Barn börjar träna alldeles för tidigt inom många idrottsgrenar i dag, anser Hansi Hinic, forskare vid Centrum för idrotts- och hälsoforskning vid Högskolan i Halmstad.
- Om ungarna börjar träna fotboll när de är fem år så har de spelat fotboll i sju år när de är 12. Det är klart som korvspad att många tröttnar, säger Hansi Hinic.
Han anser att många barn i förskole- och lågstadieåldern skulle må mycket bättre av att bara vara ute och leka.
Örjan Ekblom, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska institutet och lektor vid Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm, är kritisk till att barn- och ungdomsträningen många gånger är kopierad vuxenträning som inte tar hänsyn till att barns kroppar svarar annorlunda på träning.

Till exempel har konditionsträning och mjölksyraträning ofta betydligt mindre effekt hos barn än hos vuxna.
- När 9-åringar har fotbollsträning så vill de lira fotboll. De kan kanske stå ut med lite passningslekar, men det känns lite corny om de ska
köra ”idioten” sista kvarten och springa fram och tillbaka tills de kräks. Det är inte därför de är där.
”Idioten” är en enkel övning, därav namnet, som går ut på att springa fram och tillbaka mellan två punkter.
Örjan Ekblom efterlyser bättre utbildade barn- och ungdomstränare.
- Inte bara i hur barn fungerar fysiologiskt utan också hur man undviker att skrämma bort eller trötta ut barn.
Barn- och ungdomsidrotten har förändrats mycket jämfört med när dagens föräldrar var barn. Spontant fotbollsspel hemma i kvarteret efter skolan har i stor utsträckning fått ge vika för träning tisdagar och torsdagar 17-18.30 i idrottsföreningens regi.
Träningsmängden bland dem som tränar har ökat och 12-åringar som simtränar 12 timmar i veckan är inte helt ovanligt. Bland dem som inte är idrottsligt aktiva är aktivitetsnivån ofta mycket låg. Som förälder är det lätt att känna sig lite vilsen. Vad kan man egentligen begära av ett barn?

Hansi Hinic är universitetsadjunkt och undervisar i psykologi vid Högskolan i
Halmstad. Han forskar om psykologiska aspekter på barns och ungas idrottande och arbetar nu med en bok om barns utveckling som är tänkt för barn- och ungdomstränare inom Svenska fotbollsförbundet. Hinic är även en av författarna, tillsammans med bland andra Örjan Ekblom, till ett utbildningsmaterial för barn- och ungdomstränare (SISU idrottsböcker) som ges ut till våren.
- Det går inte att säga en ålder när det är lämpligt för barn att börja, men det ska vara när de själva vill. Ibland kan man undra om det inte är pappa Nisse och inte lille Kalle som vill att Kalle ska börja med fotboll, säger Hansi Hinic.

Det vanliga är att barn börjar träna i idrottsföreningar någon gång mellan 4 och 12 års ålder.
- Är man inte socialt eller intellektuellt mogen så kan en för tidig start göra mer skada än nytta. Om man inte är så jättebra på att vara tillsammans med kompisar så får man kanske problem. Det kan sätta spår och göra att man aldrig mer vill ägna sig åt till exempel bollspel.
Någon speciell ålder då det är
lämpligt att börja i en idrottsförening vill Hansi Hinic inte slå fast. Barn mognar i så olika takt.
- Det bästa sättet att se om barnet är moget är att fråga sitt barn, tycker du att det var skoj? Om barnet inte tycker det är roligt att spela fotboll så låt honom eller henne sluta.
För att barnen ska tycka att det är kul är det viktigt att träningen är på en nivå som barnen klarar, både fysiskt och intellektuellt.
- Det händer att tränare för 6-7-åringar tar fram taktiktavlan och börjar diskutera passningsskugga, men det gör mer skada än nytta. I den åldern måste man vara väldigt konkret när man tränar barnen och visa på plan hur man gör, säger Hansi Hinic.
I 6-7-årsåldern är det ”att ha roligt” som motiverar barnen att idrotta och lustfaktorn är även viktig i fortsättningen. Men ju äldre barnen blir, desto fler motivationsfaktorer får de. För en 13-14-åring kan det vara sporrande att få vara med i gruppen, att få tävla och att ha chansen att komma med i landslaget.
De flesta avhoppen från idrotten
sker i 12-årsåldern.
- Ett skäl kan vara att de har hållit på med samma sport i sju år och hunnit tröttna, eller att de fått andra intressen, säger Hansi Hinic.

