När förskolläraren Marina Samuelsen har problem att avsluta Bolibompasajtens spel om den lilla tomtenissan som letar efter sin syster, då är det barnen hon frågar.

– Erdem, vet du har vi ska ta oss ut?

”Mittendörren” föreslår Erdem, 6 år. Det funkar inte, men med gemensamma krafter återfinns spelets bakåtpil och Erdem hittar snabbt något ännu skojigare att klicka på.

– Häxan Surtant – den är fett rolig, säger han.

Selin, som är 5 år, berättar att hon har lärt sig att skriva Askungen på datorn och på så vis få fram både spel och filmer. På Disney Channels hemsida rabblar hon snabbt namnen på alla tv-programstjärnorna som finns med som ikoner: Kim Possible, Hannah Montana, Jonas och de andra. När vi vuxna inte har en susning om vem den sockersöta tonårspojken är, så vet hon det också.

– Det är Chad.

Erdem, Selin och de andra barnen på syskonavdelningen på förskolan Humlan i Fittja tillhör 00-talisterna, den första generationen som varit ute på nätet sedan småbarnsåldern. 2000 var hälften av 13-åringarna bekanta med internet. 2009 hade användandet gått ner rejält i åldrarna och hälften av 4-åringarna var ute på webben, enligt rapporten Unga svenskar och internet från World internet institute och Medierådet.

På förskolan Humlan är barnen i vanliga fall inte ute på Disney channels sajt. Det finns bara ett spel som barnen får spela och det är ett pedagogiskt sådant – Mias mattehus. När personalen på Humlan i mars äntligen fick en ny bärbar dator flyttades den fem år gamla stationära ut i barngruppen och fick en egen plats intill köksbänken och mikrovågsugnen. Det är ungefär samma prosaiska placering som datorer numera har i många familjers hem, vilket också gjort den tillgänglig även för små barn.

I Botkyrka kommun är ett av målen att stärka den digitala kompetensen och det digitala lärandet hos barnen. På Humlan används datorn i stor utsträckning för dokumentation, reflektion och för lärande. När barnen skulle till Skansen, som avslutning på ett projekt om björnar, tittade de först på Skansens hemsida. Barnen visar ett bildspel från Skansenutflykten.

– Jag hade Barbieväska, ropar Nisa, 5 år, och de andra barnen fyller i med minnen från utflykten.

Marina Samuelsen, som också är webbansvarig på Humlan, förklarar att datorn är en god hjälp vid språkträning. Hon filmar ofta barnen och spelar in ljud. Det blir underlag för barnen att diskutera kring, men också en dokumentation av deras språkutveckling. I kontakten med de föräldrar som inte är så bra på svenska underlättar det att också kunna visa med bilder vad barnen har gjort.

Ibland låter personalen ett bildspel gå från till exempel dagens fågelexkursion när föräldrarna kommer och hämtar. Marina Samuelsen berättar att förr kunde föräldrar vara oroliga för att datorn skulle ta tid från uteleken, men den diskussionen har tystnat.

Att nybörjaråldern på nätet sjunkit så snabbt tror Olle Findahl, forskningsledare på World internet institute, i huvudsak beror på att dagens föräldrar har en annan inställning.

– De som är unga föräldrar i dag är vana internetanvändare och internet har blivit en del i vardagslivet. Föräldrar i dag känner sig mer som en del av informationssamhället än de som var småbarnsföräldrar för tio år sedan. De sociala klyftorna har också minskat.

Oberoende av inkomst och utbildning så har nästan alla föräldrar tillgång till internet i dag, men välutbildade föräldrar är mer aktiva i att tidigt lotsa in sina barn på webben.

Om föräldrarna är duktiga på datorer så är ofta barnen det också, där finns inget samband med utbildning och inkomst. För de barn som börjar använda internet sent, kanske först i skolåldern tycker Olle Findahl att skolan bör ge specialhjälp så att de kommer ikapp.

– Bland lärarna finns ett stort behov att veta mer om barnens internetvanor, men också att själva lära sig mer om internet och hur man ska använda det i skolarbetet. Skolpolitikerna behöver ta en diskussion om hur man ska använda potentialen som barnen har när de börjar skolan. Det har gått väldigt fort och skolpolitiken hänger inte riktigt med.

Bamse, Lego, Disney och många andra leksaks- och medieföretag gör webbsatsningar riktade mot förskolebarn. Det finns inga restriktioner om reklam riktad till barn på internet, som det finns för tv. Olle Findahl tror att den typen av sajter kommer att öka kraftigt framöver.

Sveriges televisions barnsajt Bolibompa, som inte har någon reklam, har ökat antalet besökare med 30 procent på ett år och har nu 300 000 unika besökare per vecka.

– Det ökar hela tiden. Vi tror att det beror på att sajten har blivit bättre, men också på att allt yngre barn använder den, säger Sara Ohlsson, projektledare för SVT:s barnutbud på webben.

Syftet med Bolibompasajten är att förlänga tv-programmet och utöka Bolibompavärlden. Målgruppen är 3 – 9 åringar. Sajten ska innehålla alla genrer från fakta till underhållning. Spel och videor är populära.

– Vi tänker även på de allra minsta när vi utvecklar sajten, men mest tittar vi på 5 – 6-åringar. De minsta ser väldigt mycket på video. Möjligheten att se samma klipp många gånger är en viktig faktor för de allra minsta, säger Sara Ohlsson.

Ingegerd Rydin, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Halmstad, har inlett ett projekt där hon tillsammans med andra forskare ska titta på hur barn använder Sveriges televisions barnsajter; vad barnen gör och hur de tolkar det de ser.

– Det har funnits diskussioner om att tv är en lek, att tv i sig självt är så involverande att även om man inte gör fysiska saker medan man tittar så är det en lek i huvudet. Är aktiviteterna på sajten mer påtagligt en lek, ersätter de andra lekar? Det finns otroligt mycket att titta närmare på.

Datorn har blivit mer rumsren än tv:n, och Ingegerd Rydin menar att det beror på att datorn kan användas till så mycket nyttigt, som arbete och informationssökning.

– Barnens medievanor speglar väldigt mycket föräldrarnas vanor. Det är lite motsägelsefullt att föräldrar reagerar på barns medievanor, när de egentligen borde titta på sig själva.

Ingegerd Rydin tror inte att det är någon risk med att barn börjar sitta vid datorn tidigt, men att det är som med allt annat – man måste vara observant på sitt eget barn, se vad det gör och hur det mår.

- Blir det för ensidigt så är det kanske inte så bra, små barn har ett stort rörelsebehov.