FRÅGA:

Jag har en dotter på 8 mån som äter bra. Jag tycker dock det börjar bli lite enahanda att bara ge den färdigköpta barnmaten. Skulle vilja ha lite fler idéer på hur man kan kombinera olika middagsrätter till oss alla i familjen ( mamma, pappa, bebis) så att det blir varierat. Vore bekvämt om alla kan äta samma mat förutom att jag mosar dotterns mat och inte saltar...kan en bebis sitta med en broccolikvist eller kokt morot i handen utan att sätta i halsen ? Vilka kötträtter är lämpliga ? Undvika ?

SVAR:

Det låter väldigt trevligt att satsa på ett mer gemensamt ätande tycker jag. Ofta föreställer man sig att det är knepigare än det är, men i princip är det just som du skriver: maten måste mosas till lämplig konsistens och den bör inte vara så salt, men den får gärna vara kryddad i övrigt även om ni kanske inte ska börja med en het chili. Enklast är det att laga vuxenrätten som ni tänkt men inte salta förrän mot slutet, så att ni kan ta bort en portion till Lillan innan. Är det någon mat hon tycker extra mycket om kan ni ju ta bort flera portioner och frysa in och plocka fram om ni äter något som inte känns så barnvänligt någon dag.

Det finns förstås inga garantier för att ett barn inte sätter i halsen, men för att öva sig måste de få prova och då är det bra att sticka till något mjukkokt i början, till exempel en bit kokt broccoli eller morot. Mitt främsta råd när det gäller sätta i halsen är att ta för vana att inte låta barnet - när det börjar kunna gå - vandra runt med frukt eller mat och äta.

Lycka till!

Hälsar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 09:10 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Karin:

Min son (13 manader) brukade ata det mesta tills han blev 11 manader. Han brukade sova fran 19 till 07 men sedan han borjade ata samre vaknar han pa natten och ar hungrig. Da far han valling och somnar snabbt om. For tre veckor sedan borjade han pa dagis dar han far frukost, lunch och middag. Han ater han valdigt lite dar och nar han kommer hem ar han jattehungrig och far en stor portion mat. Hur ska jag fa honom att ata tillrackligt pa dagen for att han ska sova hela natten?

SVAR:

Hej Karin!

Det låter som att mycket händer i sonens lilla liv just nu. Tre veckor på dagis kan tyckas vara en lång tid (inte minst relativt sett i ett barnperspektiv), men det är ju samtidigt en stor omställning att vara borta hemifrån, äta bland andra osv, så mitt råd är att se tiden an. Många barn lockas att äta mer på förskolan än de gör hemma, eftersom de har så många förebilder i de andra barnen. Om jag vore er skulle jag fortsätta med vällingen till natten ett tag till tills det känns som att förskolerutinerna sitter och ni har kommit in i er nya vardag.

Sedan väljer förstås ni hur ni vill lägga upp matdagen efter förskolan. Jag skulle föreslå ett mellanmål, middag och något litet innan sängdags, om det hinns med. Ett alternativ är att ta middagen först om ni alla är som hungrigast då.

Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 09:18 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Mamma:

När kan man börja kräva att barnen ska sitta kvar vid bordet? Hur gör man så att middagen blir en trevlig stund för alla?

SVAR:

Det har jag själv undrat över många gånger! Jag lever efter devisen ”välj dina strider” och då är det inte alla gånger jag tycker att den striden är den viktigaste... Hemma hos oss (vi har en på snart fem och en på 15 månader) inleder vi måltiden tillsammans, försöker prata om dagen och ha lite mysigt ihop, men sedan smiter stora tjejen iväg innan vi vuxna ätit klart. Ibland går hon iväg mitt i sitt ätande också, för att hämta en docka, eller visa något eller vad det kan tänkas vara, och även om mitt mål på sikt är att hon ska sitta stilla måltiden ut tänker jag att just nu är hon fortfarande för liten - har hon börjat tänka på något hon vill visa kan hon antagligen inte koncentrera sig på maten om hon inte får göra det. Men det är ju upp till varje familj att sätta de gränserna.