Larm om övervikt och stillasittande får många föräldrar att känna oro om just deras barn avskyr idrott och absolut inte vill exempelvis spela handboll eller rida.
- Det finns inget som säger att barn måste föreningsidrotta. Rent fysiologiskt räcker det sannolikt med att cykla och gå till skolan och lattja runt för att hålla sig frisk och hyfsat smal. Att ta med barnen ut i skogen och plocka svamp kan vara väl så bra som en fotbollsträning där kanske en stor del av tiden ägnas åt att stå på kö och vänta på sin tur, säger Örjan Ekblom.
Han berättar om ett kommande forskningsprojekt vid Karolinska Institutet, där man ska försöka aktivera en grupp inaktiva, normal- och överviktiga barn i åldern 8-12.
- Det handlar inte om att köra iväg dem till träning. Om man gör det är det risk att sådant de annars skulle ha gjort, till exempel cykla till skolan,
utgår. Vi ska tvärtom försöka stärka deras självbild och tron på att de kan vara aktiva i vardagen. Den vardagliga aktiviteten tror vi räcker alldeles utmärkt i ett hälsoperspektiv.

Om barn ägnar sig åt idrottsträning, men inte så mycket vardagsmotion, kan det få konsekvenser senare i livet.
- Det kan vara lite trist om man spelat fotboll hela sin ungdom och så blir man 25 och har ingen att spela fotboll med längre. På så sätt har de populära lagsporterna en liten baksida. Sporter som löpning, skidåkning och orientering kan man hålla på med tills man är över 70.
Örjan Ekblom anser att det är viktigt att barn- och ungdomstränare har goda kunskaper om barns utveckling och fysiologi.
Konditionsträning, som ger snabba resultat på inaktiva vuxna, har till exempel inte alls lika tydlig effekt på inaktiva barn.
- Det handlar dels om beteende, inaktiva barn rör sig kanske mer än inaktiva vuxna. Sedan finns det fysiologiska förklaringar.

Det finns en del forskning på området, men man vet inte om
konditionsträning i unga år kan få större effekt på längre sikt. Hjärtat på tränande ungdomar är lite större än på dem som inte tränar, enligt vissa studier, utan att de får bättre kondition i barnaåren.
Mjölksyraträning, till exempel löpning i uppförsbacke eller styrketräningsövningar i snabb repetition, är psykiskt ansträngande och har inte heller samma effekt på barn som på vuxna. Under mjölksyraträning räcker inte syreupptagningen till och kroppen skapar energi utan syrgas. Barns förmåga att skapa mjölksyra är sämre än vuxnas och maximala värden uppnås först i slutet av puberteten.
- Det är väldigt varierande med kunskapen om detta bland idrottstränare, en del är mycket pålästa och andra inte. Det finns de som tar efter A-lagets träning med långa intervaller och mjölksyraträning när de tränar fotbollskillar. Det är sannolikt inte direkt skadligt, men risken är att barnen tappar intresset. Har man bara två timmars träning per vecka så tycker jag att man ska ägna sig åt det som är kul, om det är
syftet, eller åt de som är effektivt, om det är syftet, säger Örjan Ekblom.

Vilken effekt stretching har på barns prestationsförmåga eller för att förebygga skador vet man inte så mycket om, men sannolikt är effekterna mindre på barn än på vuxna eftersom barn är så mycket mjukare och rörligare.
- Måttlig stretching är inte skadligt, frågan är om det är väl använd tid. Överdriven stretching i samband med idrotter som kräver att man är väldigt rörlig, till exempel gymnastik, kan leda till att man får väl mycket. Då ska man undvika det, säger Örjan Ekblom.
När det gäller hur mycket ett barn kan träna finns inte mycket forskning.
- Överträning hos barn vet man inte så mycket om, här har man tagit kunskap från vuxna. Den enda hållbara definition av överträning är att prestationen blir sämre fast man vidmakthåller eller ökar träningen.
Som förälder handlar det om att se till att barnen är friska och inte har ont när de går till träning, att de verkar må bra av den och att de inte plötsligt tappar mycket i
vikt.
- Tycker de att det är tråkigt så ska de inte träna.