FRÅGA: Jag är gravid med mitt första barn. Jag har börjat läsa lite om förlossningar och har då förstått att det inte är bra om bebisen bajsar i fostervattnet i samband med förlossningen. Då började jag fundera på om det finns någon risk att barnet bajsar i fostervattnet redan 1-2 månader (eller kanske t.o.m 1-2 veckor) innan födseln, t ex om det skulle utsättas för någon stressreaktion. Det kan ju inte vara alls nyttigt för bebisen att ligga flera månader/veckor i ”förorenat” fostervatten. Det skulle vara intressant att höra om risken finns och vad det i så fall innebär. /Tacksam för svar
SVAR: Under en normal graviditet omsätts fostervatten inuti livmodern. Barnet kissar och sväljer, vilka är de två största bidragen till fostervattnets omsättning. Även luftvägarna producerar viss mängd vätska som bidrar. Vid olika tillstånd kan det finnas för mycket eller för lite fostervatten runt barnet, varför mängden ibland skattas för att bedöma hur barnet mår inne i magen.
Fostret har viss mängd tarminnehåll, mekonium, som i de flesta fall inte töms ut förrän efter förlossningen. Emellertid finns här stora normalvariationer. Generellt kan sägas att det är ytterst sällsynt med mekonium i fostervattnet 1-2 månader före beräknad förlossning. Vid 40 veckors graviditet (fullgången) börjar det att bli vanligare, för att vid överburenhet (42 veckor) vara mycket vanligt. Vid de senare graviditeterna är det inte tecken på ohälsa, förutsatt att det finns normal mängd fostervatten och tillblandningen är ”tunn”, vattnet är lättflytande. Man vet att ”stress” hos fostret kan utlösa tarmtömning, mekoniumavgång.
Är ”meckigt fostervatten” då farligt?
Det är inte farligt för barnet att ligga i detta ”missfärgade” fostervatten. Tarminnehållet hos ett foster är sterilt och därför leder det inte till infektioner. Om fostervattnet innehåller ”tjockt mekonium” talar det både för att det varit en stor tarmtömning och att det finns lite fostervatten att blanda upp det med. Båda dessa omständigheter kan tala för att fostret har små resurser att motstå ansträngning, ibland tom det vanliga förlossningsarbetet. Det vi fruktar är att barnet drar ner det tjocka mekoniumet i lungorna, mekoniumaspiration, vilket kan leda till en kemisk lunginflammation med svårigheter för barnet att syresätta sig efter förlossningen. Oftast sker sådan aspiration (inandning) i samband med förlossningen, men det kan också hända inuti livmodern före förlossningens start.
Sammanfattningsvis - tunnt mekonium är oftast en normalvariant vid sen graviditet medan tjockt mekonium alltid är ett observandum och kräver noggrann övervakning. Alla ansträngningar ska i dessa fall göras för att förlossningen ska bli skonsam så att barnet inte får ner detta i lungorna. /Growingpeople-experten
Text i samarbete med sajten Growingpeople.se