Vad som däremot är viktigt tycker jag, är att ni som föräldrar försöker ha en samlad måltid och sitta stilla, eftersom ni är förebilderna. (Och det kan vara nog så knepigt när telefonen ringer och vattnet kokar över och mjölken spills ut, jag vet...).

Lycka till !

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 09:27 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Anna & Martin:

Vår 7-månadersbebis är allergisk mot mjölkprotein. Hennes välling innehåller socker. Hur farligt är det? Hon tappar dessutom matlusten helt varannan dag. Vad gör vi åt det?

SVAR:

Jag kan inte tänka mig att vällingen innehåller mer socker än för att ge en liten liten skjuts åt smaken, (mjölk och bröstmjölk innehåller också socker), så det är ingenting att vara orolig för.

Att barn äter mer eller mindre från dag till dag behöver heller inte vara några konstigheter. Barn har ofta lite närmare kontakt med sina hungers- och mättnadskänslor och äter utefter dem och inte på samma sätt som vi vuxna dvs. inte bara för att vi är hungriga utan för att vi tycker det är gott, för att vi har mat kvar på tallriken, eller för att klockan är tolv.

Om barnet växer och utvecklas som det ska brukar det vara helt i sin ordning. Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 09:33 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Katarina:

Min tolvåring är fortfarande ”kinkig” med maten och vägrar äta om maten innehåller eller ligger nära något ”oätligt” som tomat, gurka, sallad, örtkryddor, lök, sås, äpple, ost, skinka, medvurst, etc etc. Alltför ofta visar det sig att skollunchen för hans del bestått av knäckebröd, potatis och mjölk. Hur hjälper jag som förälder honom på ett bra sätt? Av egen erfarenhet vet jag ju att man inte gärna vill bli tvingad, utan man behöver känna intresse och lust själv att smaka.

SVAR:

Hej Katarina!

Jättebra att sonen åtminstone får i sig mjölk på lunchen - även om det förstås inte ersätter ett mål mat ger det ett bra tillskott av näring. I gårdagens SvD finns det en artikel som handlar om sapere-metoden, en metod som utvecklats för att väcka intresse för nya smaker (ff a för barn i din sons ålder faktiskt), så den kan jag rekommendera som inspiration! Du hittar artikeln här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/matgladje-en-vanesak_4108689.svd

Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 09:38 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Anna:

Visst är det bra att låta barn börja äta “vuxenmat” så tidigt som möjligt? Jag ogillar alla fall när jag ser barn på krogen äta från ‘barnmeny” som består av varmkorv och mos eller pizza av varierande kvalitet medan de vuxna som inte har samma behov av högvärdigt näringsintag äter mycket bättre mat, till exempel färsk fisk och grönsaker. Jag anser att man ska uppmuntra barn att tycka om bra mat, inte skräpmat.

SVAR:

Jag instämmer, men jag har full förståelse för att föräldrar beställer från barnmenyn på restauranger. Av olika skäl föredrar många barn just det som serveras på den menyn, och för barnen ska det ju också vara festligt och trevligt att gå på restaurang. Dessutom är det trist att beställa in en fin ”vuxenrätt” som barnet kanske knappt vill peta i.

Jag tycker att det viktiga är att se bortom uppdelningen ”barnmat” och ”vuxenmat” i hemmet till att börja med. Och där är mitt hetaste tips att laga mat med få ingredienser, gärna så att det går att skilja dem åt, så att barnet ser vad det äter. Det ligger djupt rotat i våra gener, skepsisen för att äta sånt vi inte riktigt känner igen, det var en förutsättning på den tiden när hela naturen var vårt skafferi.

I den mån man har tid och tålamod kan det också vara bra att låta barnen vara med i matlagningen och se vad som släpps ner i grytan. Det kan i bästa fall göra att den upplevs lite mindre läskig.

onsdag 20 januari, 2010 09:50 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Jeanette:

Vår treåring äter inte på kvällarna och vaknar på nätterna och är hungrig (vill ha välling). Hon gillar det mesta, men är ”mätt” efter två tuggor. Har försökt med precis allt och vi äter lagad mat runt kl 18 varje kväll. Om vi matar henne går det bra och hon sover på natten. Ska dock inte behöva göras med en treåring tycker vi och nu får hon sitta kvar tills hon har ätit upp själv. (tar ca 1,5h). Tråkigt sätt, men äter hon så sover hon. Äter bra på dagis men inte hemma.Har du några fler tips?

