Varför har inte du ett implantat?
– När jag föddes 1982 fanns inte cochleaimplantat. Första gången ett barn ci-opererades i Sverige var 1990.
Önskar du att du hade fått ett ci-implantat som barn?
– Nej, jag trivs med att vara döv och har fått göra precis allt som jag vill. Som liten var jag dock ledsen över att inte kunna höra för alla i min familj är hörande. Den krisen var nyttig för att, så småningom, acceptera sig själv.
Varför har du velat skriva den här artikelserien?
– Bilden av ci i media är inte alltid nyanserad. Att vara döv sägs vara en olycka och att ci påstås göra döva hörande, vilket inte stämmer helt och hållet. Jag hoppas kunna bidra till en klarare bild med många olika synvinklar, där dövas perspektiv är en.
Det här med implantat har varit en känslig sak. Varför?
– En av grundfrågorna handlar om det är rätt att ha en övertro på tekniken och välja bort teckenspråket för döva barn.
Har det varit svårt för dig att vara objektiv?
– Ci-frågan är svår. Det visar inte minst den här serien. Jag känner inte att jag har haft problem med att vara objektiv. De som anser att det är rätt att välja bort teckenspråket och enbart satsa på tal kan dock bli sura på att jag tar upp det. Vissa tycker att teckenspråket kan hämma utvecklingen av döva barns talspråk.
Varför har du valt att utbilda dig till journalist?
– Nyfikenheten driver mig. Jag gillar att möta människor, berätta och göra nedslag på helt olika områden.
Hur gör du som döv journalist dina intervjuer med dem som inte kan teckenspråk?
– När jag gör telefonintervjuer pratar jag med den hörande via en förmedlare som läser vad jag skriver från min texttelefon och skriver vad den hörande säger. Och när jag träffar någon som inte kan teckenspråk använder jag oftast teckenspråkstolk. Det låter kanske lite bökigt, men för mig går det smidigt och bra.
