Bildspel

Hur lycklig är du på en skala?. Klicka och läs vad 18 personer i Stockholm svarade.
Monica Forsman med Tyra och Titus.
– Just i dag är det väl ganska bra, jag är på väg till mitt mest älskade barnbarns utspring. Han tar studenten på Sigtuna Läroverk. Annars är jag inte så lycklig. Jag är ju 80. När man är 80 dör alla kompisarna ifrån en, särskilt alla herrar. Man får gå på fler begravningar än studentmottagningar. Tyra och Titus är bra sällskap, men just i dag önskar jag att jag slapp dem, säger Monica, irriterad på deras bångstyrighet.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 1/16
Linda Sjöberg.
– Jag borde må dåligt eftersom jag är arbetslös. Men även fast det är jobbigt mår jag bra eftersom jag håller på med personlighetsutveckling. Jag går kurser av olika slag som är energihöjande. Genom detta har jag fått verktyg så jag kan ta kommandot över mitt liv. Självklart kan man inte alltid vara på topp. Man måste acceptera dippar. Men alla har ett val, att lida eller att må så bra som möjligt. Exempelvis kan man välja bort onödiga utgifter och uppgifter och umgänge som bara tar energi.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 2/16
Monica Allard.
– Jag är faktiskt ganska lycklig, säger Monica Allard och skrattar. Allt är bra! Snart ska jag gå i pension och sluta jobba. Mitt jobb som handläggare på en A-kassa har varit ganska okej och jag kommer kanske sakna det en del, men till övervägande känns det gott att få mer egen tid. Jag har barn och barnbarn, en sommarstuga och en snäll man. Vi kompletterar varandra bra och har mycket gemensamt. Och så har jag en egen bil! Det är min första egna bil.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 3/16
Visar annons
Johnny Rosendahl.
Lycka är det enda jag har. Lycka är för mig frihet, och frihet innebär att man är förstående, ödmjuk, barmhärtig och har självkännedom. De här egenskaperna är något jag jobbar med att utveckla. Annars har jag haft många svårigheter i livet. Jag har haft problem med alkoholen, jag är skild och det har kärvat med min relation till barnen. Men mitt intresse för psykologi, för människans beteende, och min strävan att utveckla mig har gjort att jag kunnat hantera allt det svåra.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 4/16
Carlos Venegas.
– Jag har en son, en liten rackare på ett och ett halvt, och en tjej. Det är de som gör att livet går framåt just nu. I dagarna får jag besked om jag kommit in på en utbildning. Vill jobba som plattsättare. Förut levde jag ett liv i sus och dus. Festade jämt och sov till två, tre på dagarna. Det kan verka härligt, som att man njuter av livet. Men nöjen i överdos är inte bra och man måste ha något mer att leva för. Att bilda familj var en vändpunkt för mig.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 5/16
Anette Rask med dottern Amanda.
– Jag har det väl ganska bra nu, exempelvis har jag en underbar dotter, säger Anette och klappar om Amanda. I vintras mådde jag dåligt, hade trassel med jobbet med mera. Allt är inte bra nu, men om jag jämför min situation med hur många andra i världen har det kan jag inte klaga.
Amanda: – För mig räcker det om jag har en bra kille, en egen bostad och ett jobb, då är jag nöjd. En bra kille har jag, fast jag är arbetslös och har ännu inte kunnat flytta hemifrån. Men jag letar jobb och bostad.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 6/16
Visar annons
Wojciech Mizera.
– Jag försöker leva det liv jag vill göra. Det är viktigt. Fast det är en kamp. Man har ingen att tacka för om det går bra. Allt måste man klara av själv. Just nu är min situation ganska ok. Problemen har uteblivit ett tag. Annars har jag en del bekymmer. Sådana som stått mig nära beter sig väldigt jobbigt. Nöjd kan jag väl inte säga att jag är. Livet kunde ha varit bättre.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 7/16
Pierre Andersson.
– Det stora glädjeämnet i mitt liv är den här, säger Pierre Andersson, och pekar på dottern Alva i barnvagnen. Mitt liv är inte på något sätt perfekt. Det finns en hel del som jag skulle vilja förbättra. En större lägenhet vore inte helt fel, och ett bättre jobb. Men nu är jag föräldraledig och kan leva mer i stunden. Därför är jag faktiskt ganska lycklig för tillfället.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 8/16
Annelie Wihlborg.
– På sätt och vis har jag det bra. Jag har en kompis som heter Sebastian. Han gör mig lycklig. Vi har kul ihop. Dricker vin och så, ganska mycket faktiskt. Men jag gör inget vettigt på dagarna. Pluggar bara konstvetenskap, för nöjes skull. Till hösten hoppas jag på att börja utbilda mig till medicinsk sekreterare. Mitt mål är att bli psykolog, måste bara plugga upp betygen lite. Jag bor hemma och har det gott där, men jag skulle vilja klara av sköta mig själv. Det känns skönt om man gör lite nytta.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 9/16
Jeamely Engelbrektsson.
– Hur lycklig jag är på en skala? Kanske sju eller åtta. Jag blir lycklig av att tro på Gud. Jag är kristen och känner att jag hela tiden har en fader som ger mig beskydd. Han älskar mig och hjälper mig genom alla svårigheter. Jag kan säga att jag genomgått något väldigt svårt, ett sent missfall. Självklart blev jag väldigt ledsen av det. Men så tänkte jag att Gud måste ha låtit det ske därför att det var bäst både för mig och för barnet. Motgångarna har också gjort mig mer medmänsklig. Jag kan förstå andras lidande och bryr mig nu mer om andra.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 10/16
Björn Lavett.
– Mitt liv är på topp, säger Björn och strålar. Jag har allt man kan önska sig: en härlig vänkrets, barn och barnbarn, en hustru. Och snart ska jag ut och resa. Allt är frid. Att jag mår så bra beror nog också på min personlighet. Jag växte upp i en trygg och harmonisk familj, det gjorde mig till en optimist. Som alla andra har jag förstås stött på svårigheter, men jag har kunnat acceptera det som inte går att ändra på och haft kraft att ändra på resten.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 11/16
Anders Callert.
– På en skala ett till tio är det nio just nu för mig. Allt funkar bra nu, jobb och familj och framför allt har värmen kommit. I vintras låg jag nog på fem. Snö hela tiden. Helt ruttet. Mitt humör styrs mycket av vädret. Jag är också beroende av vädret eftersom jag kör en stor vit limousine. Fast det är i vilket fall bättre än att köra vanlig taxi, som jag körde förut. Kunderna är mycket trevligare.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 12/16
Göran Ekström.
– På en skala ett till tio skulle jag säga att jag ligger på nivå sju. Ändå har jag en hel del bekymmer. För något år sedan fick jag veta att jag hade Parkinsons sjukdom, jag är skild och har problem med mina döttrar. Fast jag låter mig inte dras ned, utan försöker se möjligheterna istället. Min livssyn är positiv. Jag är nog sådan till naturen. Får jag lägga till en sak? Jag är väldigt intresserad av andlighet. Andligheten bär mig också genom svårigheterna. Jag är med i en bokklubb som heter Livsenergi. I böckerna hittar jag hela tiden ny inspiration.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 13/16
Elly och Per Stringberg.
– Nu när jag åkte in till stan kände jag mig lycklig då jag betraktade vitsipporna, säger Elly Strindberg. Annars är det inte särskilt roligt att bli gammal med alla krämpor. Man kan inte göra sådant man kunde förut. Som tur är har jag min man. Vi har varit gifta i 60 år och kan kämpa tillsammans.
– Jag är ganska nöjd med mitt liv, har inte så mycket att klaga på, även om vi inte kommer någonstans, säger Per. Jag kan se tillbaka på ett långt liv. Mitt arbete på Televerket var bra och medförde att jag fick resa mycket.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 14/16
Peter Ehrlin med sonen Lowe.
– Mina barn, jag har tre stycken, är det bästa jag har i livet. Jag tänker mig att de män i min ålder som inte har barn, som kanske inte har familj alls, är mindre lyckliga. När jag ser dem, i min bekantskapskrets, kan jag tycka att det är något sorgligt med det. Mitt mående styrs också av hur det går med jobbet. Jag är egen företagare, grafisk formgivare. Orderingången kan svänga rejält. I vintras var det väldigt tungt, man blir orolig för ekonomin och så. Men nu går det uppåt.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 15/16
Irma Grenvall.
– Lycka, hmm. Ja, jag mår väl ganska bra, särskilt just nu när jag är och hälsar på mitt barnbarn här i Farsta, annars bor jag i Umeå. Ett annat har jag i Piteå, så det blir en del resande för att få träffa de mina. Jag jobbar numera bara 75 procent, det känns bra. Förut, när mina barn var mindre och jag jobbade heltid kände jag mig alltid otillräcklig, hade aldrig någon tid över. Samtidigt fick man ingen uppskattning för det man gjorde, det var hemskt.

Foto: INGVAR KARMHED

Visar bild 16/16