SVAR:

Jag tänker som så att det kanske kan vara värt att mata ett tag till trots allt? Det låter lite jobbigt att sitta och pilla i 1,5 timme och det ena behöver ju inte utesluta det andra - vad händer om hon får börja och ni sedan matar resten? (Om det inte är så att ni gärna sitter länge vid bordet förstås - då är det ju ingenting som hindrar, men av erfarenhet vet jag att tiden mellan 17 och 19 går snabbare än ljuset.)

Självklart vill man som förälder att ett barn som har ”åldern inne” och dessutom glatt äter själv på dagis fortsätter så hemma, men ibland måste vissa saker få ta sin tid. Hon är, precis som barn är, lite bekväm av sig, men jag lovar att önskan att vara ”stor tjej” till slut vinner över det!

Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 09:59 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Stine:

Min son på 5 år gillar inte mjölk. Han äter inte ost och yougurt. Jag är orolig att han får för lite kalcium. Har du några bra tips? Vänliga hälsningar Stine

SVAR:

Hej Stine!

Äter sonen inga former av mejeriprodukter, dvs inte heller mjölkmat såsom pannkaka, paj, såser eller - för den delen - glass? Gissningsvis är det precis som du skriver så att hans kalciumintag är ganska lågt, för även om det finns kalcium i vissa andra livsmedel så finns det inget som går upp mot mjölken.

(Exempel på andra kalciumkällor är gröna grönsaker, vitkål, sesamfrö, berikad havredryck och risdryck, och små fiskar där man också äter benen.)

Kroppen är smart och kan reglera upptaget a kalcium själv, dvs hos människor som aldrig ätit särskilt mycket kalcium blir kroppen effektivare på att ta upp det. Men eftersom mjölk inte bara är en kalciumkälla utan även en viktig källa till D-vitamin kan man tänka sig en kalcium- och D-vitamintillskott tycker jag. Hör på ert närmaste apotek för ett preparat avsett för sonens ålder.

Är det så att du misstänker att din son undviker mjölk och mjölkprodukter för att han får obehag av dem rekommenderar jag att ni tar upp frågan på vårdcentralen, som kan avgöra om en allergiutredning bör göras.

Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 10:11 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Lillemor:

Hej, vi undrar vad som ska undvikas till barn i 1-3 års åldern? Vilka typer av fett är OK och inte OK, hur är det med vitt mjöl och fullkornsprodukter?

SVAR:

Hej Lillemor!

Jag rekommenderar att man försöker ligga lågt med godis, chips, saft, kakor och den typen av livsmedel. Men ”ligga lågt” menar jag absolut inget totalförbud, men en tydlig gränssättning så att det inte blir någon daglig konsumtion utan gärna typ lördagsgodis. Lyckas man med detta brukar de andra pusselbitarna falla på plats.

Det finns i mitt tycke inga förbjudna livsmedel, utan jag föredrar att vända på frågan i stället: ”Vilken mat är bra att ge till barn i 1-3-årsldern?” Och då svarar jag till exempel: fisk i olika former, kyckling, kött, grönsaker, frukt, mjölk, yoghurt, pasta, bulgur, bröd (gärna inte bara ljust utan även lite fiberrikare), linser, kikärter, bönor, rapsolja, olivolja, ja listan kan göras hur lång som helst.

Gissar att ni funderar över fibrer. Livsmedelsverket kom förra året med rekommendationer för fiberintaget hos barn och om jag inte minns fel ligger rekommenderat intag för varn i 1-2-årsåldern runt 12 gram, vilket är ganska mycket. De allra flesta barn ligger långt under det. Enklast att avgöra om man ligger på en bra nivå är att se hur barnets mage fungerar: om bajset är ”lagom”, alltså varken för hårt eller löst har man antagligen hamnat rätt (sedan finns det ju andra anledningar till förstoppning/diarré också förstås).

Som tröst till alla som har barn som bara vill ha vitt bröd: det ger faktiskt också näring, särskilt med ett bra pålägg, t ex ost, leverpastej eller messmör!

