Annons
X
Annons
X

Ny asiastisk "världsbank" ökar Kinas makt

Den internationella banken AIIB slår upp dörrarna under helgen. USA varnar för låg standard och växande globalt inflytande för Peking. De flesta andra ser ett välkommet alternativ till alltmer ineffektiva institutioner.

Kinas president Xi Jinping under AIIB:s öppningsceremoni.

Kinas president Xi Jinping under AIIB:s öppningsceremoni. Foto: Mark Schiefelbein/AP

Under helgen kommer Kinas omtalade bankinitiativ Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) till liv. Representanter från de 57 grundande medlemsstaterna samlas i Peking för att bland annat välja en ordförande och styrelse. I slutet av året väntas de bevilja sina första lån till infrastrukturprojekt runtom i Asien. Optimismen kring institutionen är nästan odelat positiv, även om stora utmaningar väntar.

– Andra utvecklingsbanker har tappat fokus och blivit för politiserade, säger Sumit Agarwal, vice dekanus för forskning på National University of Singapores handelshögskola.

– Allteftersom AIIB växer kan de komma att tyngas av samma problem. Stor permanent personal med så höga lönekostnader att det knappt är värt att dra igång nya projekt. Men i början kommer de vara unga och rörliga.

Annons
X

Den främsta utmaningen nu är att sätta rätt ton med transparens och öppenhet. AIIB föddes ur ett kinesiskt missnöje med hur illa internationella institutioner reflekterade landets nya ekonomiska makt. Efter ett par höjningar de senaste åren har Kina till exempel fortfarande inte mer än 5,03 procents röstmakt i Världsbanken, att jämföra med USA:s 16,88 och Japans 7,81.

Dessutom samspelar AIIB med målet att utveckla asiatisk infrastruktur. Peking lägger stor vikt vid deras långtgående strategi ”One Belt, One Road” vilken ska skapa handelsvägar till Europa över land samt till havs, via Östafrika. Planen är att gynna Kinas roll som världsledande handelsland och president Xi Jinping har markerat att det inte ska ses som ett sätt att öka landets inflytandesfär, sträva efter dominans eller blanda sig i nationella affärer. USA är däremot kritiskt inställt.

Under president Barack Obamas andra mandatperiod har USA lagt stor vikt på att öka sitt inflytande i Asien och satsat på samarbeten som utesluter Kina, bland annat handelsavtalet TPP. Men trots amerikanska protester har flera av landets allierade, bland annat Storbritannien, gått med som grundande medlemmar i AIIB.

– USA är väldigt kortsynt. Frågan är inte varför länder går med i AIIB utan varför de inte ska göra det. Vår kalkyl är att åtta biljoner dollar behövs för att fylla regionens infrastrukturbehov. Därför välkomnar vi AIIB och diskuterar redan samarbete med dem, , säger Jayant Menon, huvudekonom för handel och regionalt samarbete på Asian Development Bank (ADB).

Han poängterar att en stor anledning till Kinas infrastruktursatsning är deras stora pengaresurser samt överproduktion av bland annat stål och cement efter att den nationella bygghetsen avtagit.

– Kina vill inte fortsätta att köpa amerikanska statsobligationer eftersom det ger så dålig avkastning. Ingen kan säga emot att geopolitik är inblandat, men jag skulle inte gå så långt som att det här är en konkurrens med USA bara för att bankens mål sammanfaller med Kinas. Förhoppningsvis kommer det att bli en verkligt multilateral institution, säger Menon.

Kina kommer ändå att dominera. Landet har den överlägset största röstandelen med 30,34 procent, bankens bas är Peking och den första presidenten lär med största säkerhet bli Kinas före detta vice finansminister Jin Liqun, som också suttit på topposter inom Världsbanken och ADB. Den senaste tiden har Jin lett det tillfälliga sekretariat som styrt banken hittills. Han säger att en av hans huvuduppgifter har varit att övertyga potentiella medlemsländer om att Kina kan leda en organisation på ett sätt som lever upp till internationell standard.

Främst riktar han sig mot Washingtons antydan om att AIIB skulle komma att leda ett ”race till botten” med låga miljö- och korruptionskrav.

– Om någonting är vårt hopp att AIIB kan bidra till en generell förbättring av standarder, sade han i slutet av november enligt Wall Street Journal. Ett race till toppen, om du så vill.

Professor Agarwal ser en möjlighet för Kina att visa vad de går för.

– Det gäller att minska den politiska inblandningen, vara genomskinliga och ge pengar till rätt projekt. Jag tror att de är redo för uppgiften. De har gjort ett gott, om än aggressivt, jobb med att rensa upp inhemsk korruption på sistone, säger han.

Somliga menar att det finns en risk med bankens höga tempo. Det tillfälliga sekretariatet upprättades så sent som i oktober 2014.

– Det är typiskt kinesisk stil, och jag ställer mig bakom det. Min synvinkel är: det kommer ske misstag även om du drar ut på det i fem år, det enda sättet att lära sig är genom att utföra, säger Agarwal.

I år kommer lån på 1,5 till 2 miljarder dollar att utfärdas, vilket därefter kommer att stegras till 15 miljarder år 2020. Vid sidan om vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar kan projekten handla om vatten, sanering och elektricitet. De närmsta åren är även tanken att antalet medlemsländer ska utvidgas, vilket skulle minska Kinas röstandel så de blir av med det de facto-veto de har idag.

Något Liqun också poängterar inte är fallet i Världsbanken, där USA har vetorätt med endast en sjättedel av rösterna. ADB:s Jayant Menon menar att i den här frågan har världen börjat inse att Kina har rätt.

– De ledande institutionerna har inte följt med tidens gång snabbt nog, så Kina har tagit saken i egna händer, säger han.

Annons
X

Kinas president Xi Jinping under AIIB:s öppningsceremoni.

Foto: Mark Schiefelbein/AP Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X