För en hundralapp är den din – en svart pistol med 25 skott, tänkt för en specialagent. Lägger du till några tior kan ett dubbelpipigt gevär eller ett maskingevär med teleskopsikte och avtagbart magasin bli ditt. Vill du ha det hel­automatiska geväret som ”gör dig till stridens kung” får du vara beredd att betala över 700 kronor.

Vapnen är dock inte lämpliga för barn under tre år. De innehåller smådelar.

Det finns olika åsikter kring krigsleksaker och leksaksvapen. En del menar att de bara är en leksak bland alla andra som barn leker med – eller inte leker med, beroende på sin ålder, sitt kön och sina intressen. Andra menar att krigsleksaker kan hjälpa barn att bli av med aggressivitet och andra negativa känslor. Och åter andra anser att de utarmar barns fantasi och lär dem militäriska normer.

Den forskning som tittat på samband mellan krigsleksaker och barns aggression är knapp och motstridig. En genomgång av 16 studier som gjordes vid ett holländskt universitet 1992, visade att krigsleksaker stimulerade till skojbråk bland pojkar men inte verkade påverka flickor. Enligt några av studierna ökade aggressionen hos pojkar under, och ibland direkt efter, leken. Ett problem är dock att definitionen av ”aggression” varierade i studierna och att en del forskare inte gjorde någon skillnad på om barnen agerade aggressivt inom lekens ramar eller var aggressiva på riktigt.

– De resultat man som forskare får fram hänger dessutom samman med vilka teoretiska och moraliska antaganden man gör. Resultaten är inte bara ett svar på hur det är utan också på hur forskarna valt att betrakta det, säger leksaksforskaren Krister Svensson.

Krister Svensson var tidigare chef för Sitrec, Stockholm International Toy Research and Education Centre vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, som lades ned 2005. I dag undervisar han i barns lek, lärande och utveckling samt driver ett eget företag som utvecklar produkter utan våldstema.

– Har man ett utifrånperspektiv menar man att barns beteende är inlärt utifrån den verkliga världen. Då ser man att barn som leker med leksaksvapen utför fler aggressiva handlingar än barn som leker med neutrala leksaker, säger Krister Svensson.

De som däremot har ett inifrånperspektiv menar att barns utveckling och lärande är något som kommer inifrån barnet självt och som gestaltar sig i barnets yttre beteenden och handlingar.

– Då kommer man fram till att krigsleksaker inte har några

negativa effekter eftersom man menar att barnen använder dem för att bearbeta inre känslor som de hade haft oavsett om krigsleksakerna funnits eller inte.

Krigsleksaker är inget nytt. De senaste två tusen åren har leksakssoldater förekommit och varit en del av det kulturarv som kriget utgör, berättar Krister Svensson. Utvecklingen av krigsleksakerna har gått från den kollektiva soldaten som slogs på slagfält i Europa till dagens individuella actionhjälte som kämpar i yttre rymden eller under gerillaliknande former.

Under 1960- och 1970-talen var debatten kring krigsleksaker och våldsleksaker som hetast. Vietnamkriget pågick och krigsindustrin anklagades för att vara allierad med leksaksindustrin. Det bildades organisationer mot krigsleksaker och handeln uppmanades att inte köpa in dem. 1979 gjordes en överenskommelse mellan leksaksbranschen, Konsumentverket och dåvarande Lekmiljörådet om att krigsleksaker från moderna krig, det vill säga från 1914 och framåt, inte skulle säljas i Sverige. Men krigsleksaker från äldre krig och framtidskrig gick däremot bra. Överenskommelsen fungerade dock inte i praktiken, berättar Krister Svensson.

Det är viktigt att ta ställning. Då kommer barnen att uppfatta det och förhålla sig till det.

Hur vanligt är det då med krigsleksaker? Det är svårt att veta.

I en tio år gammal studie undersökte två holländska forskare i psykologi barns aggressiva beteende kring krigsleksaker. Bland de 168 familjer med förskolebarn som observerades hade 56 procent leksaksvapen hemma. 67 procent av barn med leksaksvapen hemma var pojkar och 24 procent var flickor.

– Att krigsleksakerna oftare hittas hos pojkar beror på att vi har en könsstereotyp uppfostran. Det som uppfattas som manligt manifesteras i olika typer av maktuttryck som vapen är en del av. Pojkar pekas hela tiden in mot det.

I en annan studie från 2003 intervjuades 429 barn om sina våldsleksaker. Två typer var vanligare än andra – vapen och manliga hjältefigurer. Det barnen tyckte var kul i leken var att fajtas, sikta, skjuta, förstöra och ta sönder. Längst ner på listan kom att vara aggressiv och att döda, berättar Krister Svensson.

– Det är enormt långt mellan att leka krig och verkliga krig. Barn leker med idén om vad det innebär att dö eller att döda någon. Dör man vaknar man strax upp och är med i leken igen. Att trycka på avtryckaren på en leksakspistol är något helt annat än att göra det på en riktig pistol. Men leksaksvapnen innebär en tillvänjning. Det är inte oväsentligt vad en fyraåring är med om för dess empatiska utveckling, säger Krister Svensson.

Om lek med krigsleksaker har några långsiktiga effekter vet ingen, då inga sådana studier har gjorts.

– Men jag tycker istället att den stora frågan är den om de riktiga krigen, våldet och vapnen som vi vuxna tycks ha accepterat som något naturligt och normalt. Även krigsleksaker betraktas av många som en naturlig fas i barns utveckling. Många av de svåra frågorna vi brottas med handlar om ”vad vi ska göra med barnen?” i stället för ”vad ska vi göra med oss själva?”, säger Krister Svensson.

Han tycker att det är viktigt att som förälder tänka igenom var man står i frågan om krigsleksaker.

– Det är viktigt att ta ställning. Då kommer barnen att uppfatta det och förhålla sig till det, säger Krister Svensson vars egna barn inte fick några leksaksvapen.

– Om det är så, som en del forskare menar, att krigsleksaker och även våldsamma dataspel inte har någon som helst påverkan på användaren – då får vi dra en konsekvens av det. Då påverkas barnen inte heller av pedagogiska spel och leksaker, eller av kulturella uttryck som film, musik och litteratur. Då har ingenting någon betydelse. Men har vi enats om att man kan påverkas positivt, kan vi inte samtidigt säga att man inte kan påverkas negativt.