Hoppas det var svar på din fråga, även om jag svarade på den lite bakvänt. Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 10:26 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Carro:

Hej! Vill gärna ha tips på hur jag skall göra med min son som är 9,5 månad och ej äter alls utan endast ammar. Han vill absolut inte äta barnmat, gröt eller välling ej heller de andra syskonens mat såsom korv, köttbullar m.m.

SVAR:

Hej!

Det låter som min yngsta för ett par månader sedan - för oss blev lösningen att jag började jobba (planenligt) och när jag och bröstet inte var hemma kom aptiten smygande, om än i snigelfart. Både av erfarenheterna jag har som mamma och som dietist tycker jag ofta att det är i den änden man får börja hos de barn som inte lockas av riktig mat.

Men, eftersom jag dagligdags jobbar på sjukhus, vet jag ju också att allergier och sjukdomar kan yttra sig som ovilja att äta, så det är förstås alltid viktigt att föra en dialog med bvc runt saken så att de kan avgöra om någon vidare utredning behöver göras. Men i normalfallet handlar det bara om en extra stor kärlek till allt vad bröstmat heter!

Lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 10:33 Sara Ask

TILLÄGG till Carros fråga:

Jag glömde ju helt bort att skriva hur du ska göra om du inte planerat att börja jobba den närmaste tiden. Som jag skrev är min upplevelse hos barn som inte lockas av fast föda att man måste samla ihop till aptit då och då. Det kan till exempel röra sig om att försöka dra ned på nattamningen för att se om det har effekt på morgonaptiten.

I övrigt handlar det om att ha ett stort tålamod, låta barnet sitta med vid måltiden och åtminstone ta i och plocka med maten. Vår yngsta gjorde så i 7-8 månader innan det blev några mängder att tala om, dvs mer än 0-3 tuggor per mål. Det finns studier på det här med matintroduktion som visar att vissa barn går från 0-1 dl mat på tre dagar medan andra behöver över ett halvår på sig, utan att det är konstigt. Slutsats: normalvariationen är väldigt stor!

Igen, stort lycka till!

Hälsningar Sara Asl

onsdag 20 januari, 2010 10:42 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Janett Henter:

Hej, jag har en son på 8 år som är rätt stor till växten, bred, lång, men även överviktig. Han älskar mat, men även godsaker. Vi ger honom ingen läsk, godis el dyl under veckorna. Han får lördagsgodis i egen skål, annars finns det ingen hejd. Han verkar få i sig för stora portioner. Hur mycket ska en kille på 8 år, ca 140 cm, lite över 40 kg, äta så att vi kan få honom att minska i vikt. Han har en storebror som är helt självreglerande, äter mycket men är smal.

SVAR:

Hej Janett!

Ni ser tydligt vid ert middagsbord hur olika aptitregleringen fungerar hos olika individer, och det kan vara svårt, inte minst när man har två barn av vardera sorten. Helt rätt att ni dragit ner på sötsaker o dyl, det mår även storebror bra av. Utöver det är det viktigt att försöka göra intaget av vanlig mat rimligt, t ex lura till det så att det inte alltid blir två portioner mat, genom att kastrullerna inte står framme på bordet och lockar utan att ni hänvisar till grönsaker eller frukt när portionen är uppäten.

Försök att inte prata i termer som att ”du blir tjock om du äter mer”, utan prata i stället positivt om grönsakerna och frukten som ni vill att han äter i stället.

En annan viktig grej är att inte äta för fort. Det tar ungefär 20 min innan man kan känna mättnad, så det är bra om man kan öva på att lägga ner besticken ibland och bara prata. Lättare sagt än gjort, men ändå så viktigt.

