16:07
Annica: Om jag vill hjälpa några vänner att föda ett barn och sedan att just de får adoptera det. Har jag inte rätt till det idag? Även om det är utan ersättning?
Kjell Asplund: Vi är medvetna om att detta förekommer i Sverige. Om det är spermier från en man i paret så kan sedan partnern ansöka om adoption.
15:58
Och där var chatten över. Tack för alla frågor. /Moderator
15:47
Micke: Tycker du att det bör vara tillåtet med avtal där surrogatmodern delvis frånsäger sig rätten till abort?
Kjell Asplund: Nej, under graviditeten ska det vara surrgoatmodern som helt bestämmer själv.
15:47
Johan: 1. En majoritet av ledamöterna är eninga? Hur många för och emot? 2. Enligt rapporten är ca 14% kvinnor barnlösa, många av dessa frivilligt. Av dessa varierar det hur mycket man anser sig lida av detta. Är ”problemet” med ofrivillig barnlöshet verkligen så stort att ni anser att det skulle vara berättigat att experimenta med kontrakterat havandeskap i Sverige? 3. Som jag utläste av rapporten skall hela hanteringen kring detta skattefinansieras?
Kjell Asplund: Ofrivillig barnlöshet upplevs som ett mycket stort problem av många. Rådet har inte tagit ställning till skattefinansiering eller inte.
15:44
Ingela: Hur skall man säkerställa att inte pengar blir inblandade?
Kjell Asplund: Vi vill begränsa surrogatmoderskap till närstående och mycket nära vänner.
15:43
Martin: Finns det några psykologiska risker för bilogiska eller genetiska mamman? Separationsångest, ”inte mitt barn”... Vem är juridiskt mamman? Den som delar gener eller den som fött barnet?
Kjell Asplund: Om du läser mina tidigare svar, så finns svaren på dina frågor där.
15:42
Sofia: Är det verkligen rimligt att vi öppnar upp för ett system där människors längtan efter barn skall skapa ett tryck på de kvinnor som står i nära relation till barnlösa par - att ”hjälpa till” och bistå med sin livmoder och hela sin kropp? Systemet går ut på att just kvinnor skall axla rollen som välgörare och erbjuda sin kropp för något som någon annan vill ha. Sätter inte detta en enorm press på kvinnor, eftersom hela systemet går ut på att kvinnor måste lösa andra människors barnlöshet, för både heterosexuella och manliga homosexuella par?
Kjell Asplund: Visst är detta en mycket svår fråga. Men rådets majoritet anser att svenska kvinnor själva kan ta ställning. 
Vi förslår en omsorgsfull  lämplighetsprövning inför eventuellt surrogatmoderskap. 
15:36
ReOhm: Även om surrogatmamman intellektuellt har gått med på att avstå från barnet, så skapas under graviditeten ett otroligt band. Antagligen det starkaste bandet en människa kan ha, bandet till sin mor. Finns det en risk att vi kollektivt har utvecklats/degenererat så att vi och varken känner eller värdesätter detta bandet längre?
Kjell Asplund: I länder där altruistiskt surrogatmoderskap är tillåtet så har man gjort uppföljningar över längre tid. Det har visat sig att barnen mår bra och att relationen mellan de sociala föräldrarna och barnen fungerar väl.
Rådet lyfter fram att alla barn som kommer till genom assisterad befruktning har rätt att veta sitt ursprung. 
15:29
Micke: Om tre personer skulle vilja skaffa ett gemensamt barn, som ett surrogatmoderskap där ingen frånsäger sig föräldraskapet, vore det mindre etiskt försvarbart än surrogatmoderskap? Varför, i så fall?
Kjell Asplund: Detta är inte en fråga vi diskuterat i rådet.
15:27
Micke: Anta att surrogatmamman ångrar sitt beslut före födseln. Ska det faktum att hon bär barnet ge henne någon sorts juridisk rätt till t ex vårdnad eller att erkännas som förälder?
Kjell Asplund: Se svaret nyss till signaturen Undrande.
15:26
Undrande: En fråga många ställer sig är väl den vad som händer om kvinnan som bär barnet ändrar sig och inte vill lämna det ifrån sig? Ska man tvinga henne då (ingånget avtal)? Eller om paret som ”beställt” barnet ändrar sig och inte vill ha det, kanske för att det är något fel på barnet (ska man tvinga henne till abort då, eller att hon ska ta hand om ett barn hon inte ämnat uppfostra och ta hand om)? Eller om hon får svåra psykiska besvär efter att barnet tagits ifrån henne (ingen vet nog i förväg hur man kommer reagera, även om man tror sig veta det - trots allt fäster man sig vid ett barn man bär i magen och föder). Dom här frågorna gör att surrogatmödraskap inte känns okej!
