekt tillbaka också till lärarna.
Med utgångspunkt i självkänslan fortsätter vi prata om
gränser, respekt, auktoritet. I de flesta skolor har man arbetat fram en värdegrund där de här begreppen finns med. På Enskedefältets skola i Stockholm fick eleverna formulera hur de tycker att en bra lärare ska vara. De fick inga begrepp färdigserverade utan beskrev med egna ord vad de önskade sig i skolan.
- Då kom det fram att barn vill ha snälla och hjälpsamma men lite stränga fröknar.
Kriterierna sträng och lagom sträng önskades av många.
- Ungar vill ha gränser. Vissa saker ska man inte ens fråga dem om, som om de ska vara hemma och sjuka till exempel. Eller när man hämtar dem på eftermiddagen och de inte vill följa med hem för att de vill leka mer.
Barn får välja för mycket i dag, menar Ingvor Argus. Hon har också reagerat över hur många aktiviteter barn har.
- När har de tråkigt? När har de reflektionstid? Det blir en karusell av alltihop och till slut är ingenting roligt.
Fotnot: Begreppet ”curlingföräldrar” myntades av den danske psykologen Bent Hougaard som menar att dagens föräldrar har en tendens att sopa isen blank framför sina barn för att de inte ska möta något motstånd.
