Stockholm 9º
Johan. Vårigt värre på Götgatan på Söder: tygskor, uteserveringar, här och där syns till och med bara armar. 17-årige Johan tar en cigg innan vi går och fikar. Han är smal och lång, när han ler gör han det med hela ansiktet. Nu kisar han mot solen och slänger iväg fimpen efter sista blosset.
Första gången Johan tog droger var han 14 år gammal. Det började med cannabis, fortsatte med LSD, ecstacy, mefedron, tjack, men aldrig heroin. Så korkad är jag inte, säger han.
–Vissa knarkar för att de mår dåligt, jag gör det för att jag är ute efter ruset. Det är intressant, och jag är nyfiken, säger pojken och ler lite lurigt.
Johan blev bjuden på första rökat, sedan köpte han och det var skönt. Han var hög nästan varje dag. Föräldrarna förstod att någonting var fel när han började ställa en massa frågor om anabola steroider. Han ville få sin magra kropp att växa men träningens resultat dröjde och han tog en genväg i form av tillväxthormoner.
–Jag hade inget tålamod. Jag svullnade upp, fick finnar. Tabletterna är egentligen mycket giftiga för levern, men jag ville inte ta sprutor.
Johan hamnade på Maria Ungdom och fick lämna urinprov. Det blev en del turer dit, ”för samtal och sådant”. Nu vet han hur han ska lura proverna, men den hemligheten håller han för sig själv.
Det var inte direkt avskräckande, Johan fortsatte med droger. Men han säger att han vet vad han håller på med, han har kontroll över det. Han är inte beroende.
–Någon gång har jag varit på väg att åka dit, men jag vet var gränserna går. Jag tänker på riskerna.
Pojkens ögon dansar när han förklarar drogernas effekter och vad som händer i hans kropp när han rusar. Han berättar om de olika sätten att ta drogerna på, doserna, blandningarna. Det är som att tala med en kemist.
Frågor om föräldrar och syskon vill han helst inte svara på, blicken fastnar på ett märkligt vis och de flitigt gestikulerande händerna vilar plötsligt längs kroppen. Han säger att han haft en bra barndom och att det inte är föräldrarnas fel, sedan tar han en klunk av Coca-Colan.
–När jag var 15 år tänkte jag inte alls på framtiden. Nu vet jag att det finns något annat där ute. Jag håller mig borta från fester där det finns droger som jag inte vill ta. Jag vill plugga, bli någonting. Men jag betalar fortfarande för gamla misstag.
Vilka dessa misstag är får vi aldrig veta, det är för privat. Pojken med de spralliga ögonen visar med hela sitt kroppsspråk att en del frågor inte är okej.
Johan säger att han förmodligen kommer att sluta med droger så småningom, men inte än.
–Jag kommer nog att fortsätta röka på när jag är stressad, men det är ju inte farligt.
