Sluta bråka och sätt barnens behov i centrum - inte dina egna. För även om ungarna inte hör era diskussioner så märker de mycket mer än vad föräldrarna någonsin tror.
Ungefär så kan man sammanfatta experters rekommendationer till föräldrar som delar barn, men inte liv. Ändå är det inte lätt. Åsikter om vad som är bästa lösningen förändras med tiden trots att de mänskliga behoven ser likadana ut.
En instans som hjälper föräldrar på traven i en separation är familjerätten. Dit vänder man sig för att få rådgivning i olika familjerättsfrågor. Föräldrar som har svårt för att komma överens om vårdnanden kan exempelvis få hjälp genom samarbetssamtal.
– De vanligaste orsakerna till att man tar kontakt med oss är svårigheter i att enas om umgänge, boende och vårdnadsfrågor, säger Annika Toll, familjerättssocionom på Katarina-Sofia stadsdelsnämnd i Stockholm.
Hon tycker att många föräldrar är duktiga och verkligen vill reda ut situationen för sina barns bästa. Gemensam vårdnad ger ofta de bästa förutsättningarna för barnet.
– Självklart ska det vara så om normala omständigheter råder. Men en vanlig missuppfattning är att det innebär att barnet bor lika mycket hos vardera föräldern. Så behöver det inte vara.

Familjerätten ska ta hänsyn till barnets bästa och då kanske inte växelvis boende alltid är det optimala. Speciellt inte då det gäller mindre barn.
Annika Toll har exempel på pappor som tror att det fungerar med ett spädbarn – och på mammor som i stridens hetta har svårt att skilja på sina egna behov och barnets. Vissa vill exempelvis inte släppa iväg sitt barn att hälsa på pappan för att han bor långt borta.
– Engagemanget från mammor är dock fortfarande större och ofta vill de att pappan ska visa mer intresse för de gemensamma barnen. Men jag ser i alla fall en ökning av män som ringer hit och beställer samtal. Det är glädjande.
Föräldrarna bestämmer själva samtalets innehåll. Familjerättens strävan är att ge dem verktyg för att kunna kommunicera och lämna sin konflikt.

Till familjerådgivningen i Stockholms stad söker sig också föräldrar för samarbetssamtal.
– Vi vill att båda parter ska vara villiga att komma och vill att båda ringer och bekräftar detta, säger familjerådgivare Kalle Lindqvist.
Samarbetssamtalen kan handla om nästan vad som helst som har med föräldrarskap att göra. Men ofta söker folk hjälp vid en förändring. Till exempel när den ena partnern träffat en ny eller när en förälder ska flytta iväg långt.
– Vi kallar till ett första informationssamtal. Då arbetar vi med att klargöra förväntningar på samtalen. Att samtidigt ha en pågående rättsprocess är inte möjligt. Man kan inte prata om samarbete och samtidigt strida
i domstol. Därför måste båda parter vara villiga att frysa advokatkontakterna.

Precis som i familjerätten tycker han att de flesta föräldrar är angelägna att se sina barns bästa. Men detta kan vara svårt i en kris, när konflikterna är väldigt laddade. Många tror att beslut som man tar ska gälla i arton år och känner sig därför skrämda.
– Barn växer ju och därmed förändras deras behov. Det som är bra för en tvååring passar kanske inte en 8-åring och så vidare.
Ofta ber familjerådgivarna föräldrarna att ta med ett foto på barnet eller barnen.
– På så sätt blir barnet en person i rummet och dess behov sätts i centrum. Och föräldrar kan lära sig att vad som faktiskt behövs just nu.

Men alla samarbetssamtal lyckas förstås inte. Om föräldrarna inte kan komma överens är det upp till dem att söka rättvisa via tingsrätt och ibland hovrätt.
– Då hör tingsrätten ofta av sig till oss och ber oss skriva ett yttrande om hur barnet har det just nu, säger Annika Toll på familjerätten i Stockholm.
Detta används till att fatta ett tillfälligt beslut – ett så kallat interimistiskt beslut – i avvaktan på att en vårdnadsutredning blir färdig. Den innebär flera möten med båda föräldrarna och barnet och utgår alltid ifrån hur barnet ska må så bra som möjligt.
Utredningen ligger sedan till grund för tingsrättens bedömning tillsammans med andra intyg. Familjerättens bedömning brukar väga tungt, även om domen inte alltid följer deras rekommendationer.
– Speciellt gäller det par där den ena yrkat på vårdnad eftersom det finns problem med våld. Då anser inte vi att det ska vara delad vårdnad, men domstolen drar ibland andra slutsatser, säger Annika Toll.

Hon får medhåll i detta från Sten Lundqvist, psykolog och verksamhetschef för Barnpsykiatrins specialenheter i Stockholms läns landsting. Han har stor vana av att leda utredningar där man misstänker att barn far illa.
År 1999 och 2000 kom Högsta Domstolens prejudicerande domar som sade att man ska sträva efter gemensam vårdnad om inte speciella skäl föreligger. Dit räknas grava psykiska svårigheter, drogproblem, stora geografiska avstånd samt psykiskt och fysiskt våld. Ändå tvingas barn
i dag att träffa våldsutövande föräldrar.
– Förvånansvärt ofta går domstolarna emot våra rekommendationer och det ger intrycket att rättsväsendet är mer mån om föräldrarnas rätt till barnen än barnens behov, säger han.

Domare Lars Ivarsson på Tingsrätten i Stockholm tycker att vårdnadsmål är svåra men håller inte med om att domstolar skulle värna om föräldrars rätt. Han har lagen att gå efter och praxis är gemensam vårdnad.
– Viktigast är intrycket. Handlar det om två likvärdiga föräldrar som båda är lämpade att ta hand om sitt barn så blir vårdnaden delad.
Men självklart lyssnar domare och nämndemän noga på barnpsykologer och tar ställning till deras trovärdighet och tillförlitlighet. Lättast är om barnet är över 12 år, då ska deras egen vilja vara vägledande.
– Den som påstår att hot och våld förekommit har bevisbördan för detta. Då delas målet i två delar. Dels måste man pröva om våld faktiskt förekommit, dels om lämplighet i vårdnadsfrågan, säger Lars Ivarsson.

I dag har barn ingen särskild målsägare utan föräldrarna förväntas föra deras talan. Däremot får domare kontinuerlig utbildning i föräldrabalken. Det finns även kurser om barns förmåga att uttrycka sig och hur man ska tyda barns signaler.