– Jag hade en klass på teknik/dataprogrammet för ett par år sedan där pojkarna var helt handlingsförlamade, de fick ingenting gjort i skolan, berättar Stefan Estby, svensklärare på Teknikgymnasiet i Södertälje.

Föräldrarna var förtvivlade och berättade att pojkarna inte gjorde annat än spelade dataspel – eftermiddagar, kvällar och helger.
– Det är ett sådant enormt utbud med spel, inte bara dataspel utan även nätpoker. Killarna har inte tid att läsa, säger Stefan Estby.
Alla barn är olika och det finns förstås pojkar som är storläsare och flickor som inte tar sig igenom en bok. Men den senaste nationella utvärderingen av grundskolan 2003 visade att av den tiondel som var svagast läsare i årskurs 9 var 75 procent pojkar.

Som ung lärare var Stefan Estby övertygad att han genom att entusiastiskt berätta om sin egen ungdoms stora läsupplevelser, som Steinbecks Riddarna kring Dannys bord, kunna väcka läsintresset. Men det fungerade inte alls.
I dag tror han mer på goda exempel. När hans klasser läser en halvtimme har han alltid själv en bok på gång.
– Jag ser mig som en förebild, en del har knappt sett en gubbe som läser en bok, säger han.

Stefan Estby behöver inte hyckla läsintresse. Han är en bokslukare som läser i snitt ungefär 100 romaner om året och noggrant antecknat alla titlar han läst ända sedan gymnasietiden.
Stora läsupplevelser under åren är till exempel Möss och människor, Moment 22, Brott och straff. Men han berättar också om sommaren han reste i England och tältade med sina söner. På kvällarna när pojkarna somnat låg han med ficklampan och läste sin första Stephen King. I bilen dagen därpå berättade han för sönerna vad han läst.

– Man ska inte vara för entusiastisk när man rekommenderar böcker. Det är bättre att säga ”Den här boken kanske inte är riktigt lämplig för dig, men du kan väl prova”.
Han är skeptisk till förslaget om en kanon med titlar som alla elever ska läsa. Svensklärarna måste själva bedöma vad som passar till vilka klasser, menar han.
– Jag skulle inte kunna gå in i mina klasser med Jane Austen, en sådan bok som Emma där man diskuterar om det är lämpligt att bjuda in trädgårdsmästaren på te eller inte. Nä, det funkar inte.

När det var som mest skriverier om pojkars försämrade läsförmåga beslöt Stefan Estby och hans son Victor Estby att dra sitt strå till stacken genom att skriva böcker som vänder sig just till läsovana pojkar. De har gett ut tre böcker om pojken Ted som bor i Gröndal.
– Samtidigt upptäckte vi att det är en ganska dålig affärsidé. Det är ingen som köper böcker till grabbar som inte är intresserade av att läsa, inte ens farmor och mormor. Vi har sålt i 700-800 exemplar.
Men han ger inte upp sin mission att väcka ungas intresse för skönlitteratur.
– Jag tycker det är viktigt. Det är en stor glädje och tillfredsställelse att läsa. Det ger ett djup och man får inblick i andra världar.

Författaren Torgny Karnstedt har de senaste 20 åren rest runt till Sveriges skolor för att inspirera barn och unga att utveckla sitt språk. Han är en uppskattad föreläsare som främst vänder sig till gymnasiet och de yrkesinriktade programmen. Entusiasmen hos eleverna brukar till en början inte vara så stor.
– På Fredrika Bremergymnasiet var det en kille som hade med sig en kudde. Han visade den efteråt och berättade att han tagit med den ifall det skulle bli segt. Men han hade lyssnat och glömt bort kudden. Sånt är kul.

Torgny Karnstedt debuterade som 25-åring med Slamfarmen 1977 och har skrivit åtta böcker. Men han har också jobbat tio år som svetsare och även varit truckförare, fabriksarbetare och chaufför, erfarenheter han brukar ta med i sina föreläsningar.
Han menar att pojkarna är de stora förlorarna i skolan.
– Förr kunde killarna hänga med till högstadiet, men de försvinner redan när de går in i fyran. Böcker är helt utsorterade i deras värld. De har sämre språk, sämre ordförståelse och svårare att uttrycka sina känslor.
Torgny Karnstedt brukar ta upp skillnaderna mellan pojkars och flickors språk i sina föreläsningar. När han pratar med tonårskillar försummar han inte att ta upp aspekten att tjejer gillar killar som har ett språk och kan kommunicera.