Och inte minst, rörelse! Busa i snö, åk pulka, plocka fram skridskorna och lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 10:51 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Marie:

Jag har en dotter på 13 år som är helt fokuserad på sin vikt, inte nöjd med sin kropp och tänker på mat och utseende väldigt mycket. Hon får stunder då hon bestämmer sig för att nu ska jag bara äta grönsaker inget annat och dessa stunder följs av att hon småäter, snabbt och springer oroligt till kylskåpet för att hitta något, brädbitar etc. Hon får i sig all näring nu, har normalvikt men jag undrar om hon kan vara i riskzonen för att ha / få ätstörningar? Hon har pratat med skolsyster som visat att hon är helt normal, men hon fick bara panik och tyckte att hon vägde aldelses för mycket. Hon vill gå ner 8 kilo och säger att hon har det som sitt mål. Vi föräldrar försöker stötta med gemesamma middagar och det funkar bra emellanåt, men ibland spricker det. Har du något tips till oss?

SVAR:

Jag önskar att jag hade ett lösenord att komma med, men tyvärr. Det låter för mig som att hon absolut är i riskzonen, även om jag kan tänka mig - tyvärr - att det här är ett beteende som enormt många i hennes ålder har, utan att det för den skull innebär att alla utvecklar anorexi - lyckligtvis.

Ni gör helt rätt som stöttar med gemensamma måltider. Fortsätt med det och att älska och bekräfta en vilsen 13-åring. Försök att i den mån det går inte prata så mycket om mat och kilon och kroppsideal, och känner ni att det hela intensifieras, sök professionell hjälp.

Stort lycka till!

Hälsningar Sara Ask

onsdag 20 januari, 2010 10:57 Sara Ask

FRÅGA från signaturen Rebecka:

Min fyraåring äter inga grönsaker alls. Hon vägrar allt: gurka, tomat, rotfrukter, sallad, avokado, paprika etc. Hon äter en hel del frukt och sedan det lilla som vi lyckas ”lura” i henne via mat som exempelvis krossad tomat i köttfärssås, riven lök i köttbullar etc. Tror du att det är ett problem att hon inte äter grönsaker alls eller räcker det med de näringsämnen hon får i sig via frukten?

SVAR:

Främsta skälet till att man ska äta grönsaker är inte näringen, utan fibrerna och utfyllnaden, dvs på sikt är det bra att gilla grönsaker för det minskar risken för överätande. Därför får det ta låååång tid att öva sig på grönsaker - det är ingen brådska! Det viktiga är att ni som föräldrar fortsätter att servera och själv äta grönsaker. Kanske kan en liten ärta få ligga med som tittmat på tallriken. En vacker dag slinker den ner.

Lycka till!

Hälsningar Sara

onsdag 20 januari, 2010 11:01 Sara Ask

Slut på svaren

• Äter mitt barn tillräckligt?

• Hur vet jag om mitt barn har näringsbrist?

• Mitt barn äter inte grönsaker – vad ska jag göra?

Det är lätt att oroa sig över hur barnen äter. Sara Ask är barndietist på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och dessutom småbarnsmamma. Här är hennes tips till dig som har en liten matvägrare hemma:

Ät själv: Om du som vuxen äter och visar att det är trevligt och gott är chansen stor att barnet tar efter så småningom. Om barnet behöver äta tidigare än resten av familjen, se då till att den som sitter med också äter något litet, symboliskt.

Hotta upp maten: Många barn gillar vitlök, curry, oregano… ja, alla möjliga kryddor som kanske inte framstår som så barnvänliga. Färgrik mat kan också väcka intresse.

Börja med en pytteportion: Lägg bara upp lite mat på barnets tallrik och ha sedan mer i närheten som barnet kan plocka till sig mer av om lusten faller på.

Inget mellan måltiderna: Det kan räcka med lite russin, välling eller saft så är blodsockret för högt för att barnet ska bli hungrigt.

Max 20 minuter: Om barnet är ointresserat av att äta så sitt inte för länge och traggla med maten. Efter 20 minuter kan du med gott samvete ge upp. Risken är annars att ätandet mest förknippas med gräsligt råkiga timmar vid matbordet.

Lek ute: Utelekar och mycket rörelse kan locka fram en aptit som du inte trodde fanns hos barnet.

Visa respekt: Kanske är barnets matvägran en tillfällig nyck efter en infektion? Respektera då att barnet inte är hungrigt och ge tillräckligt med dryck istället. Om barnet pressas att äta, är risken att perioden av matvägran förlängs.

Källa: Boken Matlust för barn 0 – 6 år av Sara Ask och Mia Coull.