Det enda som hörs är ljudet av bokblad som vänds. Överallt – på golvet, i sofforna, på stolar – sitter elever försjunkna i böcker. Koncentrationen är total. Man kan nästan tro att situationen är arrangerad för SvD:s besök, men såväl läraren som elever intygar att så här ser det ut varje dag i klass 6B på Byängsskolan i Täby.

– För att väcka läslusten måste man släppa alla måsten kring böcker. När det gäller filmer eller dataspel får barn ofta se vad som helst, men så fort det gäller böcker har de vuxna en massa åsikter om vad som är bra och dåligt. I min klass får man läsa vad man vill: Tranströmer, Kalle Anka, telefonkatalogen, apotekskvitton… bara man läser, säger Anne-Marie Körling.

Förra året tilldelades hon Svenska Akademiens svensklärarpris för sina insatser som läsfrämjare. Så hur får man en klass att hungrigt kasta sig över bok efter bok?

I stället för att bedöma elevens bokval bör man intressera sig för varför just den eleven tycker att just den boken är så rolig, menar Anne-Marie Körling. När man förstått det kan man lotsa honom eller henne vidare till nya – och kanske lite mer utmanande – läsupplevelser.

– Men man måste ha en tillåtande inställning. Om någon inte orkar läsa alls en dag är det också okej. Har jag själv haft en jobbig dag går jag knappast hem och kastar mig över Dostojevskij. Nej, då kanske jag bläddrar i en veckotidning, säger Anne-Marie Körling.

En annan förutsättning för att få igång läsningen är att man avsätter tid och plats, menar hon. I hennes klass läser eleverna själva en och en halv timme varje dag. Och det kallas självständig – inte tyst – läsning. Eleverna får gärna delge varandra något roligt ur boken eller diskutera en formulering. Ett aktivt förhållningssätt till texten uppmuntras hela tiden.

– En del föräldrar är förstås oroliga för att barnen kommer efter på andra områden om de ägnar så mycket tid åt egen läsning, men som lärare måste man våga lita på att barnet får tillräckligt mycket kunskaper från böckernas värld – även om man inte får något direkt kvitto på det.

Det är också viktigt att visa att man inte bara är en lärare utan också en läsare. Anne-Marie Körling berättar ofta om egna läsupplevelser för barnen och när de läser gör hon det också.

– Sedan får man aldrig överge högläsningen. Vissa böcker läser jag högt från början till slut. Ur andra läser jag bara ett stycke eller slutar mitt i när det är som mest spännande. På så sätt har jag fått de mest ovilliga pojkar att kasta sig över böcker, säger Anne-Marie Körling och skrattar.

Läs mer om Anne-Marie Körlings strategier för att skapa läsande barn i hennes bok Kiwimetoden (Bonnier Utbildning, 2006)