Men det krävs en del för att bryta negativa attityder till läsning. Föräldrarna är viktiga förebilder.
– Berättande kommer av berättande. När barnen var mindre och jag kom hem från en resa kunde jag fråga hur de haft det. ”Bra”, sade de och slängde ryggan på golvet. Men om jag vid middagsbordet berättade något från min resa, då kom deras berättelser. Vi måste bli medvetna om berättandets betydelse, det är värden vi inte får släppa.
Det är aldrig för sent att bli en bokslukare, framhåller Torgny Karnstedt.
Själv började Torgny Karnstedt läsa sent, bortsett från en del Fem-böcker och Tvillingdeckare blev det inte så mycket läst under barn- och tonårstiden. Det var först när han som 21-åring läste Yasser Kemal Låt tistlarna brinna som läslusten väcktes på allvar.

Lars Brink, universitetslektor vid Högskolan i Gävle, har fördjupat sig i vilken typ av böcker pojkar och flickor föredrar.
Två brittiska förläggare på bokmässan i Frankfurt hävdade för några år sedan att ”Pojkar behöver böcker som osar av manlig heder och ridderlighet” och meddelade samtidigt att de grundat ett företag som enbart skulle ge ut manliga författare. De menade att pojkar ska läsa pojkböcker som Biggles och inte ”känslomässigt feminiserade historier som Harry Potter”.
Det exemplet har Lars Brink med i antologin Modig och stark – eller ligga lågt som handlar om skönlitteratur och genus i skola och förskola.

Han konstaterar att Harry Potter blivit en lässuccé både hos pojkar och flickor, den ”känslomässiga feminiseringen” till trots.
Lars Brink har i flera år forskat om barns litteraturläsande i skolan. Bland annat har han följt ett 20-tal barn och deras litteraturläsande i skolan från ettan till sexan.
De första åren i skolan valde både pojkar och flickor böcker väldigt könsstereotypt. Flickorna ville läsa om kvinnliga huvudpersoner och djur medan pojkarna föredrog manliga huvudpersoner och dramatiska händelser.

Men i mellanstadiet började både flickor och pojkar bredda sitt urval av böcker och kunde även uppskatta böcker där det motsatta könet var huvudperson, pojkarna något år senare än flickorna.
– Många blir väldigt bekymrade när barnen väljer böcker könsstereotypt. Men jag menar att man kanske inte ska vara så bekymrad utan att det ordnar sig med tiden.
Lars Brink har noterat att skolan ibland har en förkärlek för realistiska verklighetsskildringar om kamratrelationer och mobbning som kanske passar flickorna
bättre än pojkarna, i varje fall i de lägre åldrarna.
– Pojkar är ofta intresserade av fantasy och där tror jag inte att skolan riktigt hänger på.

Men det är inte bara skolan som är betydelsefull för barns läslust, även föräldrarnas insatser är viktiga.
– Misstaget en del gör är att läsa för barnen när de är små, men när de börjar läsa hyggligt får de sköta sin läsning själv. Jag tror att det kan vara ett väldigt stöd om man läser för barnen även i mellanstadiet. Många 10-åringar är ganska svaga läsare. Att läsa vartannat kapitel och låta barnet läsa de andra kan vara ett sätt.
Lars Brink tycker inte att man ska vara rädd för en smula tvång
i läsandet.

– Nu generaliserar jag, men pojkar har en tendens att förakta kvinnor som talar om hur mysigt det är och hur fint man kan
ha det när man sitter och läser
i fåtöljen. Men däremot om läraren säger ”Nu ska ni banne mig ha läst den här boken till på
måndag allihop” så respekterar pojkarna det.
Lars Brink menar att pojkar vill ha klara besked, veta vad som gäller och när det ska vara klart. Flickor kanske mer uppskattar att de får frihet att läsa vad de vill, även om det förstås är stora individuella skillnader.
– En del barn missförstår när man säger att det är så roligt att läsa och att man ska läsa det man har lust med. De kan tolka det som att de inte behöver läsa alls, eftersom de inte tycker att det är roligt.

Men kan inte tvångsläsning 20 minuter om dagen ta död på läslusten?
– Ofta finns ingen läslust att ta död på. Fictionsintresset har för pojkarna till stor del förflyttats mot dataspel.
I intervjuerna har en del pojkar sagt att de tyckte att det var bra att de blev tvingade att läsa för annars hade de inte läst några böcker alls.
– De ser det ibland som att de är med på fotbollsträning. Det är lite jobbigt när tränaren säger att de ska göra olika saker, men de är helt inställda på att man måste hålla på för att bli bra. Jag tror att de kan se likadant på läsning om de förstår att det också är en färdighet som måste tränas.

Anna Asker
08 – 13 52 07 anna.asker@svd.se