Annons
X
Annons
X

”Ny teknik gör våra samtal allt ytligare”

”Techno-Freud” – det har psykologiprofessorn Sherry Turkle kallats i sin roll som uttolkare av hur ny teknik förändrar oss och våra relationer. Nu oroar hon sig för att vår förmåga till empati minskar. En stor studie visade att studenter har svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner.

”Flera barn jag intervjuade för min bok sa att de aldrig hade gått en promenad med sin pappa utan att han hade haft sin telefon i handen”, säger Sherry Turkle. ”Det är i öppna, spontana samtal som empati och intimitet utvecklas.”

”Flera barn jag intervjuade för min bok sa att de aldrig hade gått en promenad med sin pappa utan att han hade haft sin telefon i handen”, säger Sherry Turkle. ”Det är i öppna, spontana samtal som empati och intimitet utvecklas.” Foto: Jonas Borg/ Nobel Media

I sin nya bok ”Reclaiming conversation – the power of talk in a digital age” höjer Sherry Turkle, professor vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston, USA, ett varningens finger och uppmanar oss att inse att vi möjligen står inför en empatikris. Hennes oro grundar sig bland annat på två nya forskningsstudier.

Den ena visar att telefonernas ständiga närvaro gör att vi väljer att prata om ytligare saker än förut. Även om den är avstängd och ligger en bra bit bort så påverkar den vad vi pratar om. Den andra studien visade att studenters förmåga till empati hade minskat med 40 procent de senaste 20 åren. Minskningen var störst under de senaste tio åren. Förmågan till empati mättes genom att studenterna fick läsa berättelser om människor och svara på vad de tänker och känner. Forskarteamet bakom studien spekulerade i att detta kan bero på att unga tillbringar allt mer tid på nätet och mindre med att umgås i verkliga livet.

Redan år 1984 gav Sherry Turkle ut boken ”The second self”, om hur datorer inte bara är våra verktyg utan blir en del av våra liv. Tanken var imponerande insiktsfull i mitten av 1980-talet. Få av oss hade ett nära förhållande till datorer då. Turkles mest omtalade bok ”Life on the screen” från 1995 diskuterade livet i cyberspace, hur datorerna som kopplar ihop oss globalt förändrar hur vi ser på oss själva och världen. Detta är självklarheter i dag, men var det knappast då.

I den förra boken, ”Alone together” från 2011, börjar man ana att hon är orolig för att vi blir ensammare framför varsin skärm. Hon har forskat om människan i förhållande till artificiell intelligens och robotar. Frågan är därför om Sherry Turkle ligger steget före i sina observationer även i den här senaste boken eller om hon blivit onödigt dystopisk.

Annons
X

Vi vänder vår uppmärksamhet mot tekniken i stället för mot varandra.

Sherry Turkle var en av flera forskare som bjöds in till Nobel Dialogue Week i Göteborg, i samband med Nobelprisutdelningen, för att samtala på temat ”Fram­tidens intelligens”. Under samtalet fick hon svara på när hon började bli mer skeptisk till hur tekniken förändrar oss.

–  Det var när vi började bära teknik på oss all vår vakna tid. Det innebär att vi vänder vår uppmärksamhet mot tekniken i stället för mot varandra.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sverigevisiten var kort och schemat var späckat så jag når henne på telefon när hon kommit hem till Boston igen. ”Ring mig klockan 6, jag är uppe tidigt”, lät hon meddela. När jag ringer henne i arla morgonstund låter hon sprudlande.

    –  Ett äkta samtal är en magisk sak som händer mellan två människor. Det är i konversation med andra som vi är som mest mänskliga. Där är då vi skapar intimitet och empati. Som det ser ut i dag kommunicerar vi mer än någonsin, men vi för allt färre riktiga samtal.

    Allt fler föredrar kontakt med andra på elektronisk väg. Då har vi både större kontroll över kommunikationen och kan göra annat samtidigt. Vi slipper möten med jobbiga människor och tråkiga longörer i samtalen. Den ytliga kontakten gör att vi inte knyter an till den andra personen på ett sätt som vi skulle ha gjort om vi vågade engagera oss och ställa mer personliga frågor till varandra. Empatin minskar.