Kjell Asplund: I länder där altruistiskt surrogatmoderskap är tillåtet (dvs pengar är inte inblandade) har man ingått överenskommelser mellan surrogatmodern och de blivande föräldrarna. I t ex Storbritannien är det surrogatmodern som helt bestämmer själv  under graviditeten och första sex veckorna efter att barnet fötts.  
Vi förslår en omsorgsfull  lämplighetsprövning inför eventuellt surrogatmoderskap. Vi vill också att det ska finnas särskild rådgivning och möjlighet till särskilt stöd om problem skulle uppstå.
15:25
Nu är chatten med Kjell Asplund snart över. Vi hinner med ytterligare några frågor. /Moderator
15:18
Nice: Detta som ni diskuterar nu, kommer detta påverka möjligheten att kunna använda surrogatmödrar utomlands och sedan få hem barnen till Sverige? Det kommer ju finnas par i Sverige som inte har någon i sin närhet som kan vara surrogatmamma, kan dessa då fortfarande vända sig utomlands?
Kjell Asplund: Våra förslag kommer inte att innebära någon förändring på den punkten jämfört med idag. Men de barn som kommer till Sverige har en osäker rättlig situation under den första tiden här. Därför har rådet vänt sig Justitiedepartementet och bett att man åtgärdar detta problem.
15:14
Madeleine: Om jag känner för barn när jag är i femtioårsåldern? Ska det då vara okej med ”alturistiskt surrogatmammaskap”. För när jag är så gammal så kan jag inte ”få” barn.
Kjell Asplund: Individuell bedömning bör ske från fall till fall utifrån medicinska och sociala förhållanden, och den metod som är aktuell i det enskilda fallet. 
15:13
Tobbe: Jag är en ensamstående man som har en oerhörd barnlängtan. Om nu surrogatmoderskap kommer bli etiskt godtagbart kommer det då finnas ökade möjligheter för oss ensamstående män att kunna få barn?
Kjell Asplund: I just den frågan har rådet inte tagit ställning - den måste nog utredas separat.
15:05
Marianne: På vilka grunder är ni emot ett kommersiellt moderskap? I världen exploaterar vi ju redan fattiga genom att mycket annan billig produktion sker i dessa länder. T.ex de kläder vi bär med mera. Vad är det i ländernas lagar som man ogillar ang kommersiellt moderskap? Tacksam för svar.
Kjell Asplund: Kläder är handelsvaror - viket varken moderskap eller barn är.
15:03
Peter: Hur är det rent moraliskt etiskt? Är det ägg-mamman eller livmoders-mamman som är den biologiska modern? Frågan är ju inte helt irrelevant för barnet.
Kjell Asplund: Rådet skiljer på den genetiska mamman, den biologiska mamman (den som bär barnet) och den sociala/rättsliga mamman. Alla samband är av vikt för barnet. Det sociala/rättsliga föräldraskapet är det viktigaste.
14:57
Micke: Vilken rätt menar du att surrogatmamman bör ha att besluta över sin kropp under graviditeten? Samma som andra kvinnor, eller med några begränsningar vad gäller t ex rätten till abort?
Kjell Asplund: I länder där altruistiskt surrogatmoderskap är tillåtet (dvs pengar är inte inblandade) har man upprättat kontrakt mellan surrogatmodern och de blivande föräldrarna. I t ex Storbritannien är det surrogatmodern som bestämmer under graviditeten och första sex veckorna efter att barnet fötts.  
14:57
Alexandra: Varför menar folk att det är fel att en kvinna väljer att bära på och föda någon annans barn och får betalt för detta? Sociala skyddsnätet i Sverige gör ju att det är ett fritt val som inte handlar om livet/utnyttjande. Jag skulle kunna tänka mig att göra det - Om jag fick ha den friheten över min egna kropp för staten dvs.
Kjell Asplund: Du är inte ensam om att fråga detta. Men rådet ser en risk att kvinnor exploateras om pengar blir inblandade - vi vill inte att moderskap och barn ska börja betraktas som handelsvaror.
14:56
JS: Hej! Vad fint att läsa att ni anser att surrogatmödraskap är etiskt riktigt. Hur kom det sig att frågan började diskuteras?
Kjell Asplund: Det börjar nu komma långtidsstudier över hur det andra länder går för surrogatmödrar, för barnen och för familjerna där barnen vuxit upp, så kunskapsunderlaget har blivit klart bättre. En annan orsak: allt fler svenskar anlitar surrogatmödrar utomlands (till t ex Indien, Ukraina, USA).
En
14:56
Hej och välkomna till chatten med Kjell Asplund. Nu kör vi igång. /Calle Sandstedt, moderator

