Datorn och mobilen är en stor källa till frustration, om man har barn. Att se sin tonåring med en hand, och nästan ett öga, göra läxorna samtidigt som hon klickar mellan MSN, Facebook, Youtube och Spotify kan få stresshormonerna att rusa på den mest förstående förälder.

Hur bra vore det inte om det verkligen fungerade? Tänk vilka nya generationer vi skulle få. Stresståliga, alltid snabba på att sortera fram det viktigaste och bra på att hålla arbetsuppgifter av de mest skiftande karaktärer igång.

Men fungerar det? Hur förhåller man sig till sin tonåring som självsäkert intygar att det går ”fett bra” att plugga så här? Och att du är för gammal för att förstå. Vad säger vetenskapen?

Enligt en ny studie gjord vid Stanford University i USA, visade det sig att de som flitigt använde många digitala medier samtidigt, fick sämre förmåga att fokusera, sämre minne och svårare att byta mellan arbetsuppgifter.

– Vi har alla en begränsad förmåga att ta in information, och att klara av att filtrera den. Den förmågan kallas vår exekutiva funktion. Precis som andra kroppsliga funktioner varierar den från individ till individ. Den exekutiva förmågan har vi med oss sen människans uppkomst och tyvärr har den inte riktigt hängt med i den digitala utvecklingens takt, säger Peter Währborg, professor i beteendevetenskap. Vi har samma förmåga nu som för 10 000 år sedan, mer eller mindre, och förmodligen är det så nu, att vi på en dag sköljs över med lika mycket information som en människa då fick på ett år. Eller ännu längre tid.

Enligt Peter Währborg finns många studier som visar att avbrott under ett arbete stör det som kallas flow i vår hjärna. När vi håller på med något arbete, intellektuellt eller motoriskt, sker en massa överföringar mellan nervceller i ett mycket komplext mönster. Blir vi distraherade, även om det bara är av något litet störningsmoment, kan det ta lång tid att hitta detta flow igen. Från sekunder till timmar, beroende på arbete och individ.

Har ungdomar som själva hävdar att det går bra att läsa läxan med datorn på helt enkelt fel?

– Vår exekutiva funktion avtar med åldern, tyvärr. Som medel­ålders har vi en sämre förmåga att till exempel lyssna på radio, samtidigt som vi ska lära oss något. Vi vuxna blir mer störda än ungdomarna, även om det givetvis finns gränser för dem också. Så visst ska de ha så få störningsmoment som möjligt vid läxläsning.

Men rädslan för ny teknik tror han gör att vi vuxna är mer negativa än vi egentligen behöver vara och det kan vara anledningen till att vuxna är onödigt skeptiska till så kallade multitasking.

Det finns studier på multi­användare som visar att de fått hjärnskador av sitt beteende, men de studierna förhåller sig Peter Währborg mycket skeptisk till. Hans största invändning är att det är oerhört svårt att säga att en hjärnskada beror på ett visst beteende.

– Det är som hönan och ägget. Uppstod skadan av beteendet eller blir man multianvändare lättare om man har en viss skada, frågar han retoriskt. Eller gör man något annat som kan orsaka samma skada?

Hur mycket information tål hjärnan?

– Långvarig understimulering av hjärnan vet vi kan leda till bestående skador. Däremot vet vi inte det omvända – att överstimulering kan ge bestående skador. Men vi vet att en hjärna som inte bemästrar en situation utsöndrar stresshormoner, vilket på sikt kan ge ett funktionellt sammanbrott, så man inte längre kan filt­rera den information som kommer in. Och som sagt, har vi vår individuella gräns för vad vi tål.

Peter Währborg tror att det finns en risk för att människor delas in i en ny sorts A- och B-lag, om multianvändning i framtiden kommer att ses som en nödvändig kompetens.

– De som har en bättre exekutiv förmåga kommer att slå ut de med sämre. Men skulle man göra arbetsuppgifterna en i taget, finns inget som säger att de i B-laget inte skulle klarat att göra det minst lika bra. Det vore en skrämmande utveckling om vi

låter tekniken ta över och multianvändning bli något som står högt på önskelistan hos framtida arbetsgivare. Det ställer stora krav på omsorg om dem som inte riktigt mäktar med det nya.

A- och B-lagen tangerar indelningen av människor i digitala infödingar, immigranter och turister. Infödingarna syftar på de yngre, som föds rakt in i användningen av den digitala tekniken. De hittar egna lösningar och användningssätt som de äldre, ofta immigranterna, inte känner sig hemmastadda med. Turisterna är de som bara ibland utnyttjar den nya tekniken, och då ofta på ett ytligt och begränsat sätt.

Begreppen har myntats av den amerikanske författaren Mark Prensky. Hans idéer har fått fäste i Sverige, bland annat inom skolvärlden.

Lars Hermansson, IT-chef på utbildningsförvaltningen i Göteborg, föreläser om detta för Göteborgs gymnasielärare. Han hänvisar till en undersökning gjord i USA, som visar att ungdomar fram till de slutar gymnasiet har skickat 200  000 sms eller mejl, tittat på tv i 20 000 timmar och talat i mobil 10 000 timmar.

Läst då? Hur många timmar har de gjort det? Max 5 000 timmar. Som lärare är det förmod­ligen bara att bita i det sura äpplet, och inse att eleverna inte alls går hem och läser i boken, utan googlar och sedan snabbt skannar över texten.

– Hur kan vi i skolan möta ungdomarna och deras sätt att lära? Ska vi köra på och låtsas som om ungdomar idag gör på samma sätt som för 20 år sedan? Det är en ny digital värld, och vi måste förhålla oss till den vare sig vi vill eller inte, säger Lars Hermansson.