0 Gensvar Vadå ute?
Forskaren Barbro Johansson visar i sin avhandling på hur barn och föräldrar använder och ser på datorspel (SvD 9/3). Resultatet ger en intressant utgångspunkt för en vidare diskussion.
Varför behöver vi förklara vår syn på Astrid Lindgrens värld, till exempel Bullerbyn, som en nidbild av vårt sentimentala och idealiserade minne av vår egen barndom?
”Benen är fulla av spring” är ingen barnpoetisk slagfärdighet från Astrid Lindgrens sida för att vinna poäng. Det är en helt riktig observation. Vuxna kan ta ansvar för sig själva. Barn har inte den möjligheten. Att se till att barnen får utrymme i samhället och i vår närmiljö så att de kan röra på sig och leka ute är en barnmänsklig rättighet.
”Vad skulle du göra om du inte hade datorer?” Pojkarna som refereras i artikeln svarar själva på frågan: ”Jag skulle nog vara ute mer”. ”Dator är pizza, ute är spenat.” Slagfärdigt, tydligt och det stämmer i dag för många barn. Men barn äter spenat om det är vad vi vuxna serverar. Och spenat är vare
sig äckligt eller farligt. Men bara pizza däremot, är farlig, särskilt i kombination med mycket stillasittande.
Visst måste barn förberedas för det samhälle de växer upp till. Och datorer är en del av denna värld. Datorer är i alla fall ett i viss mån interaktiv media. Tv är värre. Risken är att barn hela tiden störs, avbryts i sin kreativitet, störs i processen att själva ta sig ur ”tråkighet” och frustration och skapa något aktivt och kreativt. Barnen passiviseras.
Jag tror att om de generösa föräldrar som köper dator- och tv-spel sparade de pengarna och i stället jobbade mindre och gav sina barn den tiden, skulle de ge dem en bättre förberedelse för vilken framtid som helst.
Hans Holgert
Överläkare, docent