SvD Webbredaktion Då stänger vi chatten! Många frågor, och bara ett fåtal som hann besvaras, vi är medvetna om det. Men stort tack för allt engagemang - och läs gärna artiklarna (länkar nedan) i vår serie om svagbegåvning.

12:15, 25 October 2012

Förälder: Vår son är 14 år och har Aspergers syndrom. Han blev rejält sjuk av att tvingas jobba inkluderat i stor klass. Läkarens och psykologens intyg visar tydligt att sonen blev sjuk av överkraven att han inte blev förstådd, sonen blev hemmasittare. Slutligen anmälde vi till skolinspektionen. Ska vi föräldrar verkligen behöva stånga oss blodiga för att våra barn ska få vad de har rätt till enligt skollagen? Skolan/kommunen fick kritik i juni månad av skolinspektionen. Efter det lyssnade skolan lite, dock vägrar denna kommun att ha särskilda undervisningsgrupper. Trots intyg att det var en fungerande skolform för vår son. Vad kan skolan göra om de inte får resurser av kommunen?

Jan Björklund Hej,Självfallet måste kommunen följa skollagen. Om man som förälder inte anser att det sker, har man sedan 2011 rätt att överklaga. Vad som är rätt pedagogisk lösning varierar från fall till fall, och jag kan ju inte omständigheterna om er son. Generellt anser jag att man inte ska vara rädd för att ibland använda sig av särskilda undervisningsgrupper där en mindre grupp lever kan få en lugnare studiemiljö. Jan

12:11, 25 October 2012

SvD Webbredaktion Hej, det börjar bli dags att avrunda. Jan Björklund svarar på några frågor till, därefter stänger vi chatten för den här gången.

12:08, 25 October 2012

Anne: Kan man tänka sig en utbildning som är mer praktisk redan i högstadiet för de som inte klarar teoretiska ämnen på det sätt som de här artiklarna skriver om?

Jan Björklund Hej Anne, du ställer en viktig fråga som innehåller en mycket svår avvägning. Vi vet till exempel att främmande språk är svårt och tungt för många att lära sig. Därför är detta valbart på högtstadiet för eleverna. Samtidigt skulle det innebära stora risker att låta eleverna välja bort ämne efter ämne. Där måste skolorna i stället ge extra stöd utifrån elevens förutsättningar. Den exakta avvägningen av vad som skall vara obligatoriskt för alla och valfritt som tillval går alltid att diskutera ytterligare. Jan

12:06, 25 October 2012

Maria: De elever som tillhör "gränslandet" har skolan mycket svårt att möta, speciellt när de blir äldre. Vem ansvarar för att de rustas för att möta vuxenlivet. Flera av de elever jag tidigare träffat kan inte gymnasieskolan möta på deras nivå. Ingen vill heller "veta av" dem. De är för unga för arbetsförmedlingen, de är inte LSS:ade och gymnasieskolan klarar inte att ge dem en meningsfull och givande skolgång.

Jan Björklund Hej Maria, Du anar inte hur många politiker och organisationer som kräver av mig att alla gymansieelever måste uppnå universitetskompetens. Jag tycker de har fel. Det är inte möjligt för alla att göra det. Därför måste gymnasiet också innehålla andra utbildningsalternativ. Jan

12:03, 25 October 2012

Jerker: Hej! Har jobbat som lärare i nästan 15 år. Jag har idag en enorm arbetsbörda. Vad anser du om Lpp (Lokal ped planering)? Är det rimligt att vi lägger ned timmar på en pappersprodukt för att "rättssäkra " vår undervisning? Räcker det inte med Lgr11?

Jan Björklund Hej Jerker, du har rätt. De administrativa kraven på lärarna är för stora. Lärare ska undervisa, inte bli byråkrater. Jag har satt igång en översyn av regelverken för att minska byråkratin. Den nationella läroplanen bör räcka, det borde inte behövas lokala läroplaner därutöver. Jan

12:02, 25 October 2012

Anna: varför envisas man med att driva frågan att alla/de flesta ska integreras när det i praktiken innebär misslyckad skolgång fram tills barnet tas in i specialklass/skola?

Jan Björklund Hej Anna, när jag tillträdde 2006 ville den förra regeringen lägga ned särskolan och integera dessa elever i grundskolan, under parollen "en skola för alla". Jag stoppade denna nedläggning. Jag menar också att det ibland behövs särskilda undervisningsgrupper i grundskolan för elever som har stora svårigheter. Jag tycker gymnasiet behöver innehålla fler olika möjligheter för elever med olika inriktning. Jag delar ditt synsätt att en skola för alla måste innebära att skolan ska kunna se olika ut för olika elever. Jan

11:58, 25 October 2012

Ulla-Britt: Såväl fackföreningar som politiker är överens: Sverige är ett kunskapssamhälle, alla ska gå högskola Min fråga är: var skall vi stoppa in dem som inte platsar?

Jan Björklund Hej Ulla-Britt, nej, jag är inte överens med dem. Alla ungdomar vill inte bli akademiker, alla kan inte bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker. Det är en stor överdrift i debatten att alla unga måste bli högskolebehöriga i framtiden. Tvärtom måste skolan ge utrymme även åt dem som inte mäktar med detta. Jag för en hård debatt med mina politiska motståndare om detta när det gäller gymnasiets utformning, jag menar att vi också måste ha kortare yrkeskurser där de teoretiska kraven inte är lika höga. Det är bättre att elever fullföljer en kortare gymnasieutbildning än tvingas hoppa av en lång. Jan

11:54, 25 October 2012

Mamma: Vad ska regeringen göra med alla elever som trots stora resurser inte klarar målen i matematik, men klarar dem i övriga ämnen? Var finns möjligheten för elever som har en obalans i sina färdigheter att trots allt klara målen i grundskolan och gymnasiet. Ska ett enda ämne stoppa dessa elever från att utvecklas och utbilda sig?

Jan Björklund Hej! Du sätter fokus på en viktig fråga. Det är matte som är det ämne som flest elever blir underkända i. Sverige satsar nu stora resurser på att utveckla matteundervisningen. Ett särskilt mattelyft genomförs till exempel. Alltför ofta får eleverna sitta för sig själva och räkna sida upp och sida ner timme efter timme, med alltför lite förklaringar från lärarnas sida. I det nya gymnasiet sedan 2011 är matematikundervisningen nivågrupperad, det vill säga olika svår/lätt beroende på vilket program eleven går. Jan

11:49, 25 October 2012

Psykolog: Stora krav ställs på elevernas förmåga att planera och organisera sig själva. Inom neuropsykologin kallas de förmågor som krävs för detta ”exekutiva funktioner”. De här funktionerna anses inte färdigutvecklade förrän i vuxen ålder men här har kravet ökat mycket på senare år, både i skolan och i förskolan. Att välja, planera eget arbete, söka och sovra i information etc ställer krav på just detta och barn och ungdomar med neuropsykiatrisk eller annan problematik har ofta problem med det här. Kanske är detta en bidragande orsak till sjunkande resultat också – att själva upplägget av lärandet inte fungerar för en hel del elever? Behövs det mer kunskap om hur olika individer lär sig bäst och vad gör ni politiker för att kvaliteten ska komma mer i fokus än kvantiteten (=antalet godkända)?

Jan Björklund Hej, jag tror du har en viktig poäng. I den moderna pedagogiken läggs en stor tyngdpunkt på att eleven ska ta eget ansvar för att planera sin undervisning och lära sig själv genom självstudier. För en del elever fungerar detta utmärkt och de utvecklas. För andra elever innebär detta arbetssätt att eleverna misslyckas och tappar fokus. För många elever är mer traditionell lärarledd "katederundervisning" att föredra, där läraren berättar, instruerar, repeterar och går igenom moment för moment gemensamt i klassrummet. Många elever behöver mycket "struktur" i inlärningen. Jan

11:43, 25 October 2012

Kerstin Axelsson: Hej Jan! Efter att ha läst serien om svagbegåvade elever, är det en åtgärd som Du som politiker bör genomföra snarast. Sänk lägsta nivån för godkänt. Alla tvingas att gå i skolan. Som det nu är tvingas en del att ständigt misslyckas. Icke godkänd! Självförtroendet skjuts i sank. De som inte orkar se sanningen i vitögat, busar eller skolkar.

Jan Björklund Hej Kerstin! Alla elever har rätt att få stöd utifrån sina förutsättningar. Självfallet är skolan en större utmaning för elever med svag begåvning än för andra elever, men det bör vi möta med mera stöd och mer undervisningstid för dessa elever, inte genom att sänka lägstaribban i kunskapsmålen. Jan

11:38, 25 October 2012

SvD Webbredaktion Då öppnar vi chatten, välkommen att ställa din fråga!

11:31, 25 October 2012

Alla artiklar i serien