    –  Det är när vi pratar med ögonkontakt och ser varandras kroppsspråk, våra fysiska reaktioner, som vi visar varandra vad vi känner och tänker. Som universitetslärare har Sherry Turkle märkt att allt färre studenter kommer när hon har besökstid. De mejlar hellre för då kan de formulera sig perfekt. En kille hon intervjuade sa att han tyckte att det var obehagligt med samtal för då kan man inte ”kontrollera vad man ska säga”. Den generation som alltid har skickat meddelanden i stället för att ses saknar sannolikt inte samtal i realtid.

    –  Många flyr öppna spontana samtal som vi inte vet hur de ska sluta, konversationer där vi är helt närvarande när vi utbyter idéer och tankar. När vi talar kommer inte saker i perfekt ordning. Kanske kommer jag inte på något smart som jag hade gjort om jag skrev och hade mer tid att tänka.

    Nätet har gett en illusion om ”det välredigerade livet”, menar Turkle. Fast den känsla av effektivitet vi har när vi svarar på mejl i stället för att prata öga mot öga är förrädisk. MIT-studier har visat att produktiviteten ökar på en arbetsplats där personalen pratar mer med varandra än om de mest sitter tysta vid sina skärmar. Empatin bygger lojalitet.

    – Ett telefonsamtal anses alltför tidsslukande. Du vet att jag fokuserar på dig för jag kan inte hålla på och sms:a med andra samtidigt. Jag måste vara din helt och hållet och den upplevelsen vill människor inte ha. Men svarar jag dig på mejl kan du inte ställa uppföljningsfrågor, du kan inte höra hur trovärdiga mina svar låter. Du kan inte göra ditt jobb.

    En annan viktig aspekt av förmågan till empati är att kunna vara ensam med sig själv och sina tankar. Det är själva basen för att må bra i relationer med andra, menar Sherry Turkle. En person som inte kan vara ensam med sig själv kan vara besvärlig i relationer. I ett experiment skulle studenter sitta ensamma i ett rum i 20 minuter. Innan de gick in fick de frågan om de kunde tänka sig att ge sig själva lätta elstötar under tiden. ”Neej!”, svarade alla. Men efter sex minuter började en tredjedel av dem trots allt ge sig själva elstötar i sin rastlöshet.

    När vi är uttråkade har inte våra hjärnor tråkigt alls.

    – När vi är uttråkade har inte våra hjärnor tråkigt alls. Då håller de på att sammanställa allt vi tagit in. Om vi kastar oss över våra telefoner går vi miste om en viktig process. När tanken får vandra är vi som mest kreativa.

    Men Sherry Turkle är trots allt hoppfull om människans längtan efter närkontakt med andra. En studie visade att ett fem dagar långt sommarläger för barn där de inte fick använda skärmar av något slag gjorde att barnen visade varandra mer uppmärksamhet. De började samtala mer och tyckte också att detta var de allra bästa med lägerupplevelsen.

    I boken målar Sherry Turkle bilden av en nära framtid där den teknik vi bär vet ännu mer om oss – om våra politiska åsikter, smak för mat, musik, konst, kläder, böcker, människor. Tekniken guidar oss lätt till sånt vi kommer att gilla. I den här friktionsfria sköna världen behöver du aldrig bli besviken. Din telefon kommer att se till att du och ditt ex inte går på samma café samtidigt, men kanske att någon av dina vänner (som tycker som du) är där. Du behöver aldrig utmana dina åsikter.

    – Den här boken är en upp­maning till handling. Det finns en växande medvetenhet om att vi håller på att ställa till det för oss som människor. Jag tror att teknikindustrin måste lyssna på oss konsumenter framöver.

    Annons
    X

    ”Flera barn jag intervjuade för min bok sa att de aldrig hade gått en promenad med sin pappa utan att han hade haft sin telefon i handen”, säger Sherry Turkle. ”Det är i öppna, spontana samtal som empati och intimitet utvecklas.”

    Foto: Jonas Borg/ Nobel Media Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X