Annons
X
Annons
X

Nu får det vara nog med 1984

Thomas Bodström och Mikael Odenborg. Piratpartiets viktigaste valarbetare.

Thomas Bodström och Mikael Odenborg. Piratpartiets viktigaste valarbetare. Foto: INGVAR KARMHED, LEIF R JANSSON/SCANPIX

KRÖNIKA | FRIHET

Varför talar ni om integritet och samhällskritik? De är ju bara ute efter att slippa betala! Jo, man har hört en del varianter på temat efter EU-valet. Piratpartiets framgångar har piggat upp somliga, men andra är stört förbannade.

Något ligger det i vad de ilskna rösterna säger. Piratpartiets framgång har mer än en förklaring. Där finns en dos vilja att ha gratislivet kvar, och där finns en dos missnöje och politikerförakt. Men man går vilse om man vägrar se att en djupt känd motvilja mot övervakning har spelat stor roll för Piratpartiets framgångar.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Känslan för människors rätt att vara i fred har gett piratpartisterna moraliskt självförtroende, och etablissemanget har bjudit på något att mobilisera emot. Precis som Rudolf Meidner och LO satte fart på den marknadsekonomiska opinionen genom att kräva löntagarfonder har socialdemokrater och allianspartier manat fram integritetsopinionen genom sina förslag till drastiskt ökad övervakning och kontroll på internet. Piratpartiets valsuccé har illustrerats med bilder av förstanamnet Christian Engström och partiledaren Rick Falkvinge; man kunde lika gärna ha plåtat Thomas Bodström och Mikael Odenberg.

    Annons
    X

    Valresultatet beror inte bara på vad Piratpartiet sade utan också på vad de etablerade partierna inte sade. Vad hade de att erbjuda människor som tycker att det är viktigt att man slår vakt om fri- och rättigheter och att statens makt hålls i schack? Vad hade de att säga om frihet? Inte mycket.

    Det här skiljer nu inte EU-valet från politiken till vardags. De stora partierna manövrerar tätt intill varandra i hopp om att plocka poäng hos mittenväljarna och inget av dem verkar tro att frihetsfrågorna är nyckeln till väljarnas hjärtan.

    Förändringen är tydligast inom M. Partiet är fortfarande för sänkta skatter, men det är nationalekonomiska argument som ligger bakom snarare än övertygelsen att staten ska hållas liten och människor få behålla så mycket som möjligt av vad de tjänar. Att avskaffa de högsta marginalskatterna är inte viktigt, eftersom höginkomsttagare jobbar på bra ändå och skapar inkomster till det offentliga. Enskilda människors rättssäkerhet i mötet med myndigheter och byråkrati har fallit bort som moderat profilfråga, och när det gäller respekten för privatlivets helgd har man blivit en del av problemet i stället för en del av lösningen. ”Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle, inte i en polisstat”, skrev Gösta Bohman 1984. Det är långt mellan de orden och FRA-lagen.

    Politisk frihet handlar om förhållandet mellan staten och enskilda människor. Vilka gränser är staten förbjuden att överskrida? Frihet är inte det enda politiska värdet, men det är ett av de verkligt grundläggande, och partier som tappar geisten i frihetsfrågor ska inte bli förvånade ifall väljare, och inte minst unga väljare, börjar undra. EU-valet är ingen prognos, men en varning.

    För dem som har borgerliga värderingar är ett samhälle som respekterar människors inkomster, fri- och rättigheter och privatliv bättre än ett samhälle som inte gör det, och vi förväntar oss att borgerliga politiker ska stå upp för det oavsett vad valstrategerna säger. Och borgerliga debattörer får inte bli så upptagna av taktiska överväganden, pr och mediegenomslag att vi glömmer bort vad som är det verkligt viktiga. Ifall frihetsdebatten säckar ihop går politiken snart samma väg.

    Man behöver inte sitta och vänta på frågor att tackla. Bara häromdagen skrev SvD ännu en gång om regeringens trassel med EU:s teledatalagringsdirektiv, som inte har blivit svensk lag ännu utan är kraftigt försenat.

    Direktivet är en övervakares våta dröm. Alla uppgifter om vår elektroniska kommunikation, utom själva innehållet, ska lagras. Det ska byggas upp enorma databaser om vem som har ringt vem vid vilket tillfälle, var man var när det gjordes, vem man mejlat, vilka webbplaster man besökt och så vidare. Hela ens liv kan kartläggas om uppgifterna kommer i orätta händer, och lagen gäller alla; man behöver inte vara misstänkt för något brott.

    Mycket talar för att den här urskillningslösa massövervakningen inte är förenlig med Europakonventionen – och sådana lagar är Sveriges riksdag förbjuden att stifta. Så nu när EU-kommisionen ändå har dragit in juridiken och hotar Sverige med EU-domstolen vore det ett naturligt motdrag för regeringen att ifrågasätta lagligheten i direktivet och yrka på att det ska ogiltigförklaras.

    Det här ska inte göras för att ta vinden ur seglen på piratpartisterna, även om det kan bli en intressant bieffekt. Det ska göras för att värna vår frihet och integritet. Det har varit för mycket 1984 på sistone. Nu får det vara nog.

    Ledarredaktionens blogg

    blogg.svd.se

    P J Anders Linder om politik & samhälle

    blogg.svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Thomas Bodström och Mikael Odenborg. Piratpartiets viktigaste valarbetare.

    Foto: INGVAR KARMHED, LEIF R JANSSON/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X