Som fyramånadersbebis propagerade Peter Svenonius i Lennart Hoa-Hoa Dahlgrens famn för att pappor skulle ta ut föräldraledighet. Peter är inte Hoa-Hoas barn, utan var bara utlånad till reklamkampnajen. Nu är han 27 år och tänker följa affischens budskap och ta ut fem månaders pappaledighet med dottern Engla.
Bilden på Lennart Hoa-Hoa Dahlgren som håller en bebis i sina starka armar har publicerats otaliga gånger, både i Sverige och utomlands. Nu har bebisen blivit vuxen och fått en egen bebis - och han tänker vara pappaledig.
På köksbordet hos Peter Svenonius och Alexandra Hempel finns en ljusblå bok, ”Mina första år”, prydd av en guldlockig gosse omgiven av ett blomsterhjärta. I den har Peters mamma 1978 skrivit in ”När jag var 4 månader fick jag mitt första gage, 400 kronor, för en reklamfotografering med Hoa-Hoa Dahlgren. Vi propagerade för föräldraledighet på uppdrag av försäkringskassan. Den publicerades på stora affischer i tunnelbanan.”
- Jag har varit på väg att ringa försäkringskassan och höra om jag inte kan få mer gage. Men jag får väl nöja mig med föräldrapenningen, säger Peter Svenonius.
Föräldraledig ska han nämligen vara, i fem månader.
- Jag vill verkligen vara hemma och lära känna min dotter. I början var man lite utanför, Alexandra hade något som jag inte hade - mat. Då kände man att man
inte räckte till. Men nu när Engla är lite större är det annorlunda. När jag kom hem i dag efter att ha varit borta sedan igår morse blev hon jätteglad, säger Peter Svenonius.
Han berättar att han pratade med en annan pappa som varit hemma i fyra månader. Efter pappaledigheten hade sonen börjat komma till honom, och inte bara till mamman, när han gjort illa sig.
- Den känslan går inte att mäta i pengar eller karriär, säger Peter Svenonius.
Nu är det Alexandra som är hemma med Engla, 8 månader, men efter sommaren börjar hon jobba igen.
- Det finns en liten oro om jag ska klara det. Ibland är det bara mamma som duger. Men om man är ensam blir det annorlunda. Hon är inte nöjd - fixa det! Sådant får man lösa, säger Peter.
Han tillhör inte den stora grupp som väljer att vara pappaledig under sommaren utan ska dra barnvagn i höstrusket, från september till januari.
- Jag kan ju inte åka ut och segla eller spela golf, så det spelar egentligen ingen roll när jag är ledig. Jag ska vara med henne, om det är höst
eller högsommar spelar ingen roll.
Peter Svenonius är 27 år, med dagens mått en tämligen ung stockholmspappa och först bland kompisarna med att bli far. I Stockholm är snittåldern för förstagångspappor 32,5 år (2003).
- Jag har inga kompisar som ska vara pappalediga, men jag får väl söka upp någon pappagrupp eller gå på babysim eller öppen förskola.
Både Alexandras och Peters pappor var hemma när de var små. Peters pappa tog ut en månads föräldraledighet och Alexandras pappa tog ut större delen eftersom hennes mamma pluggade.
- När pappa var ute med vagnen kunde han ofta få kommentarer som ”har du på henne ordentligt med kläder?”, precis som om han inte kunde ta hand om sitt barn. Det skulle inte hända i dag, så det har ändå hänt väldigt mycket, säger Alexandra Hempel.
När affishen gjordes 1978 togs 4,3 procent av föräldrapenningdagarna ut av pappor, 2004 var siffran 18,7 procent. Ser man till statistiken för varje enskilt barn så hade mammorna tagit ut 314 dagar och papporna 41 dagar när barnet var två
år i en studie från 2001.
- För mig är det naturligt att båda föräldrarna är engagerade och närvarande. Och föräldraledigheten är ett ypperligt tillfälle att bli det, säger Peter.
Både Peter och Alexandra talar sig varma för pappaledighet, men de tycker inte om förslaget att reservera fler månader i föräldraförsäkringen för pappan.
- Jag är emot att man ska tvinga folk att ta pappaledigt. Det funkar ju inte i praktiken om familjen inte har råd, säger Peter.
Han tror att han kommer att lära sig mycket som människa under pappaledigheten.
- Som kommunikatör vill man ofta fråga folk och veta om de håller med, vilket man inte ska göra med barn. Du kan inte säga ”Är du trött?” utan måste säga ”Nu ska du sova”. Det där har jag funderat på om det kan påverka ens sätt att vara i arbetslivet, om man blir mer tydlig och bestämd.
Peter har inte mött några negativa kommentarer när han berättat att han ska vara hemma med Engla i fem månader.
- Eftersom jag är ensam i min funktion på jobbet blir det en del praktiska
saker att lösa, men det kommer att ordna sig.
I hallen ligger mobilerna på rad. Både Peter och Alexandra arbetar med information. De tjänar ungefär lika mycket, ekonomin behöver inte styra vem som ska vara hemma.
När det är dags för fotografering får Peter gå upp på vinden och hämta affischen. I den nyrenoverade lägenheten med vita väggar och lackade trägolv platsar den inte.
- Jag vill inte ha den i vardagsrummet, den skulle kanske passa i Englas rum eller i hobbyrummet om vi skaffar villa. Den är inte särskilt estetisk.
Att Peter Svenonius blev affischpojke var mest en slump. Hans mamma hade en väninna som jobbade på annonsbyrån som gjorde kampanjen. Bilden har sedan följt honom genom livet. Den fanns med i barnkunskapsboken i nian och på plakatet föräldrarna bar när de firade hans studentexamen. Dessutom dyker bilden ständigt upp i tidningar och tidskrifter när artiklar om pappaledighet och jämställdhet ska illustreras.
- Jag har aldrig skämts över den, men inte heller skrutit med den, säger Peter Svenonius.
