– Har man gjort slut med sin flickvän är det ändå ett ganska bra sätt att berätta det på Facebook, i stället för att man går runt och säger det till folk, säger Ivar Kronqvist, 15 år.

Klasskamraterna Felicia, Hedda och Sandro som också går i nian på Katarina Norra skola på Södermalm, håller med. Men att man först pratar med den man gör slut med är förstås självklart.

Om många i föräldragenerationen kämpar med sina Facebookinlägg för att de ska vara tillräckligt intressanta och fyndiga så har 15-åringarna en mer lättsam inställning.

– Jag kan skriva saker i loggen som ingen förstår, i går skrev jag ”Ett rönnbärsträd” för att det var det jag tänkte på då. Om man lyssnar på en speciell låt, så kan man skriva låttiteln, säger Hedda Dahlström.

Facebooks linje har hela tiden varit att sudda ut gränsen mellan vår privata identitet och vår yrkesidentitet eller skolidentitet. På Facebook har vi bara ett jag, något som är mer svårsmält för vuxenvärlden än för ungdomar.

I boken ”The Facebook Effect – the inside story of the company that is connecting the world” beskriver författaren David Kirk patrick hur Facebooks grundare Mark Zuckerberg konsekvent drivit linjen att den tid när vi har en identitet för yrke och en för privatliv är förbi. Att försöka ha två olika identiteter ser han som en brist på integritet. Men alla miljontals Facebookanvändare världen över är inte lika övertygade och som en eftergift finns inställningar där man kan skapa en lista för familj, en för kompisar och en för arbetskamrater och på så sätt styra vilka som får läsa olika statusuppdateringar. Det är lite krångligt och bara 25 procent av Facebooks användare utnyttjar dem.

Ingen av ungdomarna gör det.

– Man får ju ändå tänka på vad man skriver, man är ju på internet, säger Felicia Steen Holm.

Många ungdomar är mer mogna nätanvändare än vuxna och har lämnat nybörjarbeteendet bakom sig. Flera vuxna vi intervjuat i den här serien har berättat hur de går in 20–40 gånger om dagen och kollar vänners upp dateringar på Facebook. Felicia, Hedda, Ivar och Sandro går kanske in en eller två gånger om dagen. Facebook är rutin och tidsfördriv. Men de tycker att det är ett praktiskt sätt att hålla koll på kompisar och behålla kontakten med nyfunna vänner de träffat på festival eller fotbollsläger.

I år är det 46 procent av befolkningen som säger att de besöker sociala nätverkswebbplatser, enligt nya preliminära siffror från World Internet Institute. Ökningen har varit mycket stark under det senaste året, särskilt bland de medelålders.

– Vår generation är mycket vanare vid datorer. Jag lärde mig Facebook på en dag, men jag vet många vuxna som efter ett år fortfarande inte förstår hur saker fungerar, säger Sandro Rajalin.

– För oss är datorer och Facebook det vanligaste som finns och vi skriver vad vi håller på med och så. Mina kompisars föräldrar skriver saker som ”Nu ska vi åka till Galapagos!” och sedan kommenterar deras kompisar ”Åh, vad roligt!”, säger Ivar.

De har 200-300 vänner. Lustiga tester som ”Hur mycket fjortis är du” eller ”Vilken glass är du?” har de tröttnat på. Spel som Farm ville, där det gäller att bygga upp lantbruk, har alla för länge sedan slutat spela. Ivar har också ledsnat på att skriva grattis varje gång någon av hans 300 vänner fyller år. Men en sak som kan göra honom entusiastisk är bilderna.

– Det jag ser fram emot när jag blir äldre är att ha alla bilder från när jag var ung samlade på ett ställe. Man kommer att kunna gå igenom sin livstid – det kommer att vara så tufft. Jag har redan bilder på när jag hade långt hår, säger Ivar som hade midjelångt hår tills han var 14 år.

De är medvetna om att Facebook äger alla bilder och tänker på vilka bilder de väljer att lägga upp.Ivar är inte orolig för att framtida arbetsgivare ska gå in och titta på hans Facebookbilder.

– Om en arbetsgivare skulle kolla upp mig privat skulle jag tycka att de var dumma i huvudet och säga nej till dem. De har inget att göra med vad jag gör på fritiden, de ska bry sig om vad jag är kompetent att göra på arbetstid.

Grupper är populära, till exempel skämtgrupper som ”Alla som tror att den här lyktstolpen får fler röster än Mona Sahlin”, ”Alla vi som tror att den här dörren kan få fler fans än Fredrik Reinfeldt” eller ”En tyst minut för alla fjortisar som har drunknat i brunkräm”.

Men också mer seriösa grupper som ”Rata tortyren på hajar” som protesterar mot restauranger som serverar hajfenssoppa.

Sandro brukar då och då gå in och kolla de grupper han är med i så att de inte byter namn, vilket hände med bland annat ”2 kronor per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” som bytte namn och blev ”Svenska nekrofilföreningen”.

Åldersgränsen på Facebook är 13 år, men det är inget som kontrolleras och småsyskon vill ofta vara med när storasyskon är det.

– Många yngre spelar spel och trycker på ”gilla” hela tiden, säger Hedda.

Allt är förstås inte okomplicerat på Facebook. Ivar ogillar att få reklam på Facebooksidan om att gå med i Jimmie Åkesson fan-grupp eftersom varken han eller någon av hans kompisar sympatiserar med Sverigedemokraterna. När Felicia går med i fan-grupper till band som hon gillar, till exempel Paramore, händer det ofta att killar hon inte känner vill bli vän med henne.

– ”Jag såg att du gillade Paramore” skriver de och så lägger de till mig som vän, det är typ bara konstigt. Spanjorer och italienare lägger till en hela tiden, men om de chattar och är obehagliga är det bara att ta bort dem, säger Felicia.

I sina nätverk har de inte sett så mycket av mobbning, men det har hänt att någon skrivit ”Jag ser fram emot att träffa alla igen – utom dig då NN”.

– Det kan också bli mycket missuppfattningar eftersom man inte hör vilken ton personen pratar med. En liten sak kan bli stor, säger Hedda.

Det är lätt att mobba på Facebook, men också lätt att bevisa kränkningar.

Sandro och Felicia är vänner med sina föräldrar på Facebook, Ivar och Hedda är det inte.

– Jag har försökt ta bort dem typ tre gånger, men de säger att det är ett ställe för alla, suckar Felicia.

Ivar tycker att det är lite jobbigt när mamma vill läsa över axeln.

– Då blir jag arg och tycker inte att hon har med det att göra. Då säger hon att Facebook är allmän plats, men grejen är att jag har vissa inställningar på Facebook så att bara mina vänner kan se vad jag skriver.

Om fem år, när de är 20 år, tror alla fyra att Facebook eller någon motsvarande sajt kommer att finnas kvar.

– I dag kan man länka från Facebook till Spotify och Voddler, men jag skulle vilja ha alla kompisar, all musik och alla filmer på samma sida. De kommer nog att fortsätta slå ihop saker, säger Sandro.

– Jag vill ha en ogillar-knapp. Det är många som skriver ”ogillar” i kommentarfältet då kan man lika gärna göra en knapp, säger Felicia.