"Handläggaren på Annas försäkringskassa har inte godkänt utmattning, sömnsvårigheter, ångest och nedstämdhet som medicinska orsaker till att vara borta från jobbet."
Det började en septemberdag i en bilkö: andningssvårigheter, tunnelseende, tryck över bröstet och en tillfällig blackout. Hon hade ingen aning om var hon körde bilen.
Den dagen vägrade sjukhuset att släppa henne innan de avskrivit misstanken om hjärtinfarkt. Men Annas reaktion handlade om stress. Hon skämdes och ville helst börja jobba fullt igen efter en vecka.
– Då sa min arbetsgivare att de sett sådana här symtom förr och att jag skulle vara glad om jag kunde komma tillbaka på heltid över huvud taget.
Men handläggaren på Annas försäkringskassa har inte godkänt utmattning, sömnsvårigheter, ångest och nedstämdhet som medicinska orsaker till att vara borta från jobbet. Och inte heller psykiaterns upprepade intyg med bedömningen: Kan ej arbeta. Ingen har heller ringt upp någon av Annas läkare, fastän de under hösten kryssat i rutan på de förtryckta blanketterna: Önskar kontakt med försäkringskassan. Handläggaren har på direkt fråga inte kunnat redogöra för vad som måste stå i läkarintyget för att sjukskrivningen ska bli godkänd.
Medan 41-åriga väninnan Christina i samma veva gick i väggen med liknande symtom och på ett betydligt mer fåordigt underlag fick sin sjukpenning, har Anna hunnit bli utförsäkrad. 34 år gammal står hon nu på noll i så kallad sjukpenninggrundande inkomst.
Det betyder att en mer odiskutabel diagnos som benbrott den närmaste tiden inte heller skulle ge henne ett öre i ersättning.
– Det här beslutet saknar rim och reson, säger Annas arbetsgivarkontakt som är rehabansvarig för företagets 700 anställda och den som haft regelbundna möten både med Anna, hennes närmaste chef och företagshälsovården.
Arbetsgivaren la tidigt upp sin plan för hur Anna skulle börja arbetspröva. Därefter har hon successivt ökat arbetstiden, från 25 procent i januari till 50 procent i dag. Till skillnad från när försäkringskassan godkänner sjukskrivningar har företaget i det här fallet ensamt bekostat rehabiliteringsplanen samt behandlingen på en stressklinik för 63 000 kronor.
– Vi har betraktat Anna som sjukskriven i alla fall. Men vad händer om vi får många anställda med stressymtom som inte blir godkända?
Annas man Peter är också hemma när vi ses i lägenheten i Stockholm. På köksbordet ligger buntarna med papper, de flesta med försäkringskassans logotyp uppe i vänstra hörnet. Där är läkarens ifyllda blankett för ”medicinskt underlag”. Försäkringskassans upprepade brev som inleds ”det är inte säkert att du får sjukpenning”. Avslaget från handläggaren i december. En ny läkare som mer utförligt intygar att Annas tillstånd är så skört att hon behöver behandling med ett stressprogram innan hon kan komma tillbaka till jobbet. Och till sist omprövningsenhetens avslag i slutet av januari där samma försäkringsläkare konstaterar: ”Nytillkommet underlag tillför inget nytt.”
– Jag fick inte ta med intyget från den nya bedömningen av både läkare, psykolog och en psykofysiologisk stressmätning eftersom det var utfärdat efter perioden för avslaget i december, berättar Anna.
Nu överväger hon att gå till nästa instans för omprövning, Länsrätten.
Enhetschefen på Annas försäkringskassa har sagt till Peter att de egentligen inte ifrågasätter att hon är sjuk. Det är läkarintygen som brister. De styrker inte hennes nedsatta arbetsförmåga.
– Försäkringskassans nya attityd till hur vi beskriver sådana symtom som tidigare accepterades nästan automatiskt har förändrats väldigt fort, berättar Annas psykiater som tillhör en privat företagshälsovård.
– Nu börjar vi förstå att vi måste precisera exakt hur tröttheten påverkar arbetsförmågan, men vi har inte fått en chans att hänga med.
Nu har Annas psykiater förstått att läkarna också ska sätta sig in i patientens arbetssituation, inte bara sjukdomen.
Bo Edelstam på Vårby vårdcentral säger att om läkarna på grund av stress skriver alltför kortfattade intyg kan patienten få avslag från försäkringskassan. Handläggarna kontaktar heller inte läkaren för komplettering före sitt beslut.
– Som distriktsläkare har man vid akutbesök ofta bara 15 minuter för att lyssna, undersöka patienten och fylla i det två sidor långa underlaget för sjukpenning, berättar han och varnar: Denna situation ökar risken för orättvisor. Två intyg med nästan likalydande innehåll kan handläggas helt olika för att patienterna tillhör olika kontor.
Det är nu Anna själv som måste driva sitt ärende vidare, inte arbetsgivaren. För hennes del har det varit Peter som orkat ta alla kontakter med försäkringskassan. Om och om igen nämner de alla som är ensamstående: Hur skulle man orka då? Eller om man är långtidssjukskriven och utan varken språk eller andra möjligheter ska ta strid med myndigheterna när man blir av med sin sjukpenning? .
– Det tråkiga är att många mår otroligt dåligt av ifrågasättandet, säger Annas psykiater som sett alltfler sådana fall. De har skuldkänslor ändå för att de är sjuka.
– Granskningen skapar bara mer förtvivlan, man orkar inte det här också, säger Annas arbetsgivarkontakt. Det har försenat Annas återkomst till jobbet, helt klart.
