Sova, jobba, tvätta, laga mat, lämna barnen, hämta posten, duscha, köra barnen till träning, spela badminton, lägga upp byxorna, gå på keramikkurs, se nyheterna, baka bullar, borsta tänderna, laga overallen, sortera tvätten, betala räkningar, handla, ringa mamma, gå på föräldramöte, skriva mötesrapport, boka en resa...
Puh! Det är mycket man ska hinna med i sitt vardagsliv. "Stressen knäcker Sverige" kallar TCO sin senaste rapport om de galopperande sjukskrivningarna i Sverige. Några som drabbas i ökande grad är kvinnor mellan 25 och 45. En ålder då man rimligen borde vara frisk och stark. Ofta har dessa kvinnor små barn, jobb och huvudansvaret för allt som ska skötas om där hemma. Det kostar på.
Om du var en stressad småbarnsmamma som har svårt att få ihop livspusslet, vad skulle du då ta bort av ovanstående aktiviteter? Disken? Omöjligt. Att lägga upp byxorna? Tjänsten kan köpas, men det kostar ju. Bullbaket? Jo, det kanske känns som överkurs, men inte skulle barnen bli gladare av det. Keramikkursen? Ja, där kanske man kan hämta ungefär tre timmar!
Men ta för all del inte bort de roliga, stimulerande aktiviteterna. Det är just de som håller dig uppe. I en studie av arbetsterapeuten Lena-Karin Erlandsson framgår det att kvinnor som inte ser till att ta för sig av aktiviteter de valt själva och som de kan få vara i utan att bli störda som mår sämst.
Lena-Karin Erlandsson är doktorand och arbetsterapeut knuten till Lunds universitet. Hon har djupintervjuat 100 kvinnor om vad de gör och hur de upplever sitt vardagsliv. Kvinnorna är mellan 25 och 44 år som har minst ett barn och är sammanboende eller gifta.

I sin forskning tar Lena-Karin Erlandsson ett brett grepp genom att analysera hela deras vardag. Målet med projektet är att uppnå en fördjupad förståelse för hur kvinnors hälsa påverkas av den stress de upplever i samband med de vardagliga aktiviteter de utför, alltså inte bara förvärvsarbete, utan även hushållsarbete, tillsyn av barn, umgänge och fritidssysselsättningar.
Under de senaste åren har Lena-Karin Erlandsson studerat kvinnors vardag på olika sätt. Hon har gjort detaljerade studier av en kvinnas aktivitetsmönster genom att sitta "osynlig" i ett hörn och antecknaten hennes alla göromål under en dag, hon har gett kvinnor i uppgift att skriva dagböcker där de noterat exakt vad de gjort vid slumpvalda klockslag, hon har videofilmat - och, framför allt, djupintervjuat 100 mer eller mindre stressade småbarnsmödrar. Det var inte lätt för kvinnorna att hitta tid att sitta ner och tala lugnt och eftertänksamt om sina liv. En av intervjuerna skedde till exempel vid midnatt då en nattarbetande mamma hade sin rast. Ur den pågående bearbetningen av datainsamlandet kan man dra vissa slutsatser som berör alla arbetande småbarnsmammor (och jämlika pappor som tar lika stort ansvar för barn och hem).

Om man jämför två kvinnor med ungefär samma arbetssituation och hemförhållanden så är det tydligt att de som får tid för sig själva har lättare att klara pressen från jobb, hem, barn, make, släkt, vänner och allt som de förväntas finnas till för.
Är då en keramikkurs ett universalrecept? Det låter som om männen skulle kunna komma lindrigt undan då.
- Nej, det är tydligt att kvinnor upplever att de blir stimulerade av alla kategorier av aktiviteter. Inte minst mår de bra av att arbeta. Många säger att de tycker mycket om sina jobb. Men också att laga mat, göra saker med barnen, ja även att städa om man får göra det utan att bli avbruten kan vara en njutning.
Arbetslivet är ännu inte särskilt väl anpassat för att föräldrar ska få vardagspusslet att gå jämnt ut. För många föräldrar är varje vardag en väl utstakad - och stundtals tröstlös - vandring, beskrivs det i TCO-rapporten. Klockan ringer vid halvsju på morgonen. Den sista tvätten är hängd vid halv elva på kvällen.
Lena-Karin Erlandsson är bland annat på jakt efter "det friska" - varför klarar vissa kvinnor mer stress än andra?
- Bland det viktigaste är att skapa förutsättningar för oavbrutna aktiviteter. Att vara i det man gör ger en känsla av balans oavsett vad man gör.

