Foto: Martina Holmberg

Under den långa flygningen till Seoul hann Jan Björklund fundera en hel del på i vilken stund man känner att man är pappa. För varje flygtimme närmade han sig det ögonblick då han själv, vid 39 års ålder, skulle bli pappa för första gången. Tankarna rusade genom huvudet: När infinner sig känslan av att man har fått en ny identitet?
Kanske funderar man mer över den frågan när man ska adoptera även om det är lika rimligt att tänka så när man väntar på egna biologiska barn.
– Känslan kom omedelbart när vi fick ta hand om honom. Då blev jag Jespers pappa. Det var helt otroligt. Nu hänger det på oss, kände man direkt. En underbar känsla! Det största jag har gjort i mitt liv.
Lille Jesper var tre månader då och hade bott hos en fostermor i Sydkorea dit han lämnats av sin biologiska mamma. I dag är han en nybliven 3-åring som precis lärt sig trampa runt en trehjuling.
– Han är väldigt pappig och mamma är lite sotis just nu, säger Jan Björklund och berättar stolt att han ofta får höra sonen säga: ”min pappa”.
Det roligaste Jesper vet, näst efter att cykla, är att låtsas gömma sig för drakar. Han vaknar vid 6-tiden på morgonen och väcker pappa för att själv få gömma sig under täcket.

Oppositionsborgarrådet Jan Björklund (fp) lämnar på dagis två dagar i veckan och kommer då till Stadshuset först vid tiotiden. Morgontimmarna med Jesper är hans och han värderar dem högt.
– Numera tänker jag i förväg på att inte lägga möten tidigt på morgonen och helst inte heller i dagishämtningstid. Nog försökte jag anpassa mig efter andra föräldrar här tidigare också, men nu tänker jag på det i förväg. Det gjorde jag inte förut.
Jan Björklund har bland annat gjort sig känd för att påpeka vikten av disciplin i skolan, men hemma med sin treåring är han inte särskilt sträng.
– Jo, jag är en riktig curlingförälder, säger min fru, tillstår Jan Björklund och berättar att det där med att sätta gränser inte är alldeles lätt i praktiken.

När dagarna i Stadshuset är långa och kvällsmanglingarna många vill man bara mysa och vara snäll pappa när man kommer hem. Det dåliga samvetet gnager en del.
Men inte mycket till pappaledighet blev det. Jesper kom till Sverige år 2001. Året därpå var det valår och dåvarande skolborgarrådet Jan Björklund ville lägga ned mycket krut på valspurten. Pappaledigheten blev en månad i början och sen varje måndag i nästan ett år.
– Vi fick vår möjlighet att adoptera 2001 och vi hade väntat länge på att få barn. Om man ska ta hänsyn till yrkeslivet passar det nog aldrig att skaffa barn.
Ur Jespers synvinkel var det kanske inte så dumt att socialdemokraterna vann valet 2002. Pappa Jan protesterar förstås, men medger att det gett honom bättre möjligheter att frigöra tid för att vara hemma med sonen.
– Sen Jesper kom var jag hemma varje måndag och min fru de övriga fyra dagarna. Visst skulle jag ha velat vara pappaledig mera, men nu blev det inte så ...
Samvetet har gnagt en del och längtan efter att tillbringa mycket tid med Jesper har resulterat i att sommarledigheten blir extra lång i år.
– Efter EU-valet börjar en nio veckor lång ledighet för mig. Då ska jag bara vara med Jesper. Och min fru förstås. Vi ska vara hemma, åka och bada, cykla mycket. Han gillar att sitta bak på min cykel och småprata också.
Ja, han är som de flesta pappor enligt statistiken. Han förlänger semestern med några extra pappaveckor.

När vårt samtal glider över från den privata pappaglädjen till pappapolitiken rätar Jan Björklund upp ryggen och blicken blir politikerns. Svaren smattrar snabbare. Först och främst vill han påpeka att faderskapet inte inskränker sig till den första föräldraledigheten.
Sen säger han att någon kvotering hör inte ihop med folkpartipolitik. Partiet vill höja taket i föräldraförsäkringen och införa jämställdhetsbonus till de föräldrapar som utnyttjar föräldraförsäkringen jämställt. Då ska man kunna få 90 procent i stället för 80 av sin sjukpenninggrundande inkomst.
– Det är fel att lagstiftningen ska fördela ansvaret, säger Jan Björklund bestämt och tillägger att arbetsgivarna bör underlätta för föräldrar som måste hämta på dagis, vara hemma med sjuka barn och så vidare.

Han tycker att den politiska debatten om pappa-ansvar är alltför fokuserad på det första året i ett livslångt föräldraskap.
Ändå säger han mot slutet av vårt samtal att han skulle tänka på ett annat sätt om han blir pappa till ett spädbarn igen.
– Skulle Jesper någon gång få syskon så skulle jag försöka göra det annorlunda, säger Jan Björklund.
Pappa-attityderna är i stark förändring. Men ännu är det långt från tanke till handling.