Annons
X
Annons
X

Nobelcentret ett minnesmärke över ingenting

Nobelcentret blir ett grandiost minnesmärke över ingenting alls. Det blir ett träffande monument över vår tids kultur, skriver SvD:s Kristoffer Leandoer.

En modell över det planerade Nobelcentret på Blasieholmen i Stockholm.

En modell över det planerade Nobelcentret på Blasieholmen i Stockholm. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Kulturdebatt

Det är svårt att tänka sig ett mer passande monument över vår tid än det projekterade Nobelmuseet. Man avser att riva det anspråkslösa minnet av något, kanske inte så storslaget men i alla händelser en faktisk del av stadens historia, för att kunna uppföra en gigantisk glasbox, ett grandiost minnesmärke över vad som noga räknat är absolut inget, eller möjligen mindre än inget.

För Nobelmuseets utställningsbehov är redan de nuvarande lokalerna vid Stortorget mer än tillräckliga, rentav tilltagna i överkant. För vad är det egentligen ett museum över? Fysikens framsteg? Landvinningar inom kemi och medicin, litterära storverk, djärva ekonomiska teorier? Till att åskådliggöra detta vore hela Blasieholmen både för liten och för stor: det är den sortens kunskap som varken behöver mer eller mindre utrymme än ett klassrum eller en bok.

Men strängt taget är det inte så. Nobelmuseet är inte ett museum över fysik, kemi, medicin, litteratur och ekonomi. Inte över dessa områdens största äventyr och djärvaste upptäckare. Det är ett museum över erkännandet av dessa upptäckter, ett museum över deras belöning. Noga räknat blir det därigenom ett museum över urvalet och belönarna, och därmed över hela den belöningskultur som tagit över allt mer kollektiv uppmärksamhet, en kultur där det enda verkliga är det som äger rum i andras ögon, en kultur där akademierna bara är en elitversion av jury- och röstningsförfarandet i allt från matlagning till musik.

Annons
X

Hur ska ett samhälle kunna fostra nya självständiga varelser när det beredvilligt river sin egen historia för att få plats med ytterligare ett uttryck för att det enda som i slutändan räknas är att godkännas av andra?

Nobelmuseum på Blasieholmen blir genom sin innehållslöshet ett alltför träffande monument över en kultur där alla uppmuntras att överlämna sitt egenvärde åt andras mer eller mindre godtyckliga bedömning. Klart att det måste byggas, vi kan ju inte ljuga om vilka vi är. Varför låtsas att vi vill ha klassrum när vi egentligen bara vill ha prispallar och estrader?

Annons
Annons
X

En modell över det planerade Nobelcentret på Blasieholmen i Stockholm.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X