Att laga mat medan barnen ideligen kommer och stör är stressande, medan att hacka grönsaker i lugn och ro rentav kan vara meditativt. Här kan en närvarande partner göra underverk. Om han tar en sväng till parken med barnen medan hon lagar mat eller tvärtom så kan båda "vara i det de gör" och få känslan av lugn tillfredsställelse. Men om man passar på att fylla tvättmaskinen strax efter det att man satt på riset och placerar barnen framför videon eller datorn under tiden för att man hoppas att de ska stanna där för att hinna ringa sista jobbsamtalet medan man snor ihop en sås och dukar … då kommer har man visserligen varit ganska effektiv under kort tid, men konsekvenserna kan vara förödande.

- Att kvinnor dubbelarbetar och har ansvaret för hushållsruljangsen är inte nytt. Vad som är nytt i dag är det är så söndertrasat nu. Den moderna tekniken lurar oss att tro att vi kan vara så effektiva. Dagens aktiviteter kan ofta skötas med ena handen. Därför faller vi lätt för frestelsen att göra mer. Omgivningen är full med uppgifter som vi kan ta oss an, eller inte. Vi kan logga in på datorn samtidigt som vi vattnar blommorna, ringer och bokar biljetter och dricker kaffe.
Förr tvättade man när man tvättade, på sin höjd var barnen med. I dag skulle maskinerna kunna ge oss tid att vila.
- Sätt dig framför tvättmaskinen och läs tidningen. Utnyttja maskinens kraft för att koppla av!
Förslaget framstår nästan som absurt. Vi är, liksom tvättmaskinen, förprogrammerade att jobba. Att snurra runt, runt, runt. Dessvärre har vi inget autostopp när vi blir överhettade.
Det är också skillnad på vad män och kvinnor gör i hushållet.
- Kvinnorna har oftast störst ansvar för det som måste göras på daglig och veckolig basis. Männen gör annat som gräsklippning, tvätta bilen, byta glödlampor.
Kvinnorna är fast i aktiviteter som måste upprepas med timmars mellanrum medan männen som till exempel alltid klipper gräsmatten har dagar eller kanske veckor innan det behöver göras igen.
- Kvinnorna har mycket mera "on duty time", för att använda Yvonne Hirdmans uttryck. Det är "red alert" hela tiden.
Inte undra på att dessa kvinnor som är "ständigt-i-tjänst" blir mer stressade.

Oförutsedda händelser präglar vardagen under småbarnsåren.
- De som upplever att de har kontroll klarar stressen bättre. Det handlar inte om att ha perfekt ordning utan att man känner att man kan bemästra den situation man befinner sig i - en tillförsikt. Jag kan hantera den här situationen, att strumporna är borta fast vi är försenade är ok…
Som i de flesta andra sammanhang spelar självkänslan en stor roll. Kvinnorna i Lena-Karin Erlandssons studie har fått uppge graden av tillit i olika situationer. Att tro på sin egen förmåga att hantera vardagskaoset är stressdämpande. De kvinnor som upplever fler och starkare störningar i vardagen känner sämre sammanhang i livet och har sämre hälsa. Här är vi förstås väldigt olika.
- Vissa kräver att det ska vara rent, snyggt och alla prylar i raka vinklar för att känna sig nöjda. Andra blir inte stressade av att det ganska kaotiskt hemma och alla barnen kan ha flera aktiviteter var. Men när bilen går sönder… Det finns en gräns för hur mycket instabilitet man klarar.
Jämlikhet slätar ut skillnaderna mellan kaos och ordning. Delar man på den smutsiga byken och vet att man kan lita på partnern när det är mycket att göra på jobbet lindrar det stressen. Om man arbetar hårt en period kan tvätten bli ren och sorterad, barnen mätta och stimulerade, födelsedagarna ihågkomna - fast den ena parten släpper kontrollen över hushållets göromål.
Sen ska man ta vara på sina helt egna tidsgrottor (som Bodil Jönsson kallar dem i sin senaste bok) - stunder då man saktar ner vardagshetsen och bara är. Själv har Lena-Karin Erlandsson en mycket tydlig egen tidsgrotta.
- Bilkörningen! Jag kan längta efter att få sätta mig i bilen och få tid för reflektion. Här kan jag ju inte göra någonting annat.
Så växer formuleringarna till doktorsavhandlingen fram i Toyotan - vid sidan av tvillingmammans, husägarens, universitetslärarens och den goda hustruns vardagshets. Lyckligtvis är det långt till universitetet och E6:ans monotoni ger ljus i tidsgrottan och plats för djupa tankar.
Maria Carling