Håkan Berling är 55 år och har sex barn. Den äldste sonen Thomas är 35 år och den yngsta dottern Johanna är fyra år. Däremellan finns David, 31 år, Anna, 28 år, Maja, 23 år och Gustav, sju år.
- Jag har haft småbarn i trettio år. Men jag tycker inte att det är jobbigt. Jag får tillbaka så mycket mer än vad jag ger. Barn är det bästa som finns.
Vi sitter i hans lilla kontor på den friskola i Rönninge söder om Stockholm där han är rektor och vd. Plastmappar ligger i prydliga rader på skrivbordet och på väggarna hänger fotografier på alla barnen. Ljuden utifrån vittnar om att det är rast på skolan.
- Jag har bestämt mig för att bli minst dubbelt så gammal som jag var när mina barn föddes. Så i och med att Johanna, min yngsta, föddes när jag var 51 år så insåg jag att jag måste bli 102 år. Det är mitt mål, säger Håkan Berling med ett skratt.
Han ser inga större problem med att bli så gammal. Han sportar aktivt, har nästan aldrig varit sjuk och hans egna föräldrar blev gamla. Dessutom håller barnen honom ung, säger han, de ger energi och nya tankar.
Första gången han blev pappa var han bara 19 år. Förhållandet med mamman till den son som föddes varade bara i några veckor. Sedan följde ett 22-årigt äktenskap med Sigyn. Tillsammans fick de tre barn, David, Anna och Maja. När Håkan var 40 år och barnen mellan nio och sjutton år dog Sigyn i cancer.
- Jag hade aldrig varit på ett sjukhus innan min fru blev sjuk. När Sigyn dog slöt vi oss samman och kom varandra närmare, barnen och jag.
I dag lever Håkan med sin andra fru Åsa och deras två gemensamma barn Gustav, sju år, och Johanna, fyra år. Han tycker inte att det är något speciellt med att vara en äldre pappa till sina två yngsta barn.
- Gustav funderar mycket på döden just nu. Men det handlar mer om att han har förstått att han själv kan dö. Jag har frågat om han tänker på att jag är gammal, men det gör han inte säger han.
Håkans egna rädslor handlar inte om döden, snarare om att vara otillräcklig. Det är svårt att få tid till allt. Dottern Anna bor i Helsingborg och ska snart bli mamma. Håkan oroar sig för att inte räcka till som morfar på distans.
Ansvaret känns större eftersom det blivande barnet inte har någon mormor. Farfar är han redan till tre, bland annat till Davids son Buster som är drygt två år. Men det känns lättare eftersom de är så gott som grannar och har sina barn på samma dagis.
- David har förändrats sedan han blev pappa, vi har kommit varandra närmare. Tidigare har han nog tyckt att jag har varit för mycket på och lagt mig i, men jag tror att man får andra perspektiv när man får egna barn.
Vad är du för slags pappa?
- Thomas, min förstfödde, skulle nog beskriva mig som en frånvarande pappa. Vi har inte så mycket kontakt. David, Anna och Maja skulle nog säga att jag är drivande, omtänksam och en som aldrig ger upp. Gustav tycker nog mest att jag är en schyst polare som spelar fotboll.
- Skillnaderna i min papparoll beror nog mest på vilka nya personer som är omkring mig nu. Varje ny människa påverkar systemet. Sigyn hade kort
stubin och en låg ordningströskel, där var jag den lugna som inte alltid var konsekvent och inte höll på ordningen. Åsa däremot är en väldigt lugn person. Tillsammans med henne är det jag som har kortare stubin och står för grundordningen, säger Håkan Berling.
Han har aldrig mötts av några negativa kommentarer för att han är en äldre pappa.
- Mitt umgänge är stort och varmt, åldern har aldrig spelat någon roll.
Men visst har han funderat på att han kommer att vara nära pensionen när Gustav och Johanna kommer upp i tonåren.
- Då kommer de säkert att säga ”jävla gamla gubbe” och det kommer att bli tufft.
Håkan tycker att man är för gammal för att bli förälder när man inte längre orkar fysiskt eller inte vill omorganisera sitt liv mentalt.
- Min sjuåring är outtröttlig och vill spela fotboll tre timmar i sträck, det finns ingen gräns. Då gäller det att man kan hänga med.
Själv håller han sig i fysisk form som ledare för Friskis och Svettis efter att ha spelat fotboll i många år. Han planerar att börja spela golf, men det får bli senare i livet för nu har han inte tid. Förutom friskispassen, jobbet som rektor och småbarnen hemma så sjunger han i två körer.
- Jag har nog en enorm energi, ingenting är omöjligt, bara olika svårt.
