Dagens föräldrar är mer pålästa än gårdagens. Däremot saknar de ofta praktisk erfarenhet av barn. Det säger Lars H Gustafsson, som tror att en del av den oro som många föräldrar tycks känna bottnar i ett stort kontrollbehov.

Som barnläkare med yrkes­erfarenhet från 1960-talet och framåt har han lagt märke till att det är fler föräldrar som oroar sig nu för tiden. Detta är något som han tar upp i sin nya bok Växa – inte lyda, som kommer ut våren 2010.

– Åtminstone är det fler föräldrar som visar sin ängslan nu, ­tillägger han. Föräldrar var kanske lika oroliga förr, men förmodligen hanterades deras oro på ett naturligt sätt i det närmaste nätverket.

Olika generationer levde närmare varandra och detta skapade trygghet. Det är inte första gången som denna förklaring förs fram – men Lars H Gustafsson vill vidga perspektivet. Han ­påpekar att det också fanns en större praktiskt barnerfarenhet i dåtidens nätverk, eftersom det var vanligare med stora barnskaror.

Att människor är äldre när de skaffar barn i dag är också en faktor som kan spela in.

– Man skulle kunna tro att det innebär att dagens föräldrar är mer mogna och mindre oroliga, men jag har funderat på om det inte är tvärtom, säger Lars H ­Gustafsson.

Själv var han 21 år när han fick sitt första barn, och det var ingen ovanlig ålder i hans kompisgäng. Under sin uppväxt hade han hjälpt till att ta hand om sina sex småsyskon. Inte heller det var ­något ovanligt – särskilt tjejer var vana vid att både ta hand om småsyskon och sitta barnvakt hos grannen.

– Man hade nästan en praktisk barnskötarutbildning med sig.

I sin yrkesverksamhet har Lars H Gustafsson på senare år mött 34-åringar som aldrig har hållit i ett spädbarn förrän de står där med sitt eget barn i famnen.

Dagens äldre föräldrar har dessutom hunnit etablera sig i ett helt annat slags liv med studier, kompisar och resor, och även om de en gång tog hand om egna småsyskon så ligger denna erfarenhet långt tillbaka i tiden.

En annan aspekt är att föräldrar i dag skaffar färre barn och att barnens ankomst ofta är väl­planerad.

– Förr bara ”blev” det barn, och man fick ta det som det kom. Men när dagens blivande föräldrar väl bestämmer sig för att skaffa barn blir det ett väldigt stort projekt och det får inte bli det minsta fel. Det är en rätt stor anspänning att allt ska bli rätt, säger Lars H ­Gustafsson, som har mött många föräldrar som satsar extremt mycket på föräldraskapet.

– De är otroligt ambitiösa och pålästa. Vi har aldrig haft så kompetenta, kunniga och engagerade föräldrar som nu, och det är bra på många sätt. Men det kan också göra att föräldrarna blir oroliga om barnet inte beter sig som det står i boken.

Att vara förälder är att ständigt bli överraskad och överrumplad, menar Lars H Gustafsson, och detta är något som kan vara frustrerande för dagens föräldrar, som ofta kommer från ett tio–femton år långt yrkesliv där de är vana vid att ha kontroll, kunna detaljstyra verksamheten och sätta upp mål.

Dagens enorma informations­flöde, som Lars H Gustafsson i grunden ser som något positivt, kan också i sig skapa oro. I dag finns ett stort antal källor att gå till för att söka förklaringar och lösningar om barnet får mystiska utslag, sover dåligt eller inte vill äta.

– Och man blir inte lugnare om man går till nätet och får läsa om allt som är värre än man någonsin kunde ha tänkt sig, säger Lars H Gustafsson och drar en parallell till sin egen läkarutbildning.

– Det minns jag från när jag läste patologi (sjukdomslära) – jag blev ju livrädd, jag började känna alla möjliga symptom. Det sägs att bästa sättet att behärska ängslan är att kunna mer. Men när man har mycket kunskap utan att för den skull ha djupkunskap kan det också skapa oro.

Samtidigt påpekar han att den yngsta föräldragenerationen har en ganska sund skepsis och en större förmåga och vana att hantera all information och vara källkritiska.

Å ena sidan tycks föräldrar i dag vara väldigt auktoritets­beroende. De litar inte på sin egen intuition utan vill gärna ha allting bekräftat av auktoriteter – och många har sin egen favoritauktoritet, som Jesper Juul, Malin Alfvén eller Lars H Gustafsson. Å andra sidan är de samtidigt mer ifrågasättande gentemot auktoriteter än vad föräldrar har varit tidigare. Detta är något som Lars H Gustafsson har noterat med glädje.

– Tidigare var föräldrarna nöjda om jag föreslog eller ordi­nerade något. Nu dubbelkollar de på nätet eller också ifrågasätter de mig. Det gör det mycket roligare att vara läkare. Om jag ­exempelvis vill skriva ut penicillin för en öroninflammation så undrar de om det verkligen är nödvändigt och om de inte kan få komma tillbaka i morgon i stället för att se om inflammationen har lagt sig då.

I grund och botten ser han det inte som ett problem att föräldrar oroar sig. Han talar om en positiv ängslan, om föräldrar som vill göra rätt och som vill att allt ska bli så bra som möjligt. Sedan kan det förstås slå över så att det leder till en konstant rädsla eller till och med ångest, som varken gagnar barnen eller föräldraskapet.

Något han har funderat på i det här sammanhanget är hur vårdpersonalen bör agera.

– Risken finns att vi blir medvållande till föräldrars ängslan med allt vårt kontrollerande, alla kurvor och allt vi kollar upp. Vårt förhållningssätt kan göra att man ängsligt går till barnavårdscentralen på samma sätt som man går till bilbesiktningen. Krav­specifikationerna ökar hos både vårdpersonal och föräldrar när allt ska vara absolut normalt och toleransnivån för avvikelser blir lägre.

Detta instrumentella synsätt känner han sig inte bekväm med – hans vision av framtidens barnavårdscentral är i stället en värmestuga dit föräldrar kan komma för att sitta och samtala med vårdpersonalen snarare än att få en massa handboksliknande ­broschyrer och foldrar. Likaså ogillar han alla dessa manualer och metoder som finns på marknaden – och som också efter­frågas av många föräldrar. Som ­exempel nämner han en rad nyskapade metoder för att få barn att sova på nätterna.

– Men barn har aldrig sovit på nätterna. Skillnaden är att nu har det blivit mer av ett problem, och det tror jag snarare beror på den stress som föräldrar lever under i dag.

På sikt kan dagens ”metodraseri” leda till att föräldrar blir mer och mer ängsliga och uppskruvade och springer runt och letar metoder, tror han. Något som tar bort fokus från det allra mest grundläggande.

– Jag tror att det handlar mer om att komma till ro med sig själv som förälder och att fundera kring sitt föräldraskap och sin egen utveckling som människa. Om vi känner lugn i vårt föräldraskap och med varandra kommer väldigt mycket annat att lösa sig